Stort Grattis på 6 års dagen!

Tänk vad fort tiden går... Du är min yngsta kusin och nu är du redan 6 år gammal. Det är otroligt vad du har växt och vad du är pysslig och påhittig. Jag hoppas att du kommer att ha en riktigt bra födelsedag idag och att du får roligt på kalaset imorgon  

Jag började planera det här redan för två veckor sedan men som vanligt så gör jag allt i sista minuten. Det innebär att jag satt igår och gjorde klart allting. Det började med att jag hade tänkt pyssla ihop mitt diadem. Jag hade plockat fram allting och tänkte att det här blir bra...   

Det här blev inte alls bra. Det gick inte att fästa sugrören, som är i papper, på diademet. Då kom jag att tänka på att jag hade ett gamalt diadem som jag köpte till nyår en gång och det kan man använda. Sagt och gjort så började jag om från början...

Idag gick jag upp extra tidigt för att hinna dekorera kakorna. Jag hann inte det under gårdagen. Man är alldeles för snäll och omtänksam när man gå upp tidigare än man brukar för att göra hjärtkakor till kollegorna.

När alla förberedelser var klara så lastade jag in allting i bilen och åkte till jobbet. Jag kände mig lite halvnere när jag vaknade men idag är det alla hjärtans dag och jag tänker göra något roligt för alla. Idag ska det inte finnas några sura miner på jobbet. Jag kom till jobbet bytte om till arbetskläder och drog på mig diademet. Jag gick in på kontoret och fick en utskällning för att det hade varit så stökigt kvällen innan. Jag tror att det var menat som ett skämt men just då kändes det inte så. Jag försökte skaka det av mig och då sken min kollega upp och tittade på mig med ett leende. Hon tyckte att mitt diadem var jätteroligt och det var bara första reaktionen. Jag gick runt under morgonarbete och gjorde det jag skulle. Alla jag var hos gav mig ett leende. När jag kom in i matsalen så stod Patricia där och brast ut i ett gapskratt och sa med ett stort leende; " Du och dina diadem". Jag vet att hon var nöjd. Idag spred jag glädje och ska jag vara ärlig så tror jag att alla var glada. Både kollegor och brukare fick hemgjorda kakor bakade med kärlek. Jag vet inte om det är professionellt att gå runt med två hjärtan på huvudet, jag såg att några tittade snett på mig men just idag så brydde jag mig inte. Idag är en dag att visa kärlek. Vi ska göra det varje dag men idag kunde jag göra det utan att folk tyckte att jag var konstig. Eller ja inte mer än vanligt i alla fall. En del kollegor var även avundsjuka på mitt diadem. Får se om vi kan lösa diadem till alla under påsken. Då slipper jag vara knasig helt ensam. För att sprida lite glädje över hela vår jord så skickade jag även ut hemmagjorda kort där jag skrev en liten personlig hälsning. Det är även ett sätt att må bra. Ibland behöver man känna tacksamhet för det man har. Det känns otroligt bra när man får tillbaka ett tack  

Glad alla   dag  

Åntligen ledig och sovmorgon! Jag hade nog kunnat sova några timmar till om jag inte hade behövt gå upp och tvätta. Jag kankse inte alls hade behövt gå upp och tvätta men det hade jag planerat sedan en vecka tillbaka. Jag vet inte hur man gör ingenting. Jag har ingen aning. Det har varit en tuff vecka, det har varit en intensiv helg. Jag känner i hela kroppen hur något är fel. Jag tror att det beror på det som hände förra helgen. Jag har varit psykisktstressad sedan allting hände. Det är tur att en del glömmer fort, jag har ändå gjort framsteg, efter den tunga och tuffa onsdagen så har det lättat. Jag har varit inne hos brukaren både torsdag och fredag och gett medicin. Jag var absolut inte själv inne i rummet, det klarade jag inte av. Det gick bra att öppna medicinskåpet och plocka ut medicinen. Det gick bra att gå fram till brukaren men när jag skulle öppna medicinpåsen och ge tabletterna då kände jag hur jag började skaka... Men jag gjorde det. Framsteg. Jag kan träffa brukaren i huset nu i alla fall men det ligger nog kvar i kroppen. Det här har förstört mitt psyke fullständigt.

