Varför? Varför? Varför alltid jag? Jag förstår inte hur jag kan ha en sådan otur, varför jag alltid ska behöva känna mig så här. Det är så mycket lättare när man måste klara sig själv, när man inte träffar någon. Jag träffar alltid fel! Jag förstår inte vad jag gör? Varför ska jag alltid träffa på de personer som redan bestämt sig för att det inte är jag? Jag blir inte ofta kär, det händer sällan, det händer nästan aldrig, men när det väl händer, då gör jag inte annat än gråter. Det gör bara ont, det gör ont i hjärtat och det gör ont i känslornar. Jag förstår inte varför det alltid ska vara så här. Faller jag för någon ber jag om raka svar, jag vill veta, ber jag dig att ringa, så ring mig eller skicka ett sms och säg att du hör av dig imorgon!!! Det räcker, jag behöver inte mer! Jag orkar inte må så här, men jag vet inte vad jag ska göra jag vet inte vart jag ska ta vägen, det hjälper inte att prata när det ända man får är: "vi håller kontakten". Det är ju bara ett sätt att dra ut på mitt lidande. Jag börjar tro att han redan har bestämt sig, men inte tänker säga något än, det är roligare att se mig lida. Men det gör han inte, för han känner inte på samma sätt, han tänker inte på samma sätt. Han tänker och känner inte alls tror jag. Hur skulle han annars kunna ta allting så lungt. Han sover säkert på nätterna och det gör inte jag. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, vet inte vart jag ska gå eller vem jag ska prata med. Ingenting hjälper! Det gör bara ont!!!! Jag har ingenting att skriva längre, jag vet inte vad jag ska säga. Jag kan inte förklara hur det känns... Inte för någon inte ens för mig själv, men jag vill inte må så här längre, det här är jobbigt, det sitter i halsen hela tiden.