Idag var jag ledig. Det kändes så skönt. Det är inte lätt att ha ett jobb som man helst vill vara ledig ifrån hela tiden fast man älskar att hänga med sina arbetskollegor. Det är inte deras fel att jag längtar bort. Det är bara det att jag inte vet vad jag ska byta ut mitt jobb till. Jag har så dyra planer inför nästa år att jag kommer att behöva ha ett heltidsjobb för att ha råd att vara tjänstledig... Men idag var jag i alla fall ledig och jag sov ut. Jag ställde ingen klocka. Jag tänkte att idag tar vi dagen som den kommer. Jag vaknade inte förrän klockan var 10:12 Jag behövde helt enkelt sova. Jag somnade någon gång efter tolv och vaknade tio, det blev många timmars sömn. Jag chansade och hade tur, tvättstugan var ledig. Så jag har idag tvättat upp min tvätt. Hann med nästan alla maskiner innan mamma slutade jobbet. Då skulle jag åka hem till henne för att hämta laddaren som hon hade köpt åt mig. Hon ringde på väg från jobbet och sa att hon skulle åka till min broder. Då sa jag att då kommer jag också en sväng. Jag hade lite abstinens över att jag inte hade fått träffa min brorson på ett tag. Han fick en studsmatta som jag och min bror hade när vi var små. Han var överlycklig. Han blev trött av att studsa men han tyckte det var så roligt. Han pratar jättemycket, det är många två ordsmeningar och en och annan tre ords mening. Han är så fin och snart ska han bli storebror. Jag längtar efter att få ännu ett brorsbarn. När vi hade varit där en kort stund så åkte jag med mamma hem för att hämta laddaren och lite grejer som jag hade lämnat kvar när jag sov där i söndags. Jag var kattvakt mellan söndag och måndag.

När vi satt där vid köksbordet och pratade ut om jobbet. Det hade visst varit en dålig dag för mamma idag. Så hon behövde gnälla av sig lite, då fick jag ett sms av världens bästa Gina som frågade om jag ville ha besök. Det ville jag hemskt gärna. Så jag åkte hem från mamma, en sväng in på ICA för att fixa lite gott till kaffet. Det var ju lill-lördag idag. Då slog jag på stort.

"Åh vad mysigt du har gjort det" sa Gina när hon kom in. Det var ett välbehövligt besök och fick prata av mig lite, fick skratta lite. Det var precis vad jag behövde idag, mitt i allt tvättande. Lägenheten såg fortfarande ut som ett bombnedslag men det gjorde ingenting. Vi hade riktigt trevligt. Jag är glad att jag har hittat Gina    

Nu har Gina åkt hem och tvätten är förflyttad från tvättstugan in i mitt sovrum i alla fall. Disken väntar på att jag ska ta tag i den och jag resten av lägenheten också. Men nu kände jag för att se på Asterix Obelix innan jag tänker krypa ner i sängen. Imorgon tänkte jag gå upp lite tidigare. Jag tänkte jag skulle hinna med lite innan jag åker in till Borås för att se på Rydell och Quick. Det är nästan en tradition att åka och titta på dem. Jag tycker att dem är bra. Nä nu börjar det nog bli dags att lägga sig. Jag orkar inte med att skriva det jag hade tänkt att jag skulle skriva. Men det kanske jag hinner skriva av mig imorgon.

Ett liter ord på vägen:

Ta hand om er där ute...  

Jag hade en jättekonstig dröm precis innan klockan skulle ringa. Jag som brukar komma ihåg vad jag drömmer har tyvärr glömt allting så fort klockan ringde. Dock så hade jag jätteont i tummen när jag vaknade. Jag tänkte att det går över om en liten stund så jag låg kvar i sängen och drog mig. Det gick inte över. Så jag tänkte att jag skulle smörja in tummen med lite voltaren och hoppas på det bästa. Det var bara det att jag hittade inte voltaren och tog lite ice på tummen. Det hände ingenting, dock fick jag ice i ögonen och det sved. Det känns inte riktigt som om det här är min dag. Jag har fortfarande jätteont i min tumme och jag har ingen aning om varför det gör ont. Men det är riktigt jobigt att vänster tumme gör ont...

