Just idag, just nu känns det inte toppen precis. Jag känner mig så otroligt ledsen och nedstämd just nu. Det kanske är det som är grejen när man öppnar upp sig helt för att rensa ut allt som stör...

Jag har idag varit ledig, har haft sovmorgon. Jag vaknade innan klockan idag också och då gick jag och la mig senare än vad jag hade planerat. Det gav mig kanske lite energi att få hänga med Anna F igår. Hon är en fin människa och jag känner mig trygg i hennes sällskap. Hon förstår ändå. Efter jobbet igår så hade vi tänkt ta en promenad men det blev inte så, det blev en kort vända inne på ICA. Men idag känner jag mig ändå lugnare och det var lättare att vakna i morse. Även om jag hade en to-do lista så kunde jag kliva ur sängen och se solen stråla in genom fönstret. Jag blev nästan besviken på att jag behövde flytta runt min bil idag. Annars hade jag tänkt promenera runt i staden idag, men eftersom de var dags för vårstädning på parkeringsplasten så har jag åkt runt för att slippa böter. Ska snart gå ut och flytta tillbaka bilen till parkeringen. Men jag funderar ändå på att åka bort till stranden och sätta mig bara en liten stund, bara för att få andas. Jag har alltid tyckt om att sitta och titta på vattnet, på vågorna som slår in emot stranden. Men först måste jag eller nej, först vill jag vänta på att torktummlaren ska bli klar och det är typ bara två minuter om jag har tur. Men det är inget jag räknar med längre. Tur, är bara till för andra. Efter att jag har varit snäll och hjälpt två pensionärer idag, jag har lånat ljudböcker till farmor och farfar så att de har något att göra under sitt utegångsförbud. Efter ett besök på biblioteket som ändå hade en hel del folk så var det dags för det efterlängtade och fruktade besöket hos terapeuten. Jag fick öppna mig fick berätta lite om familjen, boendet och jobbet. Jag fick berätta varför jag hade hamnat här... Hon kom ihåg mig sedan förra gången jag behövde stresshantering. Vi kom fram till att jag hade hamnt i en ondspiral. Jag vill inte känna så här, jag vill inte vara den jag är just nu. Jag vill bli mig själv igen. Jag tycker verkligen inte om de tankar som snurrar och det känslor som drar ner mig i mörkret. Jag vill bara att någon ska förstå, att någon ska höra mitt rop och dra mig upp igen....

Jag hittade även ett minne från förra året. Samma dag och samma känslor bara ett år emellan:

Stay safe and heahlty  

X0X0