Det känns som ett hån, det gör ont ända in i själen. Det kan inte vara möjligt? Inte en gång till! Varför händer det alltid mig? Jag förstår inte, inte någonting alls... När hjärtat säger till första gången borde man ta chansen... risken att förlora finns alltid där men du har även en chans att vinna om du bara tar steget. Säg mig, varför är det så lätt att vara efterklok och tänka på vad man borde ha gjort och inte ha gjort när det är försent?    Jag har tänkt tanken många gånger men aldrig vågat, bara känt mig så liten och fel. Jag har ingen aning om vad jag ska ta vägen? Jag hade det på känn, jag visste det redan från början att det var dömt att misslyckats, men nu har det hänt, och det känns inte alls bra just nu. Inte någonstans... Det är inte lätt när det är svårt, men ska väl se om jag kan ta mig igen om det här också en dag.