Idag är det fredag och vi fick jobba. Jag kom till jobbet klockan 10:00 för att samla ihop lite saker som Sofia ville ha upp till baren. När jag kom upp behövde Sofia springa iväg och hämta lite andra saker. Jag fick ställa mig i kassan och stod där från klockan 10:30 fram till klockan 11:05 innan Sofia kom tillbaka för att ta över. Då hade jag inte hunnit få fram buffén än, vi skulle öppna eleva men jag kunde inte lämna kassan. Det kom folk hela tiden. Jag gjorde inte annat än sprang fram och tillbaka hela dagen, så när vi äntligen kunde stänga och köra bort disken så kände jag verkligen att jag ville åka hem och lägga mig. Jag skulle ha slutat klockan fem men det blev klockan sex istället eftersom jag skulle lära mig vart disken skulle vara, jag ska ha lite ansvar och ta hand om stängingen imorgon.

När jag hade bytt om och var på väg ut från Elmia hörde min bror av sig och undrade om jag ville möta upp och äta pizza. Det gjorde jag gärna eftersom jag var hungrig. Så jag hann hem och lasta av mina grejer innan brorsan ringde och sa att han var på väg in till stan. Jag väntade ända in i det sista innan jag gick ut genom dörren. Jag vet att jag inte borde vara rädd men jag kunde inte låta bli att känna mig ensam och som ett offer. Först tänkte jag att det här kommer att gå bra, det är inte så långt att gå bort och det finns massor av gatlyktor. Men jag kom inte längre än utanför porten innan jag trodde att jag skulle få en hjärtattack. Någon gick med snabbasteg bakom mig, som om dem verkligen ville hinna ikapp. Jag trodde jag skulle dö ett kort ögonblick innan grannen önskade en trevlig kväll. När vi hade ätit pizza och pratat lite grand så var brorsan tvungen att åka vidare. Jag gick hem och såg på  Doobidoo.