Jag är spänd, redo och livrädd...  

Idag börjar jag med mitt nya liv. Idag kommer jag att lämna allting som jag verkligen tycker om med mat, för att inte äta någonting. Jag ställde klockan innan jag gick och la mig igår men vaknade ändå upp innan den ringde. Jag hade inte tänkt gå upp men eftersom jag kände mig pigg redan klockan 7:00 så gjorde jag mina ryggövningar och sedan klev jag ur sängen för att mata och sedan släppa ut katten. Det kändes bra när jag vaknade. Jag var inte hungrig så det blev riktigt bra att bara koka tevatten och sätta sig vid bordet för att titta ut genom fönstret. Jag satt och funderade på om jag skulle orka göra någonting idag och började med att starta upp tvättmaskinen för att tvätta lite. Nu när jag inte ska jobba så får jag väl försöka komma i ordning med mitt hushåll. Plötsligt väcktes jag ur mina tankar av att klockan ringde. Det var dags att äta min första pulverpåse. Jag har varit duktig med att ställa klockan med 3h mellanrum och blanda min måltid. Hel adagen har jag slaviskt levt under min klocka och jag har mått bra. Jag har dessutom varit ute på en promenad runda på 4km, efter det kände jag mig lite trött och då la jag mig på soffan för att titta på Criminal Minds. Disney+ hade ALLA säsonger!  Då kände jag att jag frös. Så fick stoppa ner mig bland anna filtar jag kunde hitta och sedan somnade jag. Jag fryser fortfarnade men annars mår jag bra. Det har varit en bra första dag men jag blev lite hungrig en halvtimme innan sista påsen. Jag tog även en kopp te där, jag blev lite varm i alla fall. Jag hoppas att imorgon kommer att gå bra också. Det enda negativa just nu är att jag har inget att välja på. Det är samma pulver och samma sak hela dagen. Jag tycker inte sådant är roligt, speciellt inte när det inte ens smakar gott. Jag har dessutom varit godissugen och det gick som tur var över. Det är tur att mamma kommer en sväng imorgon och hämtar lite matvaror som jag har kvar här hemma. Då jag inte får äta någonting så känns det lite jobbigt att det fortfarnade finns saker kvar i skåpen. Jag har försökt att tömma skafferiet för att inte behöva ha mat hemma men det blev inte så... Som tur är så är min plan att mata fattiga pensionärer (läs; farmor och farfar). Dem blir bara glada om dem får en låda med lite mat i. Då slipper farmor åka iväg och handla. De har ju suttit isolerade i ett helt år. Jag tror inte att min farmor mår så bra av det men jag har försökt att vara där. VI har varit där under året och hälsat på utomhus.

Nä, nu svävade vi iväg. Jag antar att det börjar bli dags att lägga sig, kan vara så att jag känner mig lite snurrig. Imorgon, har jag enbart planerat att följa min klocka som kommer ring aoch påminna mig om att äta, jag har planerat att ta mig ut på en promenade. Jag har 20km kvar innan jag äntligen har tagit mig i mål. Jag tänkte också tvätta upp den sista tvätten och jag borde verkligen kära dammsugaren. Jag måste nog sysselsätta mig för att inte känna efter om jag är hungrig eller inte... Jag är mest rädd för biverkningarna som kan bli. Men jag antar att det löser sig. Jag klarar det här. Jag kommer att må så mycket bättre efter det här behandlningsåret. Positivt tänkande.

Mitt nya liv

Var rädda om er

X0X0  

När jag vaknade upp idag, mådde jag hur bra som helst och kände mig redo för dagens utmaningar. Jag hade planerat hur dagen skulle se ut. Det sket sig fullständigt. Jag gjorde mig klar för att åka till jobbet och började plötsligt att hosta. Det kändes lite som att det satt något i halsen och det gjorde det tydligen, för strax där efter låg jag på knä och kramade toalettstolen   . 2h innan jobbet! Det var bara att ringa till  jobbet och sjukanmäla mig. Jag har jobbat tillräckligt länge för att veta att man inte går till jobbet om man har kramat om toalettstolen. Jag kände mig lite frusterad, det kliade fortfarande i halsen. Men nu är jag sjukskriven i 48h, det är lite ofrivilligt.  Känner mig fortfarande inte dålig och jag har fått behålla allting jag har ätit. Det kan vara så att kroppen säger ifrån. Jag gör som vanligt, kör i 110km/h. Tänk att jag aldrig lär mig men nu får jag lite extra vila.

