Idag skulle jag ha varit ledig men jag har ingenting planerat och jag tycker att det är konstigt att bara jobba varannan dag när man precis har haft en veckas semester. Även om den var spontan och jag mest behövde vila för att orka med jobbet, som igår tog musten ur mig fullständigt. Åh då ska jag inte säga någonting när jag har kollegor som fick gå hela dagen igår. Den ena av dem gör samma sak idag. Jag kände mig förvirrad och visste inte vart jag skulle börja. Dessutom är vi isolerade, hela huset är isolerade på sina egna avdelningar. Det är så tomt när alla sitter på sina rum och jag tyckte inte att det larmade så mycket som det brukar göra, eller så var jag fortfarande i semestermood. Jag fick jobba en timme längre än det var tänkt och ingen rast. För jag hade ingen möjlighet att lämna eftersom vi hade magsjuka. Det kändes som jag fick ett slag i magen när det började närma sig sitt slut och en nattpersonal kom in och sa att kollegan hade gjort ett bra papper med alla insjukningstider. Ingen hade visat mig någonting dessutom hade jag skrivit upp den som insjuknat igår. För igår hade vi bara två fall, de andra verkade vara friska. Jag fick bara lite snabb information vad som hade hänt under veckan...

Idag är det tisdag och jag känner ändå att jag har hunnit med en hel del idag. Klockan ringde precis som planerat 07:40. Jag snozzade en gång och sedan lyssnade jag på podden Monday Mantra, försöker börja dagen med något positivt och lugnande. Sedan somnade jag visst om och vaknade inte upp förrän närmare halvnio men det är ingen katastrof. Jag satte mig även för att meditera i 5 minuter och jag tänker göra samma sak ikväll innan jag somnar. Jag tror att det kanske faktiskt kan fungera. Idag blev jag lite rastlöst och kände, nä det här går inte men då hade jag ändå lyckats hålla fem minuter det var bara några sekunder kvar när jag gav upp. Så det känns bra. Efter det kokade jag tevatten, plockade ner alla saker som stod på bordet i en stor flyttlåda. Nu börjar det bli dags att äta någonting också innan jag åker till jobbet. Jag känner mig inte överlycklig för att gå till jobbet men jag hoppas på det bästa. Det här måste vara över snart! När magsjuka bryter ut då blir det jobbigt för alla, personalen ligger hemma, brukarna blir mer stirriga än vanligt... Snart är väl allt som vanligt igen hoppas jag.

X0X0