Äntligen är kommer min lediga dag och jag ska få sovmorgon. Men nej då kan jag inte sova. Jag har sovit dåligt i flera dagar nu, haft mardrömmar som har fått hela kroppen att skaka. Jag är nästan hundra på att det är stressen som försöker säga mig någonting men eftersom jag inte har haft tid att lyssna så finner jag ingen lösning på mina drömmar. Jag tänker mycket och jag vill nog inte ta tag i allting heller, en del oro kommer inte att lämna mig ifred. Det kommer nog att gnaga ett tag. Men varje gång jag ser att pappa ler och faktiskt lever, ja då lugnar dig oron för studen i alla fall. Jag vet att man inte ska tänka om men det senaste har jag oroat mig speciellt under nätterna när jag borde sova.

Igår var det måndag och jag jobbade igen. Som jag gör varje måndag. Jag har satt måndag som jobbdag för att få en rutin till att ta mig till träningen. Måndagar är jag alltså inte hemma före sju. Borta hela dagen men det är inte så jobbigt ändå. Jag kan jobba helg och måndag morgon sällan problem. Idag kände jag på mig att allt kan hända och det får jag nog påstå att det har gjort. Idag har hela dagen varit som ett äventyr med några få anfall av yrsel. Det är nog inte bra alls, jag behöver vila men jag kan inte. I alla fall, jag gick upp när klockan ringde, fick med mig alla väskor men glömde ändå mina gymnastikskor som stod vid dörren. Jag lyckades ta mig till jobbet trots att det var lite halt på vissa ställen. Det visade sig att vi var en man kort på morgonen, det gjorde att vi blev lite sena med frukosten men annars kom alla upp, fick sina duschar och mediciner och självklart fick dem mat och det är det viktigaste. Måste man lösa det så löser man det. Det hjälper inte att gnälla bara att göra. Vi hade en elev med oss idag och jag tyckte det gick bra. Hon var villig att jobba och ville gärna vara med och prova på. Jag tyckte att det fungerade bra.

När klockan äntligen blev 16:00 så loggade jag ut från TES och larm och tog mitt mellanmål innan jag gick för att byta om och ta mig till träningen. Jag lyckades dessutom komma tio minuter för tidigt.

Jag var inte helt hundra och orkade inte mer än en timme. Dock fick jag träna på egen hand för att få ut något alls av det den där timmen. Måndag är tydligen ingen bra dag att träna, det är mest små barn som tramsar bort träningen och det gör mig irriterad. Jag vill gärna få ut något av det. Min rygg är fortfarande inte helt okej heller men jag ger ändå allt jag har för att få ut så mycket som möjligt. Idag blev jag knappt svettig och annars brukar jag vara genomsvettig redan efter en kvart. Men idag var bara en tränare på plats och han tröttnade lite också på killarna. Jag sa som det var att jag får inte ut något av att träna ihop med de här killarna och han sa att jag skulle kunna träna med proffsen då jag faktikst varit med ett tag. Jag är fullt medveten om att jag har en del att jobba på och jag ser framför mig hur jag blir bättre. Jag hoppas att våren ska komma med lite motivation till att ge sig ut och springa lite, kanske kan jag till och med börja hemma att träna tekniken mer. Det folk inte vet är att jag kämpar med en massa saker när jag står där vid säcken och ska gå närkamp.  Jag kan inte koppla bort att det är flera i salen och jag tycker det är jobbigt att skuggboxas när alla ser. De enda som ser är dem som påpekar tekniken, tränarna med andra ord. Men som sagt idag blev inte riktigt som jag hade tänkt mig men jag körde en timme och gav mig på lite styrketräning. Tekniken får jag ta en annan gång. Den här veckan hinner jag tyvärr inte träna flera gånger men jag kom en av tre dagar i alla fall. Jag funderar på att byta dag men nä, måndagar blir bra. Det är den tråkigaste dagen på hela veckan, så om man fyller den så kan man trappa ner i slutet på veckan.

