Precis som de tre första dagarna den här veckan så har jag varit uppe vid sju tiden. FÖr mig är det här jätteovant, då jag brukar ha mest energi under kvällarna och aldrig går och lägger mig. Men eftersom jag försöker gå och lägg mig i tid så försvinner ju kvällarna och dagarna känns evighetslånga när jag går upp vid sju. Jag har ingen aning om vart jag ska göra av tiden. Jag har varit ute och promenerat varje dag sedan den 21 september. Då jag började min sjukskrivning som jag tänker ta mig ur på ett eller annat sätt i alla fall. Jag tänkte att jag skulle ta en morgon promenad trots att vädret inte gjorde humöret på topp. Men det tog stopp, jag tappade all lust och kände mig bara ledsen igår. Det började med att jag uppräckte att jag behövde nya lurar till den nya telefonen. Då rasade allt och jag vägrade att gå ut Jag släppte ut katten en stund istället, trots att det blev kallt. Det blev ingen promenad igår eftersom ajg krp ihop i soffan och tittade på film. Igår valde jag att se på julkalendern från 2007 En riktigt jul. Den var lika mysig den här gången som första gången jag såg den. Jag blev inte på bättre humör men jag blev inte heller på sämre humör. Så igår gjorde jag ingenting alls, jag tänkte försöka ändra det imorgon. Men det får vi väl se då. Mathias ringde och pratade med mig en stund, och det gjorde i alla fall att jag kände mig mindre ensam. Men nu är dagen äntligen slut och jag kan gå och lägga mig.

Jag var ledsen men jag hann i alla fall att plocka och sortera lite grand här hemma. Det var bra gjort.

Over and out

X0X0   

Idag känns som en bra dag eller i alla fall hittills. Jag började igår med att gå upp 06:30 för att jag skulle ut och gå, dock blev det inte så men det blev en kort promenad. Idag ställde jag klockan på 06:45 för då är jag uppe vid 07:15 senast. Beror lite på hur gärna jag vill gå upp på morgonen. Idag kändes det som jag inte har något val. Kankse för att jag var jättekissnödig och Ziva skrek i högans sky. Hon hade väl tröttnat på att befinna sig i sovrummet. Jag vaknade till 5 minuter innan klockan ringde. Jag släppte lös Ziva så fort jag hade gömt undan råttfällan. Jag vill inte gärna att hon ska fastna varken med nos eller tass. Dock verkar mössen också sova på natten eller så kommer dem helt enkelt inte ut, utan håller sig i väggarna. Det är väl varmare där. Om det nu är några moraltanter som läser min blogg, så stänger jag in katten i sovrummet tillsammans med mig och jag flyttar även över lådan i fall hon behöver gå på toaletten. Resten av dagen är hon över hela huset, både högt och lågt. Om hon blir alldeles för odräglig så släpper jag till och med ut henne en stund. Hon springer in och ut genom dörren och hon kommer när jag ropar. Ibland svarar hon mig också. Om en vecka så blir hon 5 månader min lilla kattunge. Och i slutet av november kommer jag att kastrera henne och efter det kan hon springa fritt så länge hon vill och jag kanske kan stänga dörren, så får hon knacka   Nackdelen med att gå upp tidigt är att dagarna går så långsamt. Dem tar aldrig slut och eftersom jag inte gör så mycket just nu så blir det väldigt långt. Men idag har jag bestämt mig för att baka lite, inte för att jag äter kakor men jag gillar att baka. Jag gjorde bullar till den 4:e oktober och det var så rogivande när jag fick stå vid mitt köksbord och rulla bullarna. Dessutom blev grannarna glada, jag delade ut bullar också. Nu ligger det några bullar i frysen om någon skulle komma förbi på spontantfika eller något sådant. Man vet aldrig vad som kan hända här ute på landet. Tänk om någon for motrstopp och behöver ringa bärgaren, då är det ju bra att jag har både kaffe och bullar här hemma. Inte för att det lär hända mer än i reklamfilmerna.

Nu börjar tydligen dimman lätta också. Då ser jag kanske när de skrämda älgarna springer över vägen. Älgjakten började igår och jag tänker inte gå ut i skogen på flera månader nu. Man vill ju inte råka bli skjuten eller påsprungen av en skrämd älg. Jag kanske är lättskrämd, så ibland ifrågasätter jag, varför jag bor här ute. Jag är dessutom mörkrädd och det blir rätt mörkt här på kvällarna. Speciellt eftersom det inte finns några gatlampor här. Det ljus som finns är en ensam gatlyckta och min dörrlampa, efter det är det bäck svart. Jag ser ofta många monster i mörkret, de hemsöker mig jämt. Det kankse är dags att ta tag i de där monstren och reda ut varför dem finns där. Jag vill hitta tillbaka till mig själv igen. Jag vill vara glad men det kanske dröjer länge.

