Jag undrar fortfarande varför jag sa ja. Jag är inte helt säker på att jag egentligen sa ja. Men nu sitter jag här den tredje dagen med hunden äntligen liggande på golvet. Vi kommer inte riktigt överrens om soffan. Hon får sova i den hela nätterna men tycker ändå att jag borde ligga på golvet och bryr sig inte ett skvatt när jag ber henne hoppa ner. Jag har för tillfället ett helt hus att ta hand om och än så länge går det bra. Husvakt är egentligen inget problem det är det här med hunden. Jag måste ta tre promenader om dagen, vilket egentligen är häslossamt och bra för kropp och själ. Men vem går ut med vem egentligen? Nog för att hon är uppfostrad och snäll men hon är stark och stannar hon så är det stopp. Vill hon hälsa på en annan hund på promenaden, ja då får jag ta i av alla krafter för att få med henne därifrån. Jag anar att hon känner av min rädsla och därför gör som hon vill.   Jag är nog ingen hundmänniska men hittills går det bra och promenaderna har gått fint men jag vet inte om jag egentligen tycker om det... Jag vet inte ens hur länge jag behöver vara hundvakt. Men en dag i taget så blir det nog bra. På måndag ska jag i alla fall i väg och jobba lite. Det känns ändå som en räddning. Jag tycker om Sally, hon är en snäll hund men jag behöver också en paus från henne känner jag.

Igår avslutade vi kvällen med att se på filmen Every christmas has a Story (2016). Jag fick ha soffan ikväll och Sally låg på golvet.

(Bild lånad från Google).

Efter att filmen var slut 22:40 så var vi trötta båda två och gick och la oss. Sally tog soffan och jag gick och la mig i sängen. Jag somnade rätt snabbt men dock hade jag tydligen problem med att sova för prick klockan 02:22 så vaknade jag och var klarvaken. Jag satt uppe och skrev lite grand i en timme i alla fall. Jag kunde verkligen inte somna men när sedan somnade vid 04:00 så sov jag gott ända tills klockan ringde....

08:11 var det dags att gå upp. Sally ville ha en promenad innan alla andra hundar kom ut. Vi mötte inte någon men på väg bort eller snarare förbi brevlådan så kom det ut en hund på andra sidan gatan som började skälla. Så jag fick vända på Sally och gå hem igen. Då gick vi utan att vi såg någonting men så när vi gick förbi en trädgård reste hon sig nästan på bakbenen till och med jag blev rädd. Har ingen aning om vad hon såg men efter några ryck i kopplet så gick hon lungt med mig hem. När vi kom hem blev det dags för frukost. Sedan kom mamma och pappa på snabbvisit för att se om de kunde lämna en extra nyckel men dock var det fel nyckel så det gick inte. Jag får behålla grannens nyckel tills farmor kommer hem igen. Nu sitter vi här i soffan tillsammans och ser på Jag har varit duktig och diskat och städat mickron idag i alla fall. När vi kommer hem från eftermiddagspromenade så får vi ta och vattna blommorna för det har jag också lovat att jag ska ordna med. Jag ska också leta fram hushållsapparater och formar så att jag kan börja med nyårsdesserten. Jag funderar på att göra både dessert och huvudrätt imorgon och så gör jag bara förrätten när jag kommer hem från jobbet. Jag behöver inte sitta ensam på nyår. Pappa och mamma kommer till mig och Sally istället.

Jag känner mig fortfarande inte som en hundmänniska men hittills har det gått riktigt bra att ta hand om Sally. Hon är snäll och drar inte jättemycket i kopplet men ibland undrar jag vem som går ut med vem. Hon vill gärna bestämma om vi ska gå eller om vi ska stanna och dofta. Men nu är det snart dags för Smurfarna!