Jag smög faktikst ut och satte mig på verandan för att få njuta av solen. Jag är sjukskriven men jag har ju inte lämnat min tomt. Lite sol behövde jag få...

Idag är sista dagen då jag kan äta precis allting. Imorgon börjar mitt nya liv och jag är livrädd  Jag har ägnat min extra dag hemma till att planera för morgondagen. Jag är redo, jag vet att det kommer att fungera, att jag kommer klara det. Men jag är ändå rädd  Så till lunch idag åt jag lasange och till kvällen blev det pizza. Jag kommer att sakna mat men jag vet att det är värt det.

Ta hand om er där ute

X0X0  

Idag har varit en lugn dag, har hållit mig borta från smittspridning (eftersom det är den enda vi pratar om nuförtiden). Jag började dagen med att vakna upp med ryggont. Jag har så sjukt ont i ryggen alltså. Jag antar att det blir för mycket stilla sittande hemma och fel lyftteknink på jobbet. Men bortsett från det, så vaknade jag innan klockan. Låg kvar en stund och lyssnade på poddar. Men efter ett tag blev jag rastlös som vanligt och gick istället upp. Jag hade tänkt se på Marcus svarar och förklarar i tv4:s Nyhetsmorgon. Medan jag väntade på att programmet skulle börja hörde mamma av sig. Hon och pappa hade vaknat tidigare än vad de hade tänkt. Så de kom och hämtade mina färdigpackade lådor. Nu finns det plats att fylla nya lådor. Jag måste verkligen ta tag i det där med att fylla mina lådor, nu måste lägenheten ner. Detsvåraste rummet att börja med är sovrummet, det är så mycket grejer precis överallt. Jag blir tokig. Jag har tömt ur lite kläder i alla fall. Fyllde tre kartonger med kläder. Jag har nog så det räcker till en kartong till minst   och ändå önskar jag mig en helt ny garderob. Jag hade hoppats på att börja närma mig min målvikt vid det här laget men eftersom livet kom emellan, eller liv och liv, det som sätter käppar i hjulet för mig är stressen. Jag har nått till en punkt där varken jag eller min kropp orkar vara positiv. Så jag får behålla mina gamla kläder och hoppas att jag kommer ur det här svarta hålet. Jag vet inte hur jag ska komma upp, det enda jag vet är att jag vill upp! Jag vill vara den där personen som jag tyckte om för det mesta. Den som ofta log och faktiskt på riktigt uppskattade möten med människor. Just nu är det inte riktigt så... Fake it to you make it är mitt nya motto. Trist men sant.

När lådorna var hämtade och jag hade varit ute och andats en stund så kände jag ändå att jag fick lite energi. Jag bestämde att tvinga ut mig på en promenad. Det var inte bara jag som hade kommit på idén med att gå ut och gå i den härliga vårsolen. Det hade alla över 70 gjort också. Eftersom de är riskgrupp och vi ska skydda de som har byggt upp vårt samhälle så ville jag hålla mig på avstånd. Dock tror alla att de äger gatan, så de stod ivägen över allt. Jag fick titta ner i marken för att inte möta dem. Men frisk luft skadar tydligen ingen, enligt Folkhälsomyndigheten så får vi gå ut, för att inte riskera folkhälsan. I alla fall min promenad, när jag väl tog mig ut tog  hela 35 minuter. Jag försökte gå så fort som möjligt för att få upp pulsen och det fick jag. Jag fick ta en dusch när jag kom hem. Det var skönt, att duscha av sig, sätta sig i soffan med en kopp varmchoklad och bara mysa lite grand med gamla serier på Nickelodeon som inte krävde så mycket hjärnverksamhet. Somnade på soffan och vaknade upp och insåg att nu började det bli dags att laga mat då jag hade ätit vldigt dåligt under hela dagen.

