Nu sitter jag på föreläsning men kan knappt hålla ögonen öppna. Jag har sovit dåligt inatt somnade sent. Fick en massa sms under natten. Jag var glad att dem kom eftersom jag gärna vill ha sms ifrån honom. Men jag skulle väl önska att smsen var flörtigare som dem var i början. Men jag kommer inte att få tillbaka det. Jag börjar tro att slutet kommer närmare och närmare, det spelar ingen roll vad jag känner han har antagligen redan bestämt sig. Det är så det känns. Men jag behöver få ett rakt svar, klarar inte denna ovisshet. Jag skrev ett brev igår. Jag skrev ner allt jag skulle vilja säga men jag tror inte att brevet skulle göra någon skillnad om han fick det eller inte. Jag hoppas verkligen har är snäll nog och vill träffas vi har inte setts på två månader och det har ju känts positivt de sista dagarna. Varför skulle han skicka en massa sms om han inte ville veta av mig? Gör han det för att vara snäll kan han lika gärna låta bli för just nu plågar det mig mer än gör någon nytta. Varför kunde han inte verka gladare och svara, det är klart jag vill träffa dig, när kommer du? Men det är väl bara önsketänkande. Jag vill bara åka hem, dra täcket över huvudet och aldrig komma fram mer. Det är ändå ingen som bryr sig....så fort skolan är slut ska jag stänga av och gömma mig, tänker inte ens titta på telefonen!!!

Jag önskar att du kunde se mig...