Idag ringde då klockan vid åtta tiden, för att jag vill börja tidigt så man blir klar tidigt med tvätten. Jag hann tvätta två maskiner och se fyra avsnitt av serien Syskonen Baudelaires olycksaliga liv innan klockan blev 12:45 och jag skulle åka iväg och simma. Träning har stått på schemat i minst två veckor. Jag försöker planera i förväg för att det ska bli av. När jag är ledig då åker jag upp och simmar. Jag kom iväg och jag klev ner i bassängen som idag var full med folk. Så jag bestämde mig för att ta snabbbanan så att jag faktisk skulle få en möjlighet att simma i alla fall. Jag kände bara hur kroppen protesterade redan under första vändan. Det gjorde ont i armarna och benen. Det var inte alls roligt. Men jag tänkte inte ge upp, inte när jag hade kommit ner i bassängen. Jag simmade bara 15 minuter och gjorde bara 10 längder men det är bättre än inget alls. Jag försökte bita ihop och tänka det här är bra, det är rätt... Men det kändes inte alls rätt idag. Jag satte mig i bastun och försökte få kroppen att lugna ner sig. Det gick inte. Jag försökte verkligen slappna av men jag kan inte. Jag vet inte hur man gör! Jag har ingen ro i kroppen att göra sådant som tydligen är avslappnande.

När jag kom ut från simhallen så åkte jag till Netto för att handla. Jag hade redan planerat lunchen men inte kvällsmaten. Så jag behövde handla lite. När jag kom hem så ställde jag mig och lagade mat. Idag blev det vegoschnitzel med wok grönsaker ochskrivade pommes frites. Det kändes ändå som det skulle vara en nyttig måltid. Efter det var tvätten klar och jag hann titta klart på filmen Airplane mode och Pelle Kanin. Jag tog en kvällspromenad bort till mamma som skulle måla lite ikväll. Hon hade en räkning till mig som jag skulle ha, så då hämtade jag den. Så motion har jag fått idag också. Men att gå uppför backar är riktigt jobbigt. Kan knappt andas och så vill jag inte ha det. Det är dags att ta tag i det här igen, jag känner att jag har tappat mitt flow...

Take Care

X0X0    

Idag kommer äntligen del 2 av mitt bokår. Det har tagit mig lite längre tid än jag har tänkt mig men nu äntligen kommer den, som ni har väntat  

Lästa böcker 2019

17. Det är något som inte stämmer - ljudbok 

18. Harry Potter och de vises sten - ljudbok. Jag har i år tagit mig igenom de ny inlästa böckerna med Björn Kjellman. 

19.   Skapa ordning och reda på en timme - ljudbok. Jag lyssnade när jag satt i bilen så kunde inte skriva ner men det fanns en del bra tips. Jag vet att jag tänkte någon gång under lyssning.. "Det där ska jag prova i min garderob".

20.   Kockskola för ensamma hjärtan - ljudbok. 

21.   Harry Potter och hemligheternas kammare - ljudbok

22.   Släkten är värst, Sune - ljudbok

23.   Sune slutar första klass - ljudbok

24.   Tom Gates fantastiska värld - ljudbok. Jag tyckte det var roliga böcker. Jag lyssnade på dem som ljudbok med Anton Körberg och jag tyckte de var bra. Det gör nog mycket vem som läser böckerna.  

25.  Tom Gates Bästa ursäkter - ljudbok 

26.   Tom Gates, allt är underbart - ljudbok

27.   Tom Gates, smarta idéer - ljudbok

28.   Tom Gates, helt suverän - ljudbok

29   Sunes skolresa - ljudbok

30.   Sagan om Sune - ljudbok

31.   Ull -ljudbok. Jag hade först svårt för att förstå hur silon som de bor i såg ut. Det var många trappor upp och ner hela tiden och silon befinner sig ute i rymden. När jag väl hade kommit in i boken så kunde jag inte sluta att lyssna. Jag tyckte att den var bra.

32.   Sune börjar tvåan - ljudbok

Jag försökte verkligen vara positiv när jag startade min jobbhelg i fredags kväll. Jag hade intalat mig själv att det skulle bli bra, vilka som en jobbade så skulle det bli en bra helg. Det blev det inte...