Efter en väldigt tuff helg så har jag äntligen semester! Jag har tur som har sådana fantastiska kollegor som har stått ut med mitt zombie-jag och som ställde upp för att jag skulle slippa stå där med allt ansvar själv under gårdagen. Jag har aldrig känt mig så värdelös och hjälplös på samma gång. Jag tycker om mitt jobb och har alltid gillat att gå dit men igår ville jag verkligen inte. Jag mådde dåligt över gårdagen i fyra dagar. Jag behöver verkligen vila.

Idag ställde jag ingen klocka och vaknade jättesent! Jag behövde helt enkelt sova ut ordentligt. Jag sov lite halvoroligt det var många tankar som snurrade från gårdagen. Men när jag äntligen masat mig ur sängen så blev det lite frukost. Jag åt frukost i lugn och ro efter det gjorde jag ingenting alls. Det mest vettiga jag gjort idag var att jag åkte och handlade vid 15:00. Hela dagen gick utan att jag egentligen rörde mig. Jag var tvungen att handla lite eftersom jag har planerat att hinna med att baka hamburgarbröd och göra hamburgare innan fredag. Idag funderar jag inte ens över hur jag ska hinna men hela den här veckan är fullbokad med grejer. Minst en aktivitet varje dag. Det är semester vad? Jag har bara roliga saker och tänker försöka glömma bort jobbet helt. Jag vill inte tänka på det, jag vill inte oroa mig. Jag ska bara vara de här tre veckorna och efter det så ska jag komma tillbaka med ny energi och några nya ideer. Men dem börjar jag att pyssla med när min tredje vecka börjar närma sig sitt slut. Nu ska jag återgå till att göra ingenting och se på tv. Jag har kört Netflix hela dagen.

Jag kan inte sova. Den här gången beror det inte på att det är varmt ute. Den här gången tänker jag inte klaga på värmen. I sommar ska jag bara vara nöjd över att vi äntligen har varmt och skönt och att solen skiner. Den här gången kan jag inte sova för att jag har panik. Jag har nog aldrig haft den här känslan förut men den här gången är det illa. Jag försökte göra något åt det så jag gick till chefen och pratade om hur min arbetssituation ser ut under helgen. Chefen gjorde faktiskt sitt jobb och kom med ett lösning, jag fick ett sms på kvällen och jag läste smset flera gånger och jag är inte lugn eller helt nöjd med lösningen men jag får ta mig igenom det. Sista kvällen innan jag äntligen går på smester men jag mår inte bra. Jag har panik känslor och ingen ro i kroppen. Tankarna snurrar hela tiden och jag kan inte sova. Det är två dagar kvar innan söndagen kommer men jag mår dåligt nu och jag vet inte hur jag ska klara det här. Jag har nog aldrig känt mig så här förvivlad över mitt jobb. Jag känner bara att allting kan gå fel. Även om cheferna lovar att det ska bli bättre i framtiden så mår inte jag bättre när det är jag som drabbas igen. Det är alltid jag som drabbas. Jag klagar inte högst och jag försöker att ta mig igenom allt. Jag brukar gå in med inställningen att jag löser det här men den här gången känner jag mig så hjälplös   Det känns inte okej att behöva ha allt ansvar själv, jag klarar inte det. De vikarier jag har är int esjälvgående och det gör att jag kommer att få göra fyramans arbete alldeles själv.

Jag vet att man inte ska gå händelserna i förväg men det känns verkligen inte bra den här gången. Jag vill inte gå till jobbet de här sista dagarna. Jag vet inte hur jag ska ta mig igenom det. Jag borde sova nu för att orka med morgondagen. Jag vet att jag har en kort dag imorgon men jag behöver ändå sova för att orka. Jag har aldrig känt mig så här nedstämd av att behöva gå till mitt jobb. Jag tycker om mitt jobb och jag gör allt för att brukarna ska känna sig hemma och omtycka. De ska känna att de är på ett bra ställe men just nu vet jag inte om jag ens klarar av det. Jag vill inte känna så här, jag vill inte må så här. Jag vill inte behöva gråta mig till sömns för att orka med att jobba imorgon. Det är en enda stor ond cirkel just nu. Jag brukade tro på mig själv, jag brukade låtsas att jag var bra och tog det mesta med ett leende men nu... Jag vill inte gå till jobbet imorgon. Jag vill inte vara med längre...

Känslan för morgondagen och hela helgen.

