Det här är Jenny, hon är en haj. Det är bara det att ingen vill förstå att hon är en haj. Läraren tycker att hon måste prata HÖGT och att hon måste umgås med kompisarna. Hon borde inte vara ensam. Men Jenny tycker inte om att befinna sig i en klass med så många bläckfiskar. Jenny har inget emot ensamheten. Hon tycker om att vara ensam, hon tycker om att vara tyst. Hon har en kompis som förstår henne precis. Men en dag så inser alla att det kanske är bra att en del är hajar istället för bläckfiskar...

En härlig ungdomsbok om att vara tyst och inte vilja prata högt i klassrummet. Om att inte vara som alla andra men att vara bra ändå. Jenny är bra på att observera och se saker, hon hör saker. Ibland kankse man ska vara tyst och bara lyssna. För de som pratar tyst är inte alls så dumma, de har många bra saker att säga om vi bara tar oss tid att lyssna.

Nu tänkte jag göra något nytt i den här bloggen. Jag tänkte ge ett boktips, det kommer nog flera tips med tiden. Men den första boken som jag tänker tipsa om är en av de bästa böckerna jag har läst på länge och den är så viktig!

Den här boken är skriven av Michael Bornstein som är ett av de få barn som överlevde förintelsen. Han föddes i byn Zarki i Polen året innan tyskarna kom. Han var jude och bodde tillsammans med sin far, mor, storebror och farmor. De hade det bra. Hans pappa var med i juderådet vilket gjorde att han lyckades rädda en del judar från att dö, då han mutade en SS- soldat. Michael och hans familj hamnar snart på tåget till Auschwitz. Där delas dem upp, Michael hamnar tillsammans med sin mor och farmor. Hans far och bror går åt andra hållet. Mirakulöst lyckas han undkomma döden var och varannan dag ända tills dem blir räddade.

Eftersom Michael var väldigt liten under den här tiden så bygger boken på vaga minnen från honom själv och berättelser från andra överlevare. Michael och hans dotter har även hämtat mycket information från de bevarade dokumenten som finns i Isarel. Med hjälp av allt det här så har han och hans dotter lyckas skriva en bok som både fängslar och berör. Det är ett hemskt ämne men den är väldigt lätt att läsa, det flyter på hela tiden. Den är helt klart värd att läsas och att påminnas om att det finns ett väldigt svart mörker i vår historia. #Vifårinteglömma

Idag är jag rätt nöjd med mig själv ändå. Det har varit skönt att ha två dagar ledigt från jobbet, nej jag längtar inte till imorgon. Igår tog jag lite sovmorgon och tvättade mina arbetskläder och sedan åkte jag ut till Mikaela och hennes lilla groda. Det var härligt att träffa henne och att få bebismysa lite grand. Det gav mig verkligen den energi som jag har saknat så länge. Jag hängde hos Mikaela hela dagen nära på men det var välbehövt och Mikaela ville inte vara ensam heller så det gjorde inget att jag satt där. Det var i alla fall en välbehövlig ledig dag...

Idag så försvann min sovmorgon lite grand då kroppen tyckte att klockan 07.15 kan man vakna på sin lediga dag. Jag tvättade upp det sista i tvättkorgen medan jag åt frukost. Sedan blev det en vända på stan med mamma som skulle köpa en 50- års present. Sedan åt vi en trevlig lunch på torgstallet och efter det så hjälpte mamma mig med disken innan hon åkte hem. Medan hon diskade så dammsög jag hela lägenheten och soffan grundligt. Det behövdes. Det har stått på att göra listan länge. Sedan var det dags att bege sig ut till Borås, vägning idag. Men först träffade jag Markus ute i Sjöbo. Vi tog en liten promenad och sedan åkte han med in till Knalleland. Jag var på mötet efter vägningen idag. Kände jag saknade lite motivation och kunde behöva det. Jag vet inte om jag blev mer taggad men det ger med sig. Det är en ny dag imorgon.