Jag började fredagen med att ta sovmorgon och efter det så blev det matlagning. Jag hade plockat upp en kyckling som jag skulle laga till under mina två lediga dagar onsdag och torsdag men det kom hela tiden något emellan. Så det slutade med att jag lagade mat på fredagen innan jag skulle åka till jobbet. Eftersom jag provade en ny maträtt så tog det lite längre tid än jag hade räknat med men det blev lunch vid halvtvå tillslut tror jag. Jag provade på att göra Kyckling- och svampcurry med yoghurtsås och jag tycker inte ens om svamp  

När jag hade ätit upp maten, gjort i ordning matlådorna och lagt i frysen, ja då var det dags att ge sig iväg. Jag hade lovat farmor att hjälpa min kusin, så att hennes surfplatta och Storytel skulle fungera. Det räckte att jag tittade på plattan så fungerade det. Så efter det fick jag höra ljudboken Frost 2 och musik ifrån filmen som jag inte ens har sett än. Men min kusin lovade att den var bra.

Hon spelade även My Little Pony medan farmor försökte prata en stund med mig innan jobbet. Det gick sådär kan vi väl säga   Sedan åkte jag upp till jobbet, jag skulle bara jobba fyra timmar under kvällen och det var ju en bra start på helgen. En liten mjukstart. När la handen på dörrhandtaget så kom klumpen i magen. Jag ville helst inte gå in, jag visste inte alls vilka jag skulle jobba med. Som tur var så var det bra kollegor att jobba med. Allting flöt på och de flesta var i sängen när jag gick hem klockan 20:00.

Igår började jag jobba klockan 07:00. Jag var nog på jobbet runt 06:45 som vanligt. Ibland är jag jättetidig och ibland är jag "sen". När jag kommer sent då är klockan redna 06:50. Jag hade delad tur idag vilket betydde att jag hade timmar att göra av med, jag hade redan bestämt mig för att äta lunch och lägga mig och vila tills jag skulle börja igen. Då slapp jag byta om. Första delen gick bra och sedan gick det bra fram till klockan 20:00 ungefär. Jag skulle gå in till en brukare och hen var inte alls på humör, jag log när jag kom in för att ge kvällsmedicinen. Jag var tvungen att gå in eftersom jag var den enda som kunde ge insulin som var kvar. Jag gjorde inget konstigt, plockade fram medicinen och brukaren säger:

"Du är så stor och skrämmande...

Tänker du ge mig dödsstöten nu?"

Jag förklarade att så var inte fallet och när jag tillslut fick tillåtelse så hände någonting. Brukaren flög upp och skrämde mig. Först blev jag arg, tog medicinen och stormade därifrån. För jag lämnar inte kvar insulin och medicin hos någon som beter sig på det viset. Jag hittade min kollega, för jag visste inte vart jag skulle ta vägen, jag ville bara åka hem och aldrig mer komma tillbaka. När jag skulle berätta så gick det inte, för första så kunde jag knappt andas och därefter kom tårarna. Jag hade blivit rädd. Chockad och rädd. Sedan var jag lite arg också för att jag blivit rädd för brukaren. Jag höll mig undan även om brukaren ville be om ursäkt. Min kollega pratade lugnt och sansat med hen och jag gick inte dit. Vi tog hjälp av en annan avdelning för att kunna ge insulinet. Jag skakade resten av kvällen men fick tillslut ner andningen. Jag kände att jag behövde göra något jag kunde inte bara sitta ner. Jag gick ut på soporna, dukade bordet och för att få ett bra avslut så var jag inne hos en annan lugnare brukare som alltid är så mysig på kvällarna. Det gjorde mycket att avsluta på det viset...

Jag hade problem med att gå och lägga mig när jag kom hem från jobbet. Allting var upp och ner i mig. Jag var så sugen på choklad men hade ingen hemma så jag fick göra varmchoklad och vispa upp lite grädde och hälla hjärtströssel på toppen. Det var bättre än inget alls... Jag satte mig dessutom och såg tre avsnitt av Crossing Lines. En riktigt bra serie, i alla fall de två första säsongerna. Jag är inte riktigt lika förtjust i tredje säsongen men snart kommer jag att ha sett slut den.