Jag förstår inte varför... Nu har jag planerat att jag ska gå upp klockan 07:30 imorgon eftersom jag ska iväg på loppis och ska man vara ute i god tid och hitta parkeringar och så, tänker jag att man behöver åka så man är där lite innan. Men i natt kan jag tydligen inte alls sova bara för det.

Jag låg och funderade på mitt jobb, typiskt att man ska behöva ta med sig det hem också! Jag tycker om mitt jobb men som sitautionen ser ut just nu så vill man inte ta det med sig hem. Jag funderade mest på att göra något roligt av de bilder som jag har tagit på jobbet när det händer lite grejer. Jag har redan målat upp en framsida och en inledningstext och bildtexter till några bilder jag redan har... Varför ska man alltid fundera på sådant här när man ska sova?

Idag har det varit en riktigt händelserik dag. Jag har jobb helg den här helgen också, så jag började dagen med lite sovmorgon eftersom jag inte började jobbet förrän klockan 8:00 idag. Jag hatar att inte ha några rutiner och idag var det riktigt rörigt på jobbet. Det kändes inte alls bra idag. Jag har de bästa arbetskamraterna men situationen är nästan ohållbar förtillfället. Jag sökert efter något annat att göra, jag behöver komma därifrån hur mycket jag än tycker om mina kollegor. I alla fall, jag kom till jobbet och fick kommentaren: " Nämen här kommer kändisen". Idag fanns det en artikel i tidningen om mig. Den var kort och bilen var inte speicllt smickrande. Jag tycker verkligen tidningen är hopplösa på att välja bilder, i alla fall de få gångerna som jag är med. Jag är nog inte speciellt fotogenetisk tyvärr...   Så drömmen om att bli fotomodell den kan jag nog lägga i det runda arkivet och försöka glömma. Det är så hemskt att tänka så om sig själv men på riktigt. Det var en kassbild på mig, syns liksom inte att det var jag.

Försök andas och tänka positivt istället. Jag fick vara med i en dejtingserie och i tidningen. Kan jag bli mer kändis nu? Kommer jag att få glömma det här? Aldrig! Men som sagt mina kollegor är fantastiska och det är inga negativa kommentarer, bara positiva heja rop varje dag nästan. Dessutom är jag nog lite stolt över att jag gjorde det.

När jag äntligen hade överlevt arbetsdagen åkte jag hem med ett stopp på ICA för att köpa en tidning. Jag ville ha en egen tidning idag, jag tänkte klippa ut och spara artikeln. Det kan vara roligt att ta fram och visa mina framtida barn om jag får några. Man lever bara en gång och då kan man lika gärna leva ordentligt. När jag kom hem så la jag mig på soffan en stund för att får vila lite. Det var som sagt rörigt och det gick i 110km/h hela dagen. En del larmar mer än andra. Ibland hinner man inte ens stänga dörren innan dem trycker på larmet igen. Jag har inget syre till min hjärna så jag känner mig, långsam, trög, trött och förvirrad hela tiden. Jag vet knappt vilket ben jag står på ibland. Jag har ingen arbetsglädje längre och jag saknar det. Jag tycker egentligen om mitt jobb men nu är det snurrigt och det är inte så bra. Det är mycket negativitet som håller på att förstöra oss fullständigt. Det jag kan sakna mitt i allt det här, är information. Det finns ingen trygghet längre. Men vi får väl se hur det kommer gå... Nu räknar jag bara ner till semestern och tänker att när jag har fått vila upp mig och bara göra roliga saker så kommer det kännas bättre.

Imorgon börjar jag att jobba klockan 06:15 och borde redan ligga i sängen och blunda. Men jag kan inte. Det är Folkfest i staden ikväll och Barbados spelar som vanligt lite för högt. Dessuotm så bor jag granne med området som har festen. Jag vet att jag låter som en surkärring men hela min söndag kommer att vara förstörd för att jag behöver gå upp 04:40. Jag fungerar liksom inte, så jag kommer att vara ännu långsammare nu om jag inte får sova för att Barbados är i stan. Kul att det händer saker, absolut!    Men jag fungerar inte när jag måste börja jobba som jag gör och med alla dessa olika tider, nej jag är inte helt nöjd med mitt schema. Sorligt men sant. Jag hade ett bättre schema innan. Nä nu får vi försöka sova ändå.

