Igår trodde jag att jag var döende, idag var det konsert och imorgon är det dop... Det kan hända väldigt mycket på bara några dagar.

Jag började jobbet klockan 06:15 idag. Det betydde att klockan stod på 04:39. Jag gick och la mig och somnade redan vid 23:00 och trodde att jag skulle sova hela natten. Jag vaknade klockan 01:00 och låg vaken i nästan två timmar. Så när klockan väl ringde hade jag ingen lust att gå upp. Men jag fick masa mig ur sängen och göra mig i ordning, det var en massa saker att tänka på idag eftersom jag skulle iväg efter jobbet. Jag kom till jobbet och hann byta om och ta rapport innan det började larma. Jag hann inte med att göra smörgåsar eftersom det larmade men det gjorde inte så mycket. När jobbet var slut, jag överlevde hela dagen. Det gick fort på jobbet idag. Men det var skönt när klockan var två och jag fick gå hem. Jag bytte om och gjorde mig redo för att åka. När jag kom fram till parkeringen var inte Gina där men det berodde tydligen på att vi inte var riktigt överens om när vi skulle åka. Men det var nog bara bra för nu hann jag hem och vila i en halvtimme innan vi skulle åka. Jag slapp köra och det kändes bra. Vi bestämde att eftersom vi båda bara blir förvirrade och inte hittar inne i Göteborg så parkerade vi på Delsjömotet och tog bussen in. Det var smidigt. Det var bara att kliva av på korsvägen och gå bort till Scandinavium. Vi fick stå i kö en stund, det var lite förvirrande men vi hamnade ändå rätt långt fram i kön och sedan sprang vi in. Vi gick på toaletten och sedan första dörren in till scenen. Gina skuttade fram när vi kommit ner på golvet och så hamnade vi längst fram. Jag var lite orolig ett tag, eftersom jag inte tycker om att bli instängd. Men det gick bra. Arenan fylldes, inte en enda knuff och det var luft emellan oss. Det var så skönt att kunna andas att stå framme vid staketet utan att ta det intryckt i magen. Lars Winnerbäcks fans är bra fans. Jag hade inte läst min läxa men jag njöt av varenda sekund där framme. Jag behövde verkligen det här. De där två timmarna plus 30 minuters extra nummer kändes inte ens. Jo det värkte lite i fötterna och ryggen när vi lämnade arenen men det kändes inte långt eller jobbigt att stå där. Det händer saker hela tiden. Han har många bra texter, en del av dem talade till mig och satte sig rakt i hjärtat. Jag kände så igen mig i en del av orden. Den låten jag kommer ihåg som en av mina favoritlåtar den kom aldrig men det var många bra låtar ändå. Hugger i sten och Solen i ögonen kände jag i alla fall igen. Det hände mycket bakom bandet också, de hade bilder och filmer till låtarna och det var coolt att titta på. Musik är bäst live.

Jag skiter i att svara när det ringer

Det är ett väldigt långsamt sätt att bli ensam

Jag retirerar och är snart tillbaka

På gatan där jag lärde mig gå