Scones med kanel

Ingredienser:

4 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

2 krm salt

50 g smör

2 dl mjölk

1 tsk malen kanel och 2 tsk strösocker

Gör så här:

1. Sätt ugnen på 250 C.

2. Blanda vetemjöl, bakpulver, Kanel och socker och salt i en bunke. Finfördela smör elelr margarin i mjölblandningen. Tillsätt mjölk och rör snabbt ihop till en kladdig deg.

3. Klicka ut 2 kakor, 8 bullar eller en längd på en plåt med bakplåtspapper. Grädda mitt i ugnen i 10-12 minuter

Bilden är ett serveringsförslag. Jag hade ost och jordgubbsmarmelad på mina.

Recept från ICA.se 

Idag ringde klockan 04:30 för att jag skulle hinna till jobbet. Jag vet inte ritkigt varför jag var tuvngen att vara på plats redan klockan 06:30 när mässan inte öppnade förrän 08:30. Men jag kom upp ur sängen och jag hann få i mig någonting litet så att inte magen skulle kurra precis hela dagen. Det är hopplöst att äta frukost så tidigt på morgonen. Det har jag aldrig klarat av. Men jag kom till jobbet med ett leende och dessutom så blev jag avbytt redan klockan 13:30 så jag hann till och med göra några ärenden innan jag skulle iväg på nästa grej. Idag var en spännande dag på jobbet, det var många hästar som var nervösa och en av dem gick rakt igenom staketet. Jag blev lite rädd, hästar är jättefina på avstånd. Det såg ut som hästan klarade sig bra. Dem tog hand om den men jag tror inte att den hästen tävlade under dagen. Staket fick en gulväst på sig för att det skulle markeras att det var trasigt. Jag var lite lättad när jag fick gå hem. Det var ingen mer häst som hade gått igneom staket men man vet aldrig när man står emellan inridningen och tävlingsbanan.

När jag slutade så åkte jag iväg på ett lite spontanbesök till jobbet på äldreboendet. Jag var tuvngen att prata med den administrativachefen om att få ett intyg på att jag jobbar där. Mitt nya extra jobb krävde att jag skulle ha bevis på att jag gjorde någonting annat. Jag fick mitt intyg och fick även höra: " Du kommer när du kommer, det är roligt att ha dig här". Det kändes bra i magen. Då vet jag att jag sköter mig och gör ett bra jobb i alla fall. Även om jobbet i sig känns lite tråkigt och tungt just nu så trivs jag rätt bra men jag måste hitta något som ger energi inte tar. Jag mår dåligt när energin tar slut och ingen egentglien bryr sig. Oftast för jag höra: " Du orkar lite till... semester om två månader". Om två månader så kanske det är försent. Då har jag redan kört ut mig fullständigt men pyskisk ohälsa syns ju inte på utsidan.  Ibland blir jag faktiskt lite orolig för mitt hjärta om jag ska vara helt ärlig. Det slår normalt men när huvudet snurrar hela tiden och jag känner mig yr och har ont i armarna utan att jag gör något på en hel dag ja då börjar jag blir nervös. Men försöker låta bli att tänka på det, för sjuk det har jag inte tid eller lust med.

När jag varit på äldreboendet, hann jag hem och blunda i två minuter innan det var dags att åka iväg till Borås. Först skulle jag stanna till och väga mig lite grand. Jag är tvungen att försöka hålla koll. Just nu är jag i en svaka igen. Jag hann med vägningen innan det var dags att rusa iväg igen. Jag var tidig till föreläsningen som jag hade fått i födelsedagspresent. Så jag tänkte att jag kan lika gärna fylla på energi. Jag köpte mig en smörgås på grovtbröd med en massa nyttigheter och en chokladboll bara för att jag kände att jag behövde lite socker för att orka. Jag skulle köra bilen hela vägen hem efter föreläsningen också. Först var jag lite nervös för vad det var för föreläsning jag hade tackat ja till men det var en av de bästa föreläsningarna jag någonsin har varit på. Jesper Caron var fantastisk på scenen. Det var mycket ingenkänning och allt han sa gick raka vägen in. Jag tog med mig mycket därifrån när kvällen var slut. Men något jag tänkte på var, att allt han sa, det gjorde jag redan. Jag har redan kommit till den insikten att för att må bra, ska man göra saker man mår bra av och le ofta. Det gör att både du och din omgivning mår bättre. Kaninleende kommer att användas men oftast är jag glad av naturen när jag vaknar. Jag har lärt mig leva på det sättet. Energin stiger om man gör saker med ett leende, men visst är det jobbigt att hålla skeenet uppe när alla runt omkring är negativt. Så nästa gången jag kommer till ett jobb där folk gnäller så åker kaninleendet på. Mest för att försöka skydda mig själv. Jag ska också hålla i längden. Men jag kan rekomendera att gå på Jesper Carons föreläsningar, han var närvarande och verkligen med publiken. 