Be safe and be kind

X0X0  

Faster lilla hobbit har blivit ännu ett helt år äldre. Han blir hela 3 år idag!     Tänk vad han har vuxit, hans leende gör att man smälte och när han kramar om en då känner man sig trygg.  Han är en busig liten kille med glimten i ögat. Igår ringde han till sin faster och bjöd henne på kalas. Det var ett mycket förvirrande samtal men jag hade ett leende på läpparna efteråt. Så grattis på födelsedagen, faster lilla hobbit  

X0X0    

När promenaden var över så hittade jag aldrig på något annat att göra än att titta på Netflix. Jag sträcktittade på den nya serien Emily in Paris  Jag bara älskade serien, visst jag har varit i Paris tre eller fyra gånger och det är lite överreklamerat. Men tänk ändå att få bo i Paris i ett hus utan hiss med en snygg granne nedaför. Som dessutom jobbar som kock på en fransk restaurang. Fransmän är helt enligt min åsikt ett helt eget folk men språket är vackert. Det finns vackra byggnader och vacker miljö i Paris också men har du ett effieltornet en gång så är detsamma nästa gång du kommer till Paris. Själv gillade jag Notre Dame, så tråkigt att det brann i den vackra katedralen. Men Champs-Èlysées är bara en gata full med bilar. Försök aldrig korsa den vägen. Det är livsfarligt. Jag har prövat   Det var en nära döden upplevelse men än lever jag. Det finns en gång tunnel under vägen så att man kommer upp för att se triumfbågen på nära håll. Men jag tänker ändå att om man bor i Paris och hinner upptäcka det dygnet runt så skulle man se så mycket mer. Jag ville vara huvudpersonen i Emily in Paris, träffa fantastiska männsikor och göra saker man inte gör hemma. Dock så är jag europee men det är skillnad på svenska och fransmän. Sist jag var i Frankrike så kände jag att det fanns mycket de kunde ha gjort annorlunda på restaurangen vi var på men att försöka ändra en fransman det är dömt att misslyckas. Men nu står i alla fall på min önskelista att få flytta och bo någon annanstans. JAg trivs i mitt lilla torp här på landet , lätt och säga nu innan jag upplevt vintern. Men jag har alltid haft drömmar som sträcker sig utanför Sveriges gränser. Livet är inget film men om man bara går dit ut och säger JA, så kanske det blir så en vacker dag. Men något jag vill är att besöka Champange, vandra mellan vingårdarna eller på cykel. Det var något vackert och något jag inte gjort förut när jag var i Frankrike sist.

(Alla bilder lånade från Google 2020-10-13)

Våga dröm stort

X0X0  

Idag gick jag upp jättetidigt. Okej, allt är relativt men eftersom jag sedan min sjukskrivning inte gått upp före åtta så var det tidigt när klockan ringde 06:30 i morse. Tanken var att jag skulle ta en promenad med en vän, hon är alltid uppe tidigt. Men tyvärr så hade hennes dotter blivit sjuk och hon fick ställa in promenaden. Men eftersom jag ändå var vaken så tog jag mig ut. Det blev inga 5 km men det blev i alla fall 2 km. Jag var lite förvånad när jag kom hem från min promenad, då jag insåg att mina hjärna hade inte tänkt en enda tanke, nästan i alla fall. Från att gå från milgoner till enbart några få tankar... Men än är inte dagen slut. Jag hinner tänka tusen till. Jag startade en tvättmaskin, så nu har jag kläder också  När jag kom in från min promenad så skurade jag golvet och så har jag sett klart serien Once upon a time  Jag var nöjd med de 6 första säsongen, sista gillade jag nästan inte alls. Vissa bitar var okej men det var en dålig säsong. Det sista avsnittet var dock bra. Men som sagt, nu är klockan 12:13 och jag har ingen aning om vad jag ska hitta på resten av dagen. Jag borde gå igenom mina skåp och se om jag kan baka. Jag hittade ett recept jag vill testa. Jag har inte bakat muffins på länge, kanske är dags för det. Jag måste göra någonting, primenad har jag redan tagit en, kanske jag går på en till efter lunchen. Men vi får se lite vad jag känner. Det är jobbigt när kroppen stretar emot hela tiden.

Jag hade inte tänkt gå upp tidigt idag. Igår ställde jag till och med fram klockan 5 minuter för att få lite sovmorgon. Men den planen sket sig. Jag vaknade upp 06:30 och kände mig rätt pigg. Jag var lite förvånad av mig själv, eftersom jag inte tog någon sömntablett. Jag har sovit bra hela natten men vaknade som sagt upp tidigare än jag hade tänkt mig. Det kändes som det var lite för tidigt men nu slapp jag i alla fall bli väckt av att de bygger ett staket utanför huset. Det låter lite ochZiva blev lite skrämd av motorsågen. Men nu verkar hon ha lugnat ner sig när vi tittade ut genom fönstret på vad det var för något som lät. Jag tänkte att jag skulle baka idag. Jag är nästan på väg att börja i alla fall. Jag har ställt fram grejerna för att baka men jag har inte lämnat soffan än...