Idag fixade jag till snäckmakaroner och tacoköttfärs, det blev riktigt gott och mättande. Det blev till och med två matlådor som jag kunde lägga i frysen. Då har jag mat efter som snart går sjukskrivningen ut och då börjar jag jobba som vanligt igen. 1oo%. Jag vet inte hur jag ska göra, jag vet att jag kanske borde gå ner men lönemässigt fungerar det inte. Dessutom i dessa tider så kommer vi att behöva ställa upp i hela kommunen. Jag fattar inte hur jag ska orka. Jag vet inte vad jag ska göra heller... Så i dessa tider så biter jag väl ihop och hoppas att jag inte försvinner fullständigt för att hjälpa alla andra   Jag jobbar inom vården av en anledning, för att jag tycker om människor, att möta människor och få se dem le. Jag är den som "flamsar" runt på jobbet, den som får folk att skratta. Jag har inget emot det. Meningen med livet är att sprida glädje och speciellt nu...

Stay safe, stay home

X0X0  

(Bild från Amsterdam, Nederländerna 2019)

Efter en av mina tuffaste helger någonsin så var det måndag igen. Eftersom jag var ledig torsdag så jobbar jag fredag-måndag. Det har varit chockerande och otroligt påfrestande i helgen. Jag kan fortfarand einte riktigt fattat att helgen har hänt. Jag känner mig skärrad och gråtfärdig om jag ska vara helt ärlig. Det ska bli skönt att få vara ledig imorgon och bara släppa allt. Det började i fredags med att jag var glad att få gå till jobbet när jag vaknade på morgonen. Jag höll på att krypa ur skinnet under min ledighet den här gången. Det är inte okej, jag behöver lära mig att slapppna av och bara vara för en stund. Det skulle nog underlätta en hel del. Men i alla fall, det började med att jag vaknade och bara var en bra stund innan dem ringde från jobbet och undrade om jag sov. Det var bara det att jag började klockan 16 istället för 14 men det visste dem inte om. Men som sagt jag var glad att jag fick gå till jobbet. Jag kom dit och det började lugnt och fint men efter klockan 16:10 då gick det snabbt utför. En av våra boende lämnde detta livet. Det var en ny upplevelse för mig, jag vill förtydliga att hen inte var ensam en enda minut under det här. En kollega var inne hos brukaren och så behövde hon hjälp med att sätta henne bekvämare i stolen. Jag gick in och ljudet jag hörde var obehagligt. Hen hade en massa vatten i lungorna, så det gurglade varje gång brukaren andades. Så jag gick ut eftersom jag inte behövdes, två minuter senare kommer min kollega ut och berättar att hen har vandrat vidare. Jag kunde inte tro på det och går in i rummet, jo hen är borta och det är otroligt. Det var så rörigt och kaotiskt alltså...

Tillsammans tog vi oss igenom helgen. Det var rätt folk på rätt plats. Jag har aldrig varit med om ett dödsfall på det sättet och blev skärrad. Jag stannade av, jag vet att vi är slut destinationen men det ska inte gå så fort. Vi ska få en förvarning om att nu kan det gå fort inte så här... Men som sagt jag blev igång kickade genom att fina kollegor visste precis vad dem skulle göra. Jag är tacksam att jag slapp göra iordning kroppen, hen var så vacker och fridfull när de var klar och det var en lättnad. Idag var det lugnt. Vi hann till och med sätta oss ner med gröna och prata lite innan vi tog i tur med kvällsrutinerna. Idag var alla i säng vid 20:45 och det var skönt. Då känner man att man är på rätt spår. Efter jobbet så blev det en liten sväng på ICA med Anna. Vi hade tänkt ta en promenad men det blev inte så... Men det får bli en annan gång. Jag är så jävla godissugen men som tur var så stoppade Anna mig och det är bra. Men jag är fortfarnade sugen på nåogt. Men det är bara måndag idag. Veckan har bara börjat... Jag vill jobba i en chokladbutik  

Var rädda om varandra

X0X0   

Igår innan jag gick och la mig så bestämde jag mig för att testa något nytt idag. Jag planerade min dag med hur jag ska äta och när jag ska gå upp. Jag avslutade gårdagen med att se på film. Det är en verklighetsbaserad film från förintelsen om ett Zoo som räddade 298 judar och som finns kvar än idag.