Jag somnade runt 01:00 under natten och när jag väl hade somnat in så sov jag lugnt. Inga mardrömmar. Dock började oron och ångesten komma smygande under morgonen strax innan klockan skulle ringa. Klockan ringde en gång men jag hade ingen lust att gå upp, jag ville inte vara med om den här dagen.    Dock ville mina kollegor annorlunda. 06:58 kom det första samtalet men jag kände inte igen numret så hade ingen lust att svara och när jag skulle söka på numret så ringde ännu ett nummer och när jag hade hunnit kolla upp det första numret så kunde jag inte koppla men gubben var... Min första tanke var : " Vem fan är Björn?" Då ringde det för tredje gången och då stod det att det var jobbet så då svarade jag. Det visade sig att min kollega ville veta var nycklen till nyckelskåpet var. För den var nämligen inte där den skulle vara... Så då kände man sig lite dum men det var inte mitt fel, kollegorna lyckades bryta sig in i skåpet i alla fall och få ut nycklarna. Så det var inget särskiltbra skåp vi hade i alla fall.. När jag ändå hade kommit ur sängen så fick jag väl åka till jobbet då... Det finns både för och nackdelar med att åka till jobbet när man varit med om något obehagligt. Jag var nervös eftersom jag skulle börja klockan 08:15 idag så fanns risken att brukaren redan hade lämnat lägenheten och befann sig på allmäna ytor. Jag valde att gå omvägar idag. Det gick bra ända fram till eftermiddagen då det var volotärcafe. Jag körde ut några brukare och brukaren som jag hade haft problem med igår ville prata... men jag kunde inte, jag ville inte... Det fick inte. Jag började skaka i hela kroppen när hen försökte prata med mig. Jag var inte redo. Sedan blev jag instängd i köket och kände att nä jag vill inte vara här... som tur var så fick min kollega med sig brukaren. Jag kommer att lyssna på brukaren när JAG är redo... Men nu har jag två dagar ledigt och tänker inte fundera på jobbet alls... Så får vi se hur det känns på onsdag, när det är dags att gå tillbaka...

När jag kom hem idag så var katten äntligen snäll igen. Hon var hungrig men hon slog inte som igår när jag hade varit borta hela dagen. Nu ligger hon härintill mig på soffan och sover medan jag ser på de sista avsnitten av Crossing Lines. Det kommer att bli tomt när hon åker hem men jag är tacksam för att jag har fått ta hand om henne de här 6 veckorna, hon har gjort dagarna lite lättare    

I natt har inte varit någon bra natt. Jag gick och la mig vid halvtolv igår. Jag hade hunnit med att sova en stund på soffan så jag kunde inte gå och lägga mig direkt efter mitt favorit programs om hade börjat igen. Som vanligt sändes det klockan 22. Men kom i säng någon gång efter halvtolv kankse, då hade jag stängt av tv, släckt alla lampor och diskat upp lite av disken i alla fall. Jag la mig ner i sängne och slog på en ljudbok, då kom katten upp hoppande. Hon skulle ligga precis bredvid mig och det gjorde hon en stund. Sedan hoppade hon i väg och jag hörde hur han åt, var på lådan och sedan busade hon runt en stund innan hon kom tillbaka. Drömmarna har avlöst varandra inatt. Det har inte varit några hemska drömmar men det har varit rörigt.

Jag hade en jättelustig dröm om att min kusin hade skickat mig ett meddelande, vi skulle läsa det tillsammans och vi skrattade. Jag vaknade upp mitt i drömmen så jag kommer inte ihåg hela meddelandet men inledningen var i alla fall:

"Nej yr... Jag är ute och spelar nakenhockey med Linus  Linnea"

Jag minns bara att vi skrattade så vi grät innan jag vaknade upp av att hjärtat mitt rusade. Jag blev rädd på riktigt. Hade egentligen inte ont någonstans men jag kunde höra hur det slog i hela kroppen. Alla ställen du kan känna pulsen på var extremt tydliga och det liksom slog som en trumma i örat på mig. Jag sparkade med benen för att se att allting gick att röra. Det gjorde det. Ansiktet verkade också vara normalt. Jag såg ut som mig själv när jag tittade mig i spegeln i morse. Jag hade ingen lust att gå upp klockan 02:00 för att promenera. Men jag var nervös ett tag för så här mycket har inte hjärtat rusat på länge. Jag skulle ändå ringa vårdcentralen på morgonen idag men som sagt det tog en stund att somna in men jag somnade till slut och vaknade inte förrän klockan ringde. Då orkade jag ändå inte gå upp så har snozzat tre gånger så klockan han bli 10:30 innan jag gav mig ut på en morgon promenad.

Jag kände mig inte helt okej när jag klev ur sängen. Det enda jag kan tänka på är att jag verkligen inte vill gå till jobbet idag. Men åh andra sidan så vill jag inte vara ensam heller. Jag tog en kort promenad när jag vaknade och nu ska jag äta lite innan jag åker in på det där APT och efter det så ska jag jobba enda till klockan 21:15 ikväll. Jag hoppas att det kommer att bli en lugn kväll. Det är allt jag önskar idag och att jag får sova lugnt i natt, att alla muskler är under kontroll och avslappnade.

