Jag vet inte... Ingenting vet jag. Det börjar närma sig jul och nej jag känner ingen glädje över det alls. Är mest ledsen och nedstämd hur jag än gör. Jag försöker låta bli att tänka och ibland fungerar det även om det bara är för ett ögonblick så ger det lite ro. Jag har fortfarande inte slutat att hoppas men jag är rädd att utgången är nära nu. Det känns som om han inte vill att jag ska höra av mig, det finns tydligen ingen mening längre. "Hålla kontakten" har varit lite till och från den här månaden. Jag skickade ett julkort och fick ett tack. Men det kändes inte som han var överlycklig precis. Men hur svårt det än är, tänker jag inte ställa frågorna som gruvar och jag tänker inte höra av mig. Inte förrän på julafton för att önska god jul. Sedan blir det inte förrän nästa år när han kommer tillbaka ner i landet igen. Så får vi se vad som händer. Jag drömmer mardrömmar om det här, ibland slutar dem lyckligt och då mår jag bra. Jag hoppas mer på drömmarna än på mardrömmarna.... Det sista som lämnar människan är hoppet och det gäller i det här fallet också. Jag vet inte om jag borde berätta, jag vill inte öppna mig ifall han inte känner samma sak. Det blir så dumt då. Fast ibland önskar jag att jag kanske kunde det ändå...