När jag äntligen kom hem, så stupade jag i sängen. Efter en riktigt lång dag så fick jag äntligen sluta ögonen och somna. Jag kan säga att efter den föreläsningen så log jag hela vägen hem, somnade med ett leende på läpparna.

Idag är det måndag igen och det är redan den 8:e oktober. Helt otroligt vad fort tiden går ibland. Jag tyckte att september kändes lång trots att jag hade fem dagars semester och såg mig om i världen. Men nu är det redan oktober och jag har med full kraft börjat jobba ikapp det jag missade under min semestervecka. Det är nog inte så bra som jag trodde, jag har ändå känt att jag har hunnit ha kul också, hela oktober är bokad med roligheter. Det är sant. Varje helg så händer något som jag tycker om och som inte kräver så mycket energi. Jag bara njuter av att vara ledig. Men som det ser ut nu så har jag tre intensiva veckor med tre olika jobb plus lite socialt emellan. Jag har under tre dagar känt mig lite konstig. Det började med att jag drömde att jag hade en jättekonflikt med min bror, ett sådant där riktigt hemskt bråk. Jag hatar konflikter och klockan ringde och väckte mig när bråkdet nådde sin topp. Det var obehagligt att vakna rädslan över att ha hamnat i en konflikt och ångest över att vara osams med någon jag älskar, det var ingen bra start på dagen.  Men dagen var bättre än min dröm i alla fall. Igår mådde jag bra hela dagen men när jag skulle lägga mig för att somna, ja då började kroppen kännas konstig, det var som något tungt liksom fanns över allt. Idag var det likadant. Jag skulle fixa lite kvällsmat men jag kände bara hur det liksom bultade och pulserade i hela kroppen, så jag släppte allt och tog en promenad. Det kan vara så att det är lite nervositet för det nya jobbet jag ska på imorgon men också stress. Det gör ont i vänster armbåge, så jag hoppade träningen idag och nu börjar det krypa i fingrarna på vänster hand. Men eftersom hjärtat inte slår hårdare än vänligt eller gör ont så är det ingen fara... Men jag tog en promenad i regnet och mörkret i 20 minuter för att lugna ner mig och det fungerade. Tyngden försvann och kroppen kändes normal igen. Det ligger nog lite ångest och pyr i mig. Men jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till, vet inte hur jag ska lösa det här...   Jag hoppas att jag hittar en lösning, jag tycker inte om att känna så här.

Idag kom dagen som jag väntat på så länge. Jag hade till och med fått med mig en vän till Jönköping för att slippa gå själv på Raw Comedy. Jag ville så gärna gå då en av mina favoritkomiker skulle uppträda, jag missade honom när han var här, så nu tänkte jag inte missa det. Det blev en fantastisk rolig kväll. Dem var bra allihopa men bäst var ändå min favorit.

Den första som komikern som kom ut på scenen var Kristoffer Appelquist. Han berättade att Mårten Andersson inte kunde vara med eftersom han hade blivit pappa. Sedan presenterade han den första akten som var en lokal komiker. Hon hette Karin.

Sedan kom han Messiah Hallberg   Jag kände igen en del av skämten då jag under augusti har lyssnat igenom hela hans podd han har ihop med Jacob Öqvist och även hans soloshow. Men det här var klart det bästa jag har sett.

Karin Adelsköld. Hon hade också skämt som var riktigt roliga.

När Carl Stanley kom ut på scenen var min första tanke " Shit vad kort han är"   

Men han vart riktigt rolig också.

