Vad gör man när hjärtat är tomt?

Vad gör man när tårarna inte går att stoppa längre?

Jag har inte längre några svar, allting som finns i mig är frågor och ett svart hål.

Jag har inget att fylla hålet med och tankarna bara rusar omkring.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen eller vad jag ska göra, all denna tvetydighet är ohållbar.

Jag önskar bara vi kunde ses och prata igenom det, men det är försent för mig.

Jag har förlorat igen. Jag tror inte det finns någon chans för mig att vinna.

Så snäll kan du inte bara säga att det är fel och slaget är förlorat. Det är slut!?

Jag vet ingenting längre, jag trodde att allting skulle bli bättre av att jag fått prata en stund med dig

Men det känns inte som någonting blev bättre, det blev bara fel...! Vad gjorde jag? Vad sa jag?

Once upon a time I falling in love.

But now I'm only falling apart.

There's nothing I can do

A total eclipse of the heart.

Once upon a time there was light in my life.

But now there's only love in the dark.

Nothing I can say.

A total eclipse of the heart.

Idag är en sådan dag då jag inte alls mår så bra som jag trodde. Visst har det varit en lugn och ganska vanlig dag idag. Jag har inte tänkt allt för mycket under förmiddagen, men så blev det äntligen dags för kören. Då fick känslorna för sig att svämma över. Allt som vi sjöng om fanns kopplat till det som har hänt mig det senaste. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag mår bra av att se framtiden så ljus som jag trodde att den skulle bli. Men jag mår dåligt av att se din osäkerhet och din ovisshet. Din tvekan är det som skrämmer mig mest. Jag vill så gärna att dina känslor ska svämma över precis lika mycket som mina, jag önskar du kunde se hur fantastisk jag är och vilken fantstisk framtid du skulle få med mig. Jag har inga planer på att ta över ditt liv och bestämma vad du ska jag, jag vill bara vara en del av det. En stor del, där jag får känna mig älskad och behövd. Jag önskar du behövt mig lika mycket som jag behöver dig. Jag tror, nej jag vet att vi kompleterar varandras svagheter och styrkor. Du tar emot när jag faller och jag drar upp dig när du trillar ner. Jag önskar bara du kunde våga öppna upp dig och känna precis det jag tror att du egentligen känner. Jag kan inte bestämma hur du ska känna, men när jag pratar med dig, så tror jag det döjer sig så mycket mer under de orden du säger. Jag vet inte hur mycket jag får göra, jag vill inte kväva dig av alla mina försök. Men eftersom du heller inte har bettt mig att försvinna helt, så lever jag kvar på hoppet! Hoppet är det sista som lämna människan!  Jag önskar bara du kunde, höra av dig snart... Jag vill fråga, vill be dig komma hit. Jag önskar att du kunde komma och hälsa på mig, att du kunde finns här intill.  

Jaha då var det måndag idag, eller ja nu är ju måndagen förbi... Men jag har ändå hunnit med en del tycker jag. Det mesta av diskberget är diskat, golven är dammsugna och jag har hunnit att städa lite till. Imorgon blir jag förhoppningsvis av med en låda med saker jag kan tänka mig att skänka bort. Då blir det lite mer plats på golvet också. Det är fortfarande mycket som behöver städas men jag har hela veckan på mig. Då ingenting är inplanerat så får jag ta dagarna som de kommer. Imorgon är det tisdag igen och då blir det kör och får träffa Tina  . Onsdag tänkte jag planera in en liten fika tillsammans med en tjej som jag ska skriva C-uppsats med. Kanske att det blir en liten trip bort i helgen också. Det får vi väl se, skulle hälsa på en kompis som har skaffat sig en ny lägenhet. Jag hoppas att det händer något, känns tråkigt att bara behöva sitta här i en hel vecka. Kanske två veckor. Det är inte vad jag längtar efter något måste verkligen hända.

Jag somnade med tårar på kinderna inatt, jag vet inte riktigt varför. Men det kändes som jag behövde gråta. Jag önskar att jag kunde få ett tydligare svar än ett kankse, eller ett jag vet inte just nu. Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig när jag vet att han vet min hemlighet. Jag skulle önska att han bara kunde se mig på samma sätt som jag ser honom. Jag skulle bli mycket lugnare då. Jag önskar att jag vågade bjuda hit honom, men jag är rädd för att bli nobbad... Vad ska jag göra? Hur ska jag ta mig ur det här???

Jag drömmer och jag längtar, hela tiden. Jag önskar att du var här att du fanns intill.

Jag önskar att du kunde sitta här i soffan med mig, se en film, lägga din arm om mig.

Jag vill känna din närhet, vill kunna prata med dig. Få se in i dina vackra ögon.

Jag vill lyssna när du pratar, så mycket du vill om vad du vill. Jag kan lyssna på dig i timmar.

Mitt hjärta värker och jag vill verkligen ha dig här....

Natten har varit riktigt orolig och det tog mig flera timmar att somna. När jag vaknade vid elva tiden ringde jag till mamma. Kände att jag behövde prata med någon. Det kändes bättre efteråt, nu behöver jag inte oroa mig mera. Nu ska jag bara försöka komma på vad jag ska göra för att kunna varva ner och stressa av på riktigt. Så att det verkligen märks att jag är avslappnad. Jag visste inte att jag var så uppstressad som jag kanske är. När jag hade lagt på och mamma tyckt att jag skulle lägga mig och sova en timme, för att verkligen vila...samlade jag ihop alla soppor och åkte till återvinningstationen istället. Jag kan inte lägga mig och vila, känner mig inte trött alls. Nu är soporna borta och alla petflaskor pantade. Nu är det dags att sätta sig och skriva lite på tentan. Jag har en liten bild av vad jag vill skriva, så jag börjar med att skriva det jag har och sedan får jag försöka få fram det som jag inte har i huvudet just nu, utan som måste läsa sig till. Jag ska börja fundera på att laga något att äta kanske, jag har inte ätit något sedan igår kväll, jag bode vara hungrig men det är jag inte heller. Magen kurrar så det kanske jag är... Usch vad jag har många tankar i huvudet och mycket att göra. Jag blir alldeles snurrig av att tänka på alla bekymmer som jag måste ta tag i att lösa. Men jag orkar inte med alla på en gång, så jag väljer att skjuta undan problemen så gott det går och fokusera på en sak i taget. En dag i taget, jag kommer att hitta en lösning på alla problemen, förr eller senare kommer allting att lösa sig. Det gör det allt. Som en blixt från en klar himmel, när man minst anar det....