Varför? Varför? Varför alltid jag? Jag förstår inte hur jag kan ha en sådan otur, varför jag alltid ska behöva känna mig så här. Det är så mycket lättare när man måste klara sig själv, när man inte träffar någon. Jag träffar alltid fel! Jag förstår inte vad jag gör? Varför ska jag alltid träffa på de personer som redan bestämt sig för att det inte är jag? Jag blir inte ofta kär, det händer sällan, det händer nästan aldrig, men när det väl händer, då gör jag inte annat än gråter. Det gör bara ont, det gör ont i hjärtat och det gör ont i känslornar. Jag förstår inte varför det alltid ska vara så här. Faller jag för någon ber jag om raka svar, jag vill veta, ber jag dig att ringa, så ring mig eller skicka ett sms och säg att du hör av dig imorgon!!! Det räcker, jag behöver inte mer! Jag orkar inte må så här, men jag vet inte vad jag ska göra jag vet inte vart jag ska ta vägen, det hjälper inte att prata när det ända man får är: "vi håller kontakten". Det är ju bara ett sätt att dra ut på mitt lidande. Jag börjar tro att han redan har bestämt sig, men inte tänker säga något än, det är roligare att se mig lida. Men det gör han inte, för han känner inte på samma sätt, han tänker inte på samma sätt. Han tänker och känner inte alls tror jag. Hur skulle han annars kunna ta allting så lungt. Han sover säkert på nätterna och det gör inte jag. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, vet inte vart jag ska gå eller vem jag ska prata med. Ingenting hjälper! Det gör bara ont!!!! Jag har ingenting att skriva längre, jag vet inte vad jag ska säga. Jag kan inte förklara hur det känns... Inte för någon inte ens för mig själv, men jag vill inte må så här längre, det här är jobbigt, det sitter i halsen hela tiden.

Imorgon är det redan den andre advent, tänk vad fort tiden går. Den bara rusar iväg när man har roligt, även när man inte har roligt, då springer tiden liksom bara förbi. Den här veckan har det varit mycket skolabete, jag har befunnit mig i Borås hela veckan för att kunna jobba med ett grupparbete, som ledde till mycket diskussioner och vi var lite oense men löste allting och igår lyckades vi äntligen skicka in det så vi kunde få en helg då vi inte behövde bekymmra oss över någonting alls. Det var en lättnad när arbetet hade skickats in och vi slapp fundera över det mer. Igår fyllde världens bästa Mikaela år, så jag åkte dit för att fira henne, jag blev medbjuden ner till bryggan men tackade ner, jag var alldeles för trött för att orka festa. Det var trevligt, hennes släkt var där och Cookie(s) var där. Och så var det en tjej till som hette Emma, hon var trevlig. När klockan blev 22. Tackade jag för mig och åkte hem igen, det var inga stora djur på vägen, men ett antal harar som hoppade fram och tillbaka bra länge innan de hoppade ner i diket.

Idag började jag dagen med att se på julkalendern, sedan åkte jag iväg till Jönköping för att träffa min bror och handla julklappar. Vi hittade julklappar till de flesta och blev några kronor fattigare. Men det var en väldigt trevlig förmiddag, sedan kom jag hem och satte mig och tittade på tv. Nu har jag tittat på Scooby Doo 2: Monstren är lösa. Det verkar inte vara så mycket på tv ikväll, så vi får väl se vad jag ska hitta på, kanske dra igång en film på datorn. Men kanske att telefonen ringer och jag får prata bort en stund, men en mycket speciell person   Imorgon tänker jag bara ta en dag, då jag bara tänker vara. Jag ska sätta mig och skriva mina julkort och läsa igenom ett arbete som vi ska opponera på i skolan på torsdag. Imorgon får dagen bli som den blir. Inget planerat och inga måsten, en dag av lugn och ro, en dag i stillhet, med de två tända ljusen.

  Önskar er alla en trevlig andra advent på söndag   

Imorse ville jag inte alls gå upp! Jag känner ingen glädje, ingen längtan och absolut ingen julstämning. Det är snö och minus nio ute och ändå fattas julstämningen. Jag förstår inte hur jag ska göra eller vad. Jag längtar hem, det är en längtan i alla fall. Men när jag kommer hem är inte mamma och pappa hemma. De är då på väg till Tyskland för att gå på julmarknad och titta på marsipan tillverkning. Jag slipper sitta själv hela kvällen, jag harväl Azrael till sällskap under måltiderna, eller när hon är hungrig i alla fall. Jag åker till Mikaela på fredags kvällen för att fira hennes födelsedag tillsammans med hennes släktingar. Bättre det än sitta ensam. Jag hoppas kunna träffa min syssling och min bror på lördag. Men har inte fått något svar ifrån någon av dem än. Fast det är klart jag har inte hunnit prata med brorsan heller. Men det ska jag väl hinna med under dagen. Nu har klockan blivit nio och jag hoppas gruppen dyker upp, idag ska sammanställningen göras så är vi på god väg att bli klara. Sedan ska det vara gäster hos farmor och farfar som jag egentligen inte vill umgås med, men det är bara att klistra på leendet och låtsas att allt bra.

Vaknade upp till världens härligaste vinterväder, men ville ändå inte gå upp. Jag har ont i hela kroppen idag men armbågen är den som värker mest. Jag har även ett oroligt undermedvetna tror jag. Natten har idag präglas av en mycket konstig men fascinerande dröm. Allting var så verkligt på något sätt, sedan ringde klockan och signalen passade dånar in i drömmen att jag inte ens förstod att det var klockan som ringde. Drömmen gick ut på att det var mörkt om natten, skulle åka rullskridskor. Plötsligt hörs samba musik och ett led med människor kommer fram ur skuggorna med eldar och brinnande ljus. Någon ropar spring och folk springer som bara den, hjärtat slår och rullskridskorna är fortfarande kvar på fötterna, ändå går det hur bra som helst att springa i mörkret. Man ser inte vart man sätter fötterna det enda du ser är eldarna som jagar ikapp dig...

Nu har jag lunch, det blev en ensam lunch på M för att det var inget gott i skolan. Och nu undrar jag vad jag ska hitta på fram till klockan halv två. Kanske titta efter lite julklappar när jag ändå tagit mig ner till staden. Det är några julklappar som ska in handlas. Det är lite kallt och dragit här vid dörren. Jag känner mig idag, jag vet inte riktigt. Julstämningen ofinns i mig för tillfället. Då ligger snön vit på taken och vit på marken, kylan isar igenom kroppen ändå ofinns julstämningen i mig. Jag önskar att jag kände annorlunda, att jag var gladare att jag längtade till julen. Men i år gör jag inte det. Nej här kan vi inte sitta och vara dystra nu får vi hitta på något en stund.