Idag vaknade jag klockan 07:08. Jag tänkte när jag gick och la mig igår att det borde jag orka. Jag gick och la mig så tidigt men jag hade fel. Det var jättejobbigt när klockan ringde och det var segt att ta sig ur sängen. Men jag ramlade ur till slut och kunde köra upp bilen. Jag skulle lämna bilen på service och sedan gå hem. Det blev en tiominuterspromenad hem. När jag kom hem tänkte jag sova men då var jag hungrig så det blev frukost istället men efter det gjorde jag ingneting. Jag tror att jag sov bort hela dagen. Jag tog en dusch, efter det behövde jag vila igen och sedan tog det mig ett antal timmar innan jag började känna att jag kunde göra något igen. Jag städade min garderob. Jag har tänkt på det jättelänge och nu när jag hade en ledig dag så tänkte jag att nu kör jag. Jag vet inte riktigt vad klokcan var när jag började men jag vet att den var 20:02 när jag var klar i alla fall. Jag har fortfarande ett antal garderober kvar menjag har gjort en!

Nu börjar jag bli uttråkad och vet inte vad jag ska göra, så det är lika bra att jag går och lägger mig. Då kankse jag är piggare i morgon. Man kan alltid hoppas. Två dagar ledig så jag hoppas att jag kommer tyckta det är roligt att gå till jobbet på onsdag.

Den här helgen har jag haft jobbhelg. Jag hade delad tur både lördag och söndag. Jag började klockan 07:30 på lördagen men var lite tidigare på jobbet. Jag jobbade fram till klockan 14:00 och efter det gick jag och la mig i apburen. Då jag bara hade två timmar så var det ingen ide att ge sig av någonstans. Jag förberedde mig för medarbetarsamtalet som jag ska ha om två veckor, jag tänkte det var lika bra att fundera på frågorna nu så vi kunde ha ett samtal jag och chefen. Jag läste igenom alla frågor, en del visste jag inte vad jag skulle svara på. En fråga som dök upp var: " Vad motiverar dig till ditt arbete?" Det är blankt! Jag har ingen motivation. Jag vet inte ens varför jag går till jobbet   När jag kom hem på lördagskvällen, var jag helt slut. Jag orkade knappt ta mig uppför trapporna fram till ytterdörren. Det kändes inte alls okej att behöva gå till jobbet under söndagen.

Jag skulle inte börja förrän klockan 8:00 på söndagen. Eftersom jag gick och la mig när jag kom hem så borde jag ha fått sovmorgon. Men min kropp tyckte att klockan 04: 45 borde jag vilja gå upp. Det tyckte inte mitt huvud. Jag klarar inte av de här olika start tiderna. Jag får ingen rutin på det. Jag vill inte vara på jobbet klockan 06:15, för då är jag knappt vaken och jag kan inte börja klockan 8:00 för då vet du inte alls vad som har hänt under kvällen och du träffar inte dina kollegor förrän vid frukosten. De sista timmarna innan jag skulle gå upp, låg jag och vred på mig. Det gjorde ont i ryggen och hur jag än vände på mig så kunde jag inte riktigt slappna av. Jag var tvungen att gå upp lite tidigare eftersom jag skulle slå in paket. Jag orkade inte göra det under lördagen.

Jag kom till jobbet och fick börja jobba. Jag loggade in i telefonen och visste redan innan den startat upp att jag skulle vara där nere. Jag tänkte kolla hur långt dem hade kommit men ingen av mina kollegor var inloggad. Så jag fick börja med att gissa vilken dörr jag skulle gå in igenom. Jag gissade rätt i alla fall och hittade de jag skulle jobba tillsammans med. Jag kände mig som en zombie hela morgonen och kände mig inte alls på humör. Jag tog mig igenom hela förmiddagen och det gick rätt fort än då. När klockan blev 13:45 frågade jag om jag kunde gå, eftersom jag hade gjort klart alla uppdrag unde de första timmarna. Det fick jag. Så jag gick och bytte om och åkte iväg på två års kalas. När världens finaste lilla kille fyller år, ja då kommer man hur trött man är. Jag åt inte lunch för jag tänkte äta tårta på kalaset. Jag var lite tidig så födelsedagsbarnet sov fortfarande när jag kom. Men han vaknade upp tio minuter senare. Då fick han öppna mina presenter och han blev jätteglad. Sedan kom alla andra gästerna också och det blev en massa ljud. Jag orkade knappt hålla ögonen öppna eller vara trevlig. Jag var slut. Det fanns nästan ingen energi kvar. Men jag försökte hålla upp och lite ättre kändes det när jag fick busa och gosa lite med fasters lilla hobbit.

Det var goda tårtor, jag tog en extra liten bit för att orka hålla mig vaken under kvällen. Jag skulle jobba ända till 21:00 den här kvällen också.

Jag kände mig lite piggare efter att jag hade varit på kalas men när jag kom tillbaka till jobbet så sjönk allting igen. Jag hade jättefina och duktiga kollegor att jobba med under kvällen. Det bara flöt på. Men nä jag tyckte inte det var roligt längre, jag ville inte vara där. Men vi jobbade bra tillsammans vi var klara vid 20:30. Så jag hann till och med sätta mig och skriva avikelse och daganteckning om vad som hade hänt under kvällen. Det är svårt att vara positiv och möta pensionärernas behov när man själv knappt orkar stå på benen. Jag kände bara hur ledsen jag blev när en brukare bad lägga in dödstöten. Det kändes, det tog dem sista krafterna ur mig. Som om jag var där för att ta död på brukarna istället för att hjälpa dem att få det så bra och självständigt som möjligt sista tiden. När jag kom hem vid 21:30 under söndagen gick jag raka vägen till min egen säng och la mig. Jag somnade nästan direkt också. Jag som nästan aldrig går och lägger mig före elva var så slut. Det fanns verkligen ingenting kvar, mentalt var batteriet tomt.