Idag har varit en lång dag, inte längre än vanligt men det känns som den varit lång. Jag har hunnit med massor av saker att göra. Först var jag på jobbet mellan 7-15. För en gångs skull tyckte jag att det var lugnt, ska inte säga för mycket men jag kände mig inte stressad idag. Jag hann med allting på min TES och jag har suttit med genomförandeplan. Jag hoppas att det blev bra, jag vet inte vad jag ska skriva så jag skrev till lite saker annars var det väl som vanligt. När jag hade slutat åkte jag bort till församlingshemmet där det var dags för tårtkalas som varje år trettondagen.

Det är så här det brukar se ut men olika tårtor varje år. Detta är en bild från 2014.

I år var det extra mycket folk. Det var bilar precis överallt när jag kom. Jag är inte van vid att det brukar vara så mycket folk men idag otroligt. Det var många barn i år också. Det var roligt. Jag fick hålla prinsessan idag och hon skrattade jättestort. Hon hade tydligen varit jättetyst i kyrkan. Det vet jag inget om eftersom jag inte hann vara med i kyrkan då jag jobbade. Men fick träffa min brorsbarn efteråt och Hobbiten sprang omrking som vanligt, han gillar tårta. Den lilla prinsessan hon strålade som en sol hela hela tiden nästan i alla fall. Hon blev lite trött på slutet. När vi ätit upp tårtorna, var det dags att dansa runt granen. Hobbiten tyckte bäst om Mormors lilla kråka. Själv insåg jag att jag har ingen kondition att både dansa och sjunga samtidigt. Jag blev jättevarm och svettig. Men 20 minuter dans kring granen är också ett träningspass. Första träningspasset den här veckan. Efter dansen kom tomten och då blev Hobbiten jätterädd, han tyckte inte alls om tomten och jag kan hålla med honom. Den här tomtemasken var inte alls speciellt trevlig. Det var inte alls roligt att gå fram och få en godispåse. Sedan fick hans farmor följa med honom ut från rummet och när tomten kom förbi fick han blunda. Stackars liten...

Det var allt för idag, imorgon är en ny dag och den kommer också att bli lång. Då jag har planerat jobb, simning och vv möte. Jag vet att jag inte ska göra för mycket på en gång. Men träningen är bra för hjärtat har jag hört. Jag antar att jag får ta det lugnare till helgen sedan.

Take care X0X0  

Jag säger sällan eller aldrig att en svensk film är bra. Många är långt ifrån bra om jag får framföra min åsikt. Oftast tycker jag filmerna är pinsamma speciellt dialogen. Saker man aldrig skulle säga till en människa på riktigt, det ger mig rysningar och inga bra sådana. Men ikväll var jag på bio tillsammans med min mamma och hennes svägerska. Jag är fortfarnade lycklig   Jag var och såg En del av mitt hjärta som bygger på låtar av Thomas Ledin. Den var fantastisk bra, även om replikerna bygger på låttexterna så blev det liksom aldrig pinsamt. Allting klaffade, det här var en riktigt, riktigt bra film. Som sagt, jag är fortfarnade lycklig, jag svävar på moln. Det är av sådan här anledningar som jag önskar att mitt liv var en musikal. Tänk att kunna brista ut i sång på ett möte och alla deltagare plötsligt dansar i takt. Nu verkar det svårt att sälja in det, jag vet, vi sjunger lite tillsammans. BOM! Affären gick i lås. Tänk vad livet hade varit glatt då. Det kanske är dags att sätta sig och skriva en musikal om min arbetsplats, vem vet det kankse kan bli en riktigt storsäljare och glädjen till arbetslivet kanske kan komma tillbaka igen. Det finns många udda orginal och egenheter där jag jobbar men det gör inget för oftast så gör det oss till en av de bästa arbetsplatser jag har varit på.

Men just idag, ikväll vill jag bara vara med i en musikal, eller att hela livet vore en musikal. Så tack Thomas Ledin för dina fantastiska texter och låtar som har fått ett helt nytt liv i den här filmen. Tack till Edward af silen som har stått för regin.  Och tack till alla skådespelar som har fått mig att skratta idag och verkligen skådespelat med hela sitt hjärta i den här musikalen.  

(bild lånad från Google)

X0X0