Jag kände att jag var tvungen att våga, jag gjorde det.

Nu har jag inte fått något svar och det vänder sig i magen och tårarna är inte långt borta.

Jag önskar att jag kunde få ett svar, att han inte vara struntade i mig. Jag vet inte om det

var dumt gjort eller inte. Jag önskar mig kankse för mycket och det slutar med att jag inte

kan få det. Jag vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska ta vägen. Jag önskar verkligen att

han ville träffa mig, så att vi kunde prata och umgås. Tycker han inte om mig på samma sätt som

jag tycker om honom så får jag helt enkelt acceptera det. Men jag tycker han kunde vara ärlig och tala om det för mig.

Han kunde väl ge mig en ärlig chans i alla fall. En liten chans... Är det för mycket begärt???