Over and out

XOXo  

Det blev en lång natt igår, då jag bara var tvungen att se Eurovison eftersom jag har väntat ett helt år. Jag somnade inte förrän klockan 02:00 så jag tänkte att idag ska jag börja dagen med sovmorgon. Ingen klocka den här söndagen är till för återhämtning.  Jag sov länge, när jag äntligen vaknade upp så startade jag en tvättmaskin och efter det så slängde jag mig ut genom dörren. Jag åt alldeles för mycket onyttigheter till Eurovision så jag började dagen med en promenad runt kvarteret. Jag gick i rakst tempo och tog mig runt snabbare än vanligt och jag var genom svettig när jag kom in genom dörren. Jag gjorde i ordning lite frukost.

När jag hade ätit min frukost så gick jag runt och småplockade i lägenheten. Jag ringde ett telefonsamtal till min lilla mamma också. Hon hade timmar idag så då hann hon prata med mig en kortis. När jag hade pratat med mamma så bestämde jag mig för att gå ut med soporna. Det såg så stökigt ut i köket att jag var tvungen att göra något åt det. När jag kom tillbaka upp till lägenheten så ställde jag mig för att diska. Äntligen har jag fått undan all disk!

Jag drog även fram dammsugaren och har nu en dammfri lägenhet. Det känns riktigt bra. Jag ska nog orka med att jobba imorgon nu när det är så fint i min lägenhet. De ringde ifrån jobbet också, jag får byta mitt kvällspass till ett dagpass. Det känns bra att få jobbdagen gjort , då är det över sedan. Jag tycker inte om att jobb kväll längre. Det känns tyngre än vanligt och allting går så långsamt och vi får nästan alltid jobba över eftersom vi inte blir klara. Så därför tackar jag gärna ja till ett dagpass istället. Nackdelen med det här passet är att jag börjar jobba 6:15 och det tycker jag inte om någonstans. Min kropp orkar inte med. Det är alldeles för tidigt även om jag går och lägger mig så somnar jag inte och är jag orolig så sover jag ännu mindre. Det är som en ond cirkel som bara går runt, runt. Det är som ett ekorrhjul och jag kan inte hoppa av. Det är så hemskt! Jag vet inte om jag kommer att ta mig igenom den här pärsen och då älskar jag mitt jobb, mina arbetskamrater och att ha ett jobb att gå till... Nu förtiden så får jag ont i magen varje gång jag lägger handen på dörren och är på väg in på jobbet. Det är inte roligt att känna så och jag vet inte hur jag ska få det att kännas bättre. Då jag inte kan styra över någonting själv längre, de kontrollerar oss och lägger omänskliga scheman. Jag har inte ens haft någon lust att prata med chefen om hur jag mår, men jag måste göra något snart... Det enda jag gör nu är att räkna ner. Nu är det bara 4 veckor kvar till min semester. Jag hoppas att jag håller, att jag hinner hitta på någonting kul emellan jobbpassen och känna att jag har lite energi över. Idag sken solen starkt och det bidrog nog till att jag mår så bra idag. Det värker fortfarande obehagligt i kroppen men jag känner mig ändå lite lättare. Kankse för att jag tyckte att det var många bra låtar i festivalen igår och jag hade en lördagskväll bara för mig själv. Nu ska jag gå och se om torktummlaren äntligen är klar så jag kan bocka av ännu en sak på min att göra lista och sedan tänkte jag sätta mig i ett fotbad, då mina fötter behöver vila och mjukas upp. Imorgon är en annan dag och den börjar med jobb alldeles för tidigt men jag kan sova hela eftermiddagen sedan...

XOXO    

Jag undrar verkligen var alla mardrömmar kommer ifrån. I natt var det riktigt jobbigt. Jag minns inte exakt vad jag drömde eller varför men en sak minns jag väldigt tydligt. Det var en man som kom stapplande och bakom honom kom en annan man. Det kom rök ur näsan på mannen bakom, som när man andas på vintern fast det var inte vinter. Plötsligt så ser mannen med rök i näsan på mig och det sprutar eld ur näsan på honom. Han har ett hemskt ansikte också, hjärtat rusade nästan iväg. Jag tycker inte om de här mardrömmarna. Ångesten blir värre då...  

Jag tycker inte om mardrömmarna