Klokan ringde 07:33 första gången, jag snoozade två gånger så jag var inte uppe före 8:00. Men det gjorde ingenting. Jag planerade att gå upp senast 8:00  . Jag drog på mig en tjockare tröja över pyjamasen och gav mig ut på en kort morgonpromenad. Det gjorde ont i varenda muskel. Benen var tunga och ryggen värkte. Men jag gick hela varvet runt. Och när jag kom in igen, gjorde jag en ordentligt frukost. Idag fick det bli mannagrynsgröt och en kopp te.

Nu är det snart dags att fixa lite lunch så att jag hinner äta innan jobbet. Idag är det dags att jobba efter att jag har varit ledig i två dagar. Jag har ingen lust att gå till jobbet men jag jobbar bara ons-fre den här veckan. Det får man väl ändå vara glad för antar jag. Nä nu är det dags att röra på påkarna, jag kankse hinner göra något innan det är dags att fixa lunchen.

Idag var jag precis lika seg som igår, jag hade ingen lust att göra något alls. Jag hade tänkt att jag skulle plocka lite i de andra garderoberna men det orkade jag inte med. Jag orkade inte lyfta ett finger ens. På riktigt, det gjorde ont i varenda muskel i kroppen. Jag parkerade mig i soffan och stannade där.  Vid 16:00 tiden ringde pappa och sa att jag kunde hämta bilen. Det var bråttom så han kom ner och plockade upp mig, annars hade jag tänkt att jag skulle gå upp för alla backar för att hämta hem min bil. Men han kom och plockade upp mig, och jag fick tillbaka mina nycklar. Min lilla Paddington hängde kvar.  

Det var spännande att hämta bilen, förarsätet var skjutet bakåt jättelångt och passagerarsidan låg ner och var bältad. Jag skrattade, satte mig i bilen och åkte iväg. De hade slipat upp bromsskivorna åt mig sa pappa. Det har han bättre koll på än vad jag har. Min snälla pappa har lovat att betala åt mig också, tills jag får in lön. För det är lite dåligt med pengar nu. Känns otroligt jobbigt att ha så lite pengar på lönekontot så här nära jul. Men jag får snåla och sedan finns det pengar på sparkontot, så jag får låna av mig själv igen. Jag som precis hade lyckats betala tillbaka till mig själv.

Jag hade egentligen ingen lust men jag behövde gå på WW mötet, den nya coachen är inte så jättebra tycker jag. Hennes workshops är rätt tråkiga. Jag funderar på att åka till Borås bara för att få lite mer inspiration för där är Worshopsen bättre. Men igår, trots att jag inte ville gick jag på ett möte. Jag var nästan tvärsäker på att jag hade gått upp i vikt. För det står alltid plus på vägen när jag ställer mig där men chockad och lite lättare klev jag ner från vågen. Jag hade tappat ett helt kilo!    När jag började fick jag stjärnor men sedan nådde jag ändå aldrig 10 kilo. Men nu fick jag en berlock. Nu blev det lite roligare att försöka igen. Jag ska fan ta berlockerna och sedan ska jag nå min första milstolpe. Efter den är det bara två milstolpar kvar till målet. Jag kanske faktikst kan lyckas.

Jag kände mig fakitkst glad! Jag har inte känt mig så här glad på hela helgen, förutom buset med världens finaste lilla 2 åring   När mötet om grönsaker hade nått sitt slut fick jag äntligen gå hem och äta. Jag var hungrig. Jag är fortfarnade lite dålig på att äta på rutin. Jag lämnade mötet med ett leende och gick in på Willys för att handla lite smått, vilket jag egentligen inte borde göra eftersom jag ska spara pengar. Men jag orkade inte ställa mig och laga något. Så jag köpte mig en fralla och sedan gick jag hem och åt upp den. Jag tänkte att idag skulle jag fira lite, imorgon är en annan dag.

Over and out

X0X0  

Idag har jag haft en ledig dag. Det har varit riktigt skönt. Jag var trött igår och somnade på soffan någon gång strax efter tio eftersom jag vaknade upp vid 00:34 och vacklade i säng. Jag somnade på en gång och sov gott ända tills klockan ringde vid 8:00 Jag tänkte komma igång med dagen eftersom jag tänkte att jag skulle tvätta. Jag hann tvätta nästan alla maskiner med tvätt innan jag skulle i väg och träna. Jag startade i alla fall tvättmaskinen och åt frukost i lugn och ro, sedan satt jag vid datorn ända fram till klokcan blev ett. Då var det dags att packa ihop mina badkläder och ge sig av. Idag var det dags att börja med träningen igen.

