Jag kan inte sova. Den här gången beror det inte på att det är varmt ute. Den här gången tänker jag inte klaga på värmen. I sommar ska jag bara vara nöjd över att vi äntligen har varmt och skönt och att solen skiner. Den här gången kan jag inte sova för att jag har panik. Jag har nog aldrig haft den här känslan förut men den här gången är det illa. Jag försökte göra något åt det så jag gick till chefen och pratade om hur min arbetssituation ser ut under helgen. Chefen gjorde faktiskt sitt jobb och kom med ett lösning, jag fick ett sms på kvällen och jag läste smset flera gånger och jag är inte lugn eller helt nöjd med lösningen men jag får ta mig igenom det. Sista kvällen innan jag äntligen går på smester men jag mår inte bra. Jag har panik känslor och ingen ro i kroppen. Tankarna snurrar hela tiden och jag kan inte sova. Det är två dagar kvar innan söndagen kommer men jag mår dåligt nu och jag vet inte hur jag ska klara det här. Jag har nog aldrig känt mig så här förvivlad över mitt jobb. Jag känner bara att allting kan gå fel. Även om cheferna lovar att det ska bli bättre i framtiden så mår inte jag bättre när det är jag som drabbas igen. Det är alltid jag som drabbas. Jag klagar inte högst och jag försöker att ta mig igenom allt. Jag brukar gå in med inställningen att jag löser det här men den här gången känner jag mig så hjälplös   Det känns inte okej att behöva ha allt ansvar själv, jag klarar inte det. De vikarier jag har är int esjälvgående och det gör att jag kommer att få göra fyramans arbete alldeles själv.

Jag vet att man inte ska gå händelserna i förväg men det känns verkligen inte bra den här gången. Jag vill inte gå till jobbet de här sista dagarna. Jag vet inte hur jag ska ta mig igenom det. Jag borde sova nu för att orka med morgondagen. Jag vet att jag har en kort dag imorgon men jag behöver ändå sova för att orka. Jag har aldrig känt mig så här nedstämd av att behöva gå till mitt jobb. Jag tycker om mitt jobb och jag gör allt för att brukarna ska känna sig hemma och omtycka. De ska känna att de är på ett bra ställe men just nu vet jag inte om jag ens klarar av det. Jag vill inte känna så här, jag vill inte må så här. Jag vill inte behöva gråta mig till sömns för att orka med att jobba imorgon. Det är en enda stor ond cirkel just nu. Jag brukade tro på mig själv, jag brukade låtsas att jag var bra och tog det mesta med ett leende men nu... Jag vill inte gå till jobbet imorgon. Jag vill inte vara med längre...

Känslan för morgondagen och hela helgen.