Ibland ger inte spegeln alla svar... Varje morgon ser jag mig själv i spegeln innan jag går till jobbet. Jag tvättar mitt ansikte och jag sätter upp mitt hår ändå ser jag inte. Det är konstigt, jag är inte säker på att någon annan ser heller men idag kände jag att jag måste kolla. Den 27 april började jag en resa som har gett mig väldigt mycket på väldigt kort tid. Trots att jag har tappat 17 cm i midjan så känns det inte som att jag är mindre, eller det känns som det fattas något men att det som är kvar hänger liksom utanför. Kroppen hänger inte med i svängarna. MIn mamma säger att det syns, dessutom har jag tydligen blivit gladare och det är också konstigt. Då jag inte alls känner mig glad. Det känns inte som jag lever det liv jag vill leva, det känns bara trist och tråkigt och vardagligt. Man kan inte förändra allt på en gång, så jag får börja någonstans...

Det här är en bild från två månader innan jag tog tag i min vikt, innan jag bestämde mig för att det kunde vara värt ett försök. Då tycker jag ändå om bilden på mig själv, det är en vacker bild på en söt tjej. Men jag har krympt fram till idag. 17 cm runt midjan och -7kg sedan april har gjort en del med mitt ansikte i alla fall. Ibland behöver man en påminnelse, för det här är inget jag ser i spegeln när jag vaknar på morgonen. Jag tittar in i samma ögon som varje morgonen men egentlgien är det ett helt nytt ansikte som tittar tillbaka på mig...

Egentligen började det redan igår kväll. Jag hade så sjukt ont i magen och kände mig spänd. Jag tog en lång varm dusch precis innan läggdags och hoppades att jag skulle kunna slappna av och sova gott. Sova gjorde men gott och gott det kan diskuteras. Jag hade ännu en riktigt sjuk dröm. Varför händer det mig? Jag hade ont i magen när jag vaknade och mådde lite illa. Det gick över och jag mötte upp mamma och "moster" för att smaka på lokalproducerad mat över hela staden. Eftersom jag mådde lite dåligt så var det väl ingen bra dag att äta mat men jag åt i alla fall lite Kyckling i jordnötssås och nudlar, Kebab med pommes. Sedan har jag en liten matlåda i kylskåpet med Potatissallad och rostbiff, tre sorters kakor och glass med Baileys i frysen.

Sedan åkte vi iväg på lite 25 års firande... Nu äntligen har hon blivit vuxen, eller nått åt det hållet i alla fall. Jag mådde pyton när jag kom och åt typ ingenting av maten. Fick i mig en skruvmakaron, en tomathalva och två vattenmelonbitar. Dessutom frös jag som sjutton, ett tag trodde jag det var feber frossa, mamma tyckte att jag skulle åka hem. När jag var nära på att ge upp och åka hem, då kom det upp. Jag gick in och spydde lite och sedan mådde jag bra igen. Min mage känns fortfarande lite halvkonstig men jag mår bättre nu. Så jag var kvar en stund till på kalaset och åt tårta, nej inte tårta för mig. Jag fick en specialare med Chockladmoussepannacotta och passionsgrädde och citronmeliss. Mäktigt! Trots att magen inte alls var med mig idag så kändes det som en bra dag. Jag hade en riktigt trevlig dag. Satt och prata med folk jag inte ens hade träffat förr, folk jag inte minns om jag träffats  Hon jag pratade sista med var jättetrevlig, lätt att prata med och supergullig.