Jag är imponerad av mig själv. Jag hade tänkt simma 45 minuter men det orkade jag inte med. Jag var trött redan när jag påbörjade min tredje längd. Det blev bara 40 minuter och 25 längder och det räknar jag inte med att orka med imorgon. Armen värker något fruktansvärt. Jag hoppas att det ska gå över när jag ger mig på det imorgon igen efter jobbet. När jag kom upp ur bassängen kunde jag knappt stå på benen, det var tur att de bjöd på frukt idag. Det där äpplet smakade riktigt bra i bastun. När jag kom hem från träningen så var det dags att hänga upp den ljusa tvätten och starta specialaren. Efter det la jag mig på soffan för att vila en liten stund, jag var så trött. Jag somnade ganska snart. Klockan ringde och då var tvätten klar. När jag hängt upp den så bakade jag en kaka som jag ska bjuda gamlingarna på till kaffet imorgon. Jag kom på att jag slutar klockan 14:00 imorgon men jag hinner fixa kakan innan jag åker iväg och simmar efter jobbet. För att orka jobba behöver jag tydligen träna också, så huvudet blir så trött att jag slappnar av.  När jag hade bakat klart mina kakor, så blev det en härlig soppa till middag.

Det var en riktigt god soppa som jag hittade på nätet. Jag följer nämligen några mat och bakkonton och då får man massa roliga tips och ideer. Den här soppan blev även få smart points enligt viktväktarna. Så det var bara bra. Det är dags att komma igång med att äta rätt mat igen. Jag har även kommit på en plan. Idag är det den andra oktober och jag ska när jag hittar mitt måttband mäta mina armar, höfter och midja. Den andra december tänker jag mäta igen och hoppas att jag har krympt lite grand. Jag ska under de här två månaderna sluta med läsk och godis, det kommer inte vara lätt men jag tänker ge det ett försök. När det blir december kommer jag att dricka julmust och äta godis. Men om man ger det två månder så kankse det blir lättare att fortsätta i januari och kankse att jag faktikst att kommer att se minus på vågen varenda vecka. Det är det jag längtar efter, minus efter minus... Jag vill nå mitt mål snart. Det känns som mitt första delmål är så långt borta hela tiden. Men nu känns det ändå som att jag har en plan och jag hoppas att det ska hjälpa mig. På lördag ska jag även på en föreläsning om stress och jag hoppas att de ska ge mig insikt och lugn. Bara få en förklaring på varför jag inte få minus på vågen, hur jag blir av med stressen och viktminskingen går igång igen. Jag vill vara glad, jag vill ha energi till att göra en massa saker. Jag vill inte ha ont i magen varenda gång jag ska gå till jobbet.

Nä nu är det dags att sova, det är jobb imorgon och jag hoppas att dagen kommer att gå fort. Jag slutar klockan 14:00 som sagt och dem dagarna brukar gå rätt fort. Sedan ska jag pyssla med serveringen till kaffet och efter det ska till simhallen igen för att träna. Efter det så blir det en powernap, det är jag nästan säker på och framåt kvällen ska jag på en föreläsning och efter det så blir det sängen, eller jag skulle slänga ihop några bullar också som jag inte har hunnit med idag. Jag har hela torsdagen fullspäckad...