Jag hade en fantastisk kväll. Det var roligt och M var jättesnäll som följde med mig.

Ibland ger inte spegeln alla svar... Varje morgon ser jag mig själv i spegeln innan jag går till jobbet. Jag tvättar mitt ansikte och jag sätter upp mitt hår ändå ser jag inte. Det är konstigt, jag är inte säker på att någon annan ser heller men idag kände jag att jag måste kolla. Den 27 april började jag en resa som har gett mig väldigt mycket på väldigt kort tid. Trots att jag har tappat 17 cm i midjan så känns det inte som att jag är mindre, eller det känns som det fattas något men att det som är kvar hänger liksom utanför. Kroppen hänger inte med i svängarna. MIn mamma säger att det syns, dessutom har jag tydligen blivit gladare och det är också konstigt. Då jag inte alls känner mig glad. Det känns inte som jag lever det liv jag vill leva, det känns bara trist och tråkigt och vardagligt. Man kan inte förändra allt på en gång, så jag får börja någonstans...

Det här är en bild från två månader innan jag tog tag i min vikt, innan jag bestämde mig för att det kunde vara värt ett försök. Då tycker jag ändå om bilden på mig själv, det är en vacker bild på en söt tjej. Men jag har krympt fram till idag. 17 cm runt midjan och -7kg sedan april har gjort en del med mitt ansikte i alla fall. Ibland behöver man en påminnelse, för det här är inget jag ser i spegeln när jag vaknar på morgonen. Jag tittar in i samma ögon som varje morgonen men egentlgien är det ett helt nytt ansikte som tittar tillbaka på mig...

Egentligen började det redan igår kväll. Jag hade så sjukt ont i magen och kände mig spänd. Jag tog en lång varm dusch precis innan läggdags och hoppades att jag skulle kunna slappna av och sova gott. Sova gjorde men gott och gott det kan diskuteras. Jag hade ännu en riktigt sjuk dröm. Varför händer det mig? Jag hade ont i magen när jag vaknade och mådde lite illa. Det gick över och jag mötte upp mamma och "moster" för att smaka på lokalproducerad mat över hela staden. Eftersom jag mådde lite dåligt så var det väl ingen bra dag att äta mat men jag åt i alla fall lite Kyckling i jordnötssås och nudlar, Kebab med pommes. Sedan har jag en liten matlåda i kylskåpet med Potatissallad och rostbiff, tre sorters kakor och glass med Baileys i frysen.

Sedan åkte vi iväg på lite 25 års firande... Nu äntligen har hon blivit vuxen, eller nått åt det hållet i alla fall. Jag mådde pyton när jag kom och åt typ ingenting av maten. Fick i mig en skruvmakaron, en tomathalva och två vattenmelonbitar. Dessutom frös jag som sjutton, ett tag trodde jag det var feber frossa, mamma tyckte att jag skulle åka hem. När jag var nära på att ge upp och åka hem, då kom det upp. Jag gick in och spydde lite och sedan mådde jag bra igen. Min mage känns fortfarande lite halvkonstig men jag mår bättre nu. Så jag var kvar en stund till på kalaset och åt tårta, nej inte tårta för mig. Jag fick en specialare med Chockladmoussepannacotta och passionsgrädde och citronmeliss. Mäktigt! Trots att magen inte alls var med mig idag så kändes det som en bra dag. Jag hade en riktigt trevlig dag. Satt och prata med folk jag inte ens hade träffat förr, folk jag inte minns om jag träffats  Hon jag pratade sista med var jättetrevlig, lätt att prata med och supergullig.

Idag hade jag ställt klockan på 07:30 trots att jag äntligen var lite ledig. Jag behövde tvätta och det vill man göra så tidigt som möjligt så att man blir av med tvätten så fort som möjligt. Så ja nu sitter jag här med hela vardagsrummet fullt med tvätt igen. Jag startade upp en maskin och sedan gav jag mig ut på en promenad runt kvarteret. Det är ingen lång runda men benen kändes som bly hela vägen runt. Det tog mig tolv minuter och det var tungt men jag fick frisk luft innan frukost. När jag kom in igen så blev det frukost. Jag åt den i lugn och ro och bara lät tiden gå, fast det kändes mest som det stod still om jag ska vara ärlig. När jag slängt i min tredje tvätt i maskinen, ja då tog jag en promenad till. Den gick till biblioteket. Jag lämnade tillbaka några böcker som jag hade läst ut och sedan satte jag mig för att läsa dagens tidning man vill ju veta vad som händer i staden. Dessutom vill man ju veta vart kommunpolitikerna står inför valet. Man vill ju veta vad man ska rösta på i september. Jag hittade även en intressant artikel i det senaste nummret av Filter. Jag har inte läst tidningen innan men omslaget fångade mig.