X0X0   

Idag fick jag ställa klockan lite tidigare för att hinna få klart allting innan gästerna kom. Det var trevligt med besök, jag tände i kaminen när jag vaknade bara för att jag har en och för att kunna skryta med den. Det blev varmt och gott i hela huset i alla fall. Efter det skar jag upp grönsakerna, letade fram fat att lägga allting på. Det sista jag gjorde var att duka fram allting på bordet och slå på kaffet innan de kom in genom dörren. Det var trevligt med besök, det gjorde att jag slapp sitta framför tv en hel dag. När de hade åkt hem, stod disken kvar på diskbänken och jag tänkte... "Det där det kan vi ta sedan" och så la jag mig på soffan en stund. Men sedan bestämde jag mig föra tt ta en promenad. Idag gick det undan, först slog jag lördagens sträcka och det slutade med att jag gick hela tre kilometer. Det gjorde gott för själen. Det allra bästa var att jag hann inte tänka så mycket idag. Jag promenerade bara och var i nuet. Jag tänkte inte, jag lyssnade bara på musiken och fokuserade på att få fötterna att gå och dem gick. Imorgon kankse jag kommer ännu längre. Jag fick ett telefonsamtal på vägen tillbaka så promenaden hem gick ännu fortare.

Nu slängde jag iväg en blick på klockan och såg att det började bli dags för att fixa lite mat. Jag behöver fortfarande äta ibland också. Mina nya rutiner just nu är vakna-äta-ligga på soffan- promenera- äta- sova...

Men en dag så ska jag vara mig själv igen, en dag ska jag kunna le och se positivt på allting igen. Jag vill vara den personen, jag vill vara den där snälla och omtyckta, utan att egentligen bry mig så mycket om vad folk tycker om mig.. En dag!

Stay safe

X0X0  

Idag var det svårare att gå upp. Jag låg kvar och sov tillsammans med Ziva en stund till för hon kom när klockan ringde. Då kröp hon tätt intill mig och började spinna. Jag är så glad att jag har Ziva, även om hon är en riktigt busig katt. Igår upptäckte jag även att hon verkligen älskade räkor. Så om jag någon gång vill skämma bort henne ordentligt eller får dåligt samvete för att jag lämnat henne ensam för länge, så kan jag alltid köpa hem lite räkor till henne.

Jag lyckaes ta mig ur sängen idag också, lite tröttare än igår. Men jag kom upp tillslut och jag åt frukost. När jag ätit frukosten så tog jag mig en promenad, jag försöker ju få in att gå 15 min varje dag och idag blev det hela 23 minuter. I torsdags var ännu bättre för då tog jag en kvällspromenad på 3,7km med Anna. Det är tur jag har henne, så hon kan släpa mig runt på vandringslederna. Nytta med nöje. Jag får både träning och socialkontakt. Annars är min socialakontakt korna i hagen utanför fönstret och min busiga katt Ziva. Det blir inte mycket till att konveresa, och om det blir det så är det ett väldigt ensidigt samtal.

När jag gick där på vägen med hörlurar i öronen, bara för att orka gå framåt. Det där med att lyssna på naturen, det fungerar inte för mig riktigt. Inte än i alla fall. Ibland är tystnaden jätteskön men många gånger så är den inte det. Även nu när jag sitter här vid min dator för att blogga så har jag ljud omkring mig. Jag tänkte jag skulle ta mig igenom boken "Med livet som insats" av Carl Déman. Det blir en ensidig konversation men jag får i alla fall höra en annan röst. Om man blundar och bara lyssnar på hans röst, skulle man ju kunna tänka sig att vi faktiskt sitter och pratar med varandra. En fördel med ljudbok.

                                             (Bild lånad från Google 2020-09-26)

Plötsligt slogs det på en låt som satte sig, all tankeverksamhet fokuserade på rösten, på det han sjöng. För det första så kunde jag inte förstå hur man kunde rimma like this på like this. Men efter ett tag så fastnade jag fullstängde för texten han sjöng:

"All my life I´ve tried to find

The meaning of what´s left behind.

They say it´s life itself but I feel

It might, it might be all wrong

A storm like this

Can break a man like this

And when it all calms down

We´re still safe and sound"

Inte för att jag tror att du läser det här men tack Victor Crone för en låt som fångade mitt hjärta    

Stay safe

X0X0