Idag ringde klockan tidigt 06:45. Jag skulle hinna äta frukost, fixa håret, sminket och bestämma vilka kläder jag skulle ha på mig. Idag var det äntligen dags för dop. Fasters lilla prinsessa skulle äntligen få sitt fullständiga namn och döpas. Dessutom så fick jag den stora äran att vara en av hennes faddrar. Jag känner mig hedrad, hon ska veta att jag kommer alltid att finnas här. Jag kommer alltid att finnas för hennes storebror också men idag var det lite extra för prinsessan. Jag vaknade utvilad, var lite orolig för att jag skulle vara trött... Men jag klarade mig. Kom upp fick i mig frukost fixade till mitt hår och smink och var redo att åka. Jag kom till och med i tid till kyrkan. Jag var först som vanligt. Jag fick hjälpa till att ställa ut psalmböcker medan Malin tändeljusen. Om jag nu ändå var på plats kunde jag ju göra något vettigt.

Jag kände mig nöjd med både smink och frisyr idag. Jag kände mig vacker och det har inte hänt på länge.

Snart kom de andra, familjen, kantorn och så prästen. Ingen visste någonting om hur vi skulle göra. Men den lille 2 åringen han fick hälla upp dopvattnet och han var så nöjd när hans mormor frågade om han ville göra det. Han gick fram och tillbaka i kyrkan och berättade att han skulle hälla upp dopvattnet. Han är så charmig, fasters lilla buse. Prinsessan fick på sig sin fantastika dopklänning som hennes mamma har virkat.

Dopet gick bra. Moster/fadder Louise och busungen hällde upp vattnet, prinsessans mamma fick säga namnen och jag fick tända dopljuset. Det var en kort men vacker ceremoni och efteråt blev det tårta i församlingshemmet. Klockan 12:00 var allting slut och det var dags att åka hem. Jag vet inte riktigt, kände mig inte alls på humör när jag skulle åka hem. Jag blev deppig men jag tror att den energi jag hade, den gick åt till att vara glad i kyrkan. För det var jag. Jag var riktigt glad, det kändes bra i hela kroppen. Jag behöver de här studerna. Men det tar tid att ladda upp ett dåligt battri.

Jag åkte hem till mina föräldrar för att äta och efter det så åkte jag hem igen. Jag kände mig lite gladare men trött. Så jag har inte gjort så mycket alls förutom att sova och se på film på Netflix. Ikväll blev det julfilm. Snart är det dags, imorgon är det bara en månad kvar till julafton. Det kommer att få undan.

Min kusin Linnea tog en jättefin bild på mig och prinsessan. Jag är nöjd med mig själv på bilden, det är synd att prinsessan har tröttnat på att vara snäll  

Du vet väl om att du är värdefull,

att du är viktig här och nu.

Att du är älskad för din egen skull,

för ingen annan är som du