Jag håller fortfarande på att läsa boken Omgiven av idioter och jag tycker att den är bra. Jag såg både mig själv och min mamma när jag läste om färgerna. Dock kunde jag inte hitta min pappa i någon av färgerna. Och han skulle då enligt DISA som Thomas Eriksson har använt som metod vara en psykopat. Det har jag dock svårt att tro, jag känner min pappa ganska väl trots allt. Jag gillade Omgiven av idioter eftersom den var lätt läst och rolig. Den tog upp saker som inte var så svåra att tro på men den här artikeln gav mig lite att tänka på. Nu är jag förvirrad istället. Jag lämnade alltså biblioteket med ett huvud fullt med nya tankar.

När jag kom hem var det dags för nästa maskin med tvätt. Jag åt lite mat också, det hade hunnit bli lunch tid medan jag satt på bibliotekt och läste tidningar. Jag sov en stund på soffan för att jag blev trött. När jag vaknade ringde telefonen och jag pratade med en kompis som var lite orolig för mig eftersom jag hade en sådan dålig dag igår. Medan vi pratade så vattnade jag mina blommor, så nu äntligen blev det gjort. Sedan var jag nere med skräpet i soprummet. Skönt att bli av med det i köket. Sedan var det dags att fixa lite kvällsmat. Idag lyxade jag till det lite med att göra Holländska Chokladpannkakor.

Jag har faktiskt hunnit med att göra müsli för första gången idag också. Det är så att det är müslins egen dag imorgon och då var jag ju tvungen att prova. Jag har inte provsmakat den än men hoppas på det bästa till min frukost imorgon i alla fall. Nä nu har jag bokat av det mesta på min att göra lista och jag har tittat på den nya serien Det som göms i snö, Chicago Med och på tv rullar säsong 6 avsnitt 19 av NCIS Los Angeles. Det börjar nog bli dags att boka av "Bädda sängen" på att göra listan och gå och lägga sig.

Idag är det inte min dag. Eller min och min dag... Det är ingen bra dag idag. Jag hade en riktigt sjuk dröm, den var så tydlig och så overklig men den satt liksom kvar när jag slog upp ögonen. Dessutom vaknade jag av smärta i ryggen. Det var inte bästa sättet att börja morgonen på. Det första positva som hände under dagen var att jag fick sovmorgon i alla fall. Jag tänkte i mitt stilla sinne att en varmdusch borde plocka bort smärtan. Jag vred på värmen högt. Men det hjälpte bara en liten stund. Kroppen började kännas konstig, det var inte riktigt min kropp. Det började göra ont precis ver allt i benen, ryggen, axlar och armar. Jag smörjade med voltaren och smärtan gick faktiskt ner eller så fick jag annat att tänka på. Jag hade ingen som helst lust att åka till jobbet. Det var en lugn kväll idag men jag hann bara börja jobba innan jag blev uppstressad. Det var inget stressande egentligen men jag stressade upp mig själv. Jag hörde bara mitt namn hela tiden och något jag skulle komma ihåg. Det var jättestressande av någon anledning. Dessutom slog jag huvudet i ett skåp. Det gjorde riktigt ont.  Kvällen gick bra ändå. Alla fick medicin och kom i säng innan klockan var nio. Jag var lättad när jag äntligen fick gå hem och visste att jag skulle vara ledig imorgon. När jag gick emot bilen och satte mig, förvänatade jag mig nästan att åka ner i ett slukhål på väg hem. Det kom inga slukhål och nu sitter jag här och tittar på Tattoo Fixers on holiday. Efter det så blir det sängen. Imorgon har jag en massa saker att göra.