Natten har varit riktigt orolig och det tog mig flera timmar att somna. När jag vaknade vid elva tiden ringde jag till mamma. Kände att jag behövde prata med någon. Det kändes bättre efteråt, nu behöver jag inte oroa mig mera. Nu ska jag bara försöka komma på vad jag ska göra för att kunna varva ner och stressa av på riktigt. Så att det verkligen märks att jag är avslappnad. Jag visste inte att jag var så uppstressad som jag kanske är. När jag hade lagt på och mamma tyckt att jag skulle lägga mig och sova en timme, för att verkligen vila...samlade jag ihop alla soppor och åkte till återvinningstationen istället. Jag kan inte lägga mig och vila, känner mig inte trött alls. Nu är soporna borta och alla petflaskor pantade. Nu är det dags att sätta sig och skriva lite på tentan. Jag har en liten bild av vad jag vill skriva, så jag börjar med att skriva det jag har och sedan får jag försöka få fram det som jag inte har i huvudet just nu, utan som måste läsa sig till. Jag ska börja fundera på att laga något att äta kanske, jag har inte ätit något sedan igår kväll, jag bode vara hungrig men det är jag inte heller. Magen kurrar så det kanske jag är... Usch vad jag har många tankar i huvudet och mycket att göra. Jag blir alldeles snurrig av att tänka på alla bekymmer som jag måste ta tag i att lösa. Men jag orkar inte med alla på en gång, så jag väljer att skjuta undan problemen så gott det går och fokusera på en sak i taget. En dag i taget, jag kommer att hitta en lösning på alla problemen, förr eller senare kommer allting att lösa sig. Det gör det allt. Som en blixt från en klar himmel, när man minst anar det....