X0X0  

Idag har varit en jättebra dag. Jag har sovit helt drömlöst och bara kunnat slappna av. Jag vaknade till av att jag hörde ett tassande runt om i rummet. Plötsligt kom en liten pälsboll och buffade på mig. Det var Sixten som kom in och väckte mig. Han tyckte nog att jag skulle gå upp men det orkade jag inte med. Jag tog ner min telefon och tittade på klockan, då hoppade Sixten på min laddsladd till mobilen. Den lille galningen  Klockan var bara sju så jag tänkte att jag ligger kvar en liten stund till. Den lilla stunden blev två timmar. Det var välbehövligt. Jag hade förväntat mig värsta baksmällan, jag som aldrig dricker men den in fann sig aldrig. Det hade satt sig lite på stämbanden imorse men det ordnade upp sig när jag hade vaknat till. Jag lämnade mamma och pappas bostad strax efter tio. När jag kom hem så tänkte jag att jag ska inte göra någonting, efter att jag hade tankat bilen. Det var en riktigt pärs idag. När jag stod där vid pumpen så kom det en geting, som var mycket irriterande. Jag undrade lite om det var så att getingarna hade byggt ett bo just vid den pumpen som jag valde idag. Jag var lite orolig för att bli stucken men det blev jag som tur var inte. När jag hade tankat färdigt då åkte jag in en sväng på Dollarstore, har inte varit där på länge och när jag ändå befann mig i närheten så tänkte jag. " Jag ska ändå inte göra något idag. Jag är lite godissugen också". Kort sagt, jag gick in och gick ett varv runt. Jag är egentligen inte jätteimponerad men idag hittade jag diskmedel, en anteckningsbok, lite godis och en dricka. Det var allt jag behövde och kanske inte behövde egentligen.

När jag äntligen kom hem så lastade jag av mig alla grejer. Jag hade tre väskor med mig. Det blev lite tungt för axeln. Jag droppade allting i hallen och tänkte att nä nu lägger jag mig på soffan. Idag är det söndag och jag festade igår. Jag har rätt att ligga på soffan och se på film. Jag drog igenom två filmer.

(Bild lånad från Google)

När Radio Rebel var slut så hade jag så mycket spring i benen att jag var tvungen att göra något åt det. Jag bestämde mig för att ta en riktigt lång promenad i det fina vädret. Jag var ute och gick i en halvtimme innan jag kände att jag hade fel skor på mig och det började skava. Så jag fick vända men eftersom jag var tvungen att gå hem så var jag ändå ute och gick i en hel timme och fick en promenad på nästan 6 km. Jag känner mig väldigt nöjd med det ändå.

Idag kändes det som att hela världen log mot mig. Jag vet inte varför men det känns fantastiskt idag. För att citera Danny Sacedo:

I'm feeling great

I'm feeling awesome

And I Can't wait

Gotta get movin'

Shake the stress away

Something is on the edge tonight

När jag kom tillbaka från min promande så blev det ännu en film på Netflix. Först var jag tvungen att diska och dammsuga lite. Men efter det kunde jag se på film med gott samvete.

När den filmen var slut så började det kurra i magen, så då åt jag rester från i fredags. Det gjorde gott i magen. Det blev Parlmantet, Kärlek på menyn och nu blir det finalen av RuPauls Drag race, jag har glömt vilken säsong det är men tänkte ändå se det innan jag går och lägger mig. Imorgon är det allvar igen, då är det dags att gå tillbaka till jobbet efter en fantastisk helg.

BIld 1: Jag är otroligt tacksam för att jag hamnade hos er, för att jag får jobba tillsammans med er. De bästa kollegor man kan ha. Jag hade verkligen tur när det såg så mörkt ut. Men för två år sedan kom jag in genom dörren på äldreboendet och kände mig välkommen på en gång. Jag har lärt mig massor om mig själv, vågat vara jag och ändå känna att jag får vara en i gänget. Jag har aldrig behövt känna mig utanför. Jag gör allt jag kan för att vara trevlig på jobbet, även om jag har dåliga dagar ibland så försöker jag komma in med ett leende. Om man inte har ett när man kommer så kan du alltid räkna med att du har ett när du går där ifrån. Jag vet att det är tufft just nu men om vi håller ihop och har sådan kvällar som igår, så vet jag att vi kommer att ta oss igenom det. Tillsammans är vi starka! 

Bild 2: När mamma och jag hade släppt av alla passagerare som behövde skjuts hem, ja då ser vi plötsligt där i mörkret hur något står mitt på vägen. En stor älg som inte riktigt vet vart han ska. Bilden är lite suddig och ljuset är lite dåligt men det var faktikst en älg! Tack mamma för att du skjutsade mig igår kväll och för att du alltid ställer upp för mig.  

Var rädda om er där ute... 

XOXO