Nä tänk om jag kunde somna istället och få sova en stund. Om fem timmar så ringer klockan, jag tänkte att jag skulle hinna duscha och tvätta håret imorgon innan passfotograferingen. Imorgon har jag också aktiviteter hela dagen. Först fotografering, sedan shopping på överskottsbolagret och sedan vvmöte. Det kommer bli en lång dag imorgon också. Men onsdag får jag väl ta det lungt innan jobbet. Jag brukar inte göra så mycket innan arbetspasset. Det har jag blivit alldeles för lat för. Det enda jag kommer göra på onsdag är möjligtvis en tvättmaskin och pyssla lite med alla hjärtansdags överraskningen till mina arbetskollegor. Jag trivs verkligen med mitt jobb och med mina kollegor. De flesta av dem är fantastiska. Därför ska dem få en liten överraskning av mig för att det är kul att få göra något. Jag har så många ideer och jag skulle vilja göra något, jag tror verkligen jag har hittat en arbetsplats som jag trivs på eftersom jag kan tänka mig att faktikst engagera mig i saker. Det går sakta men säkert. Jag har till och med uppdaterat min delegering med KAD Spolning. Bara det är ett framsteg för att vara jag.

Var rädda om er där ute  

Idag är min enda lediga dag den här veckan. Jag gillar inte de här "monsterveckorna". Det tar för mycket energi, det är inte alls roligt att jobba heltid. Visst jag gillar mitt jobb och jag gillar mina kollegor men det känns som jag är på jobbet dygnet runt. Jag hinner liksom inte med någon fritid. Jag ska väl erkänna att jag inte har någon men det är inte helt hälsosamt och befinna sig på jobbet jämt och ständigt heller. De kommande veckorna så känns det inte som jag hinner med något annat än jobb och det finns så mycket som jag behöver ta tag i. Idag tog jag sovmorgon, vaknade till klockan sju första gången för att jag hade en sådan obehaglig dröm. Jag minns det inte riktigt men jag tror att det var något med att bli hotad med en pistol, obehagskänslan stannade kvar länge. Sedan tror jag att träningensvärken gjorde sig påmind också för jag kunde inte lyfta min vänsterarm  läskigt värre. JAg hoppas kunna träna bort den där värken ikväll eftersom jag måste träna ikapp det jag har missat sedan jag var skadad. Jag har fortfarande ont i ryggen men jag gör så gott jag kan. Jag tänker mig att träningen ska ge resultat, att jag ska orka mer och känna mig friksare.

När jag ändå är ledig så passar jag på att tvätta upp det som fanns i tvättkorgen då jag saknade lite strumpor. Jag undrar vart alla strumpor tar vägen. Dock har jag fått slänga några då det har varit stora hål i dem, det värme inte precis när det är -15 grader ute.

Jag har ingen lust och ingen vilja heller att göra något. Jag har en helt ledig dag och kan få göra precis vad jag vill. Jag har sysslat med husshållssysslor, så som att diska och tvätta. Jag har lagat mat. Men det gjorde i alla fall att jag har fyra matlådor i frysen till kommande vecka. Eftersom jag känner att jag ligger på noll med precis allting just nu så måste jag försöka göra något. Ibland är småsteg bättre än inga alls... Idag satte jag mig för att planera två veckor framåt. Det betyder att jag måste åka och handla på söndag när jag slutar jobbet. Inte för att jag kommer att ha någon lust med det efter en lång jobb helg men vad har jag för val... Ska jag göra det här så får vi göra det ordentligt. Jag har ett långtidsmål som känns som en evighet bort... Speciellt när vågen står på plus istället för minus. Men idag började jag som sagt planera för två veckor framåt och dessutom så satte jag points värde på mina matlådor.

Alla sätt är bra utom dem dåliga  

Fasen vad det låter i trapphuset. Det dunkar och slår som sjutton. Vad håller dem på med??? Jaja, tur att tvätten snart är klar och jag ska strax ge mig iväg för att träna. Är det idag som jag kommer att stanna i hela två timmar? Det är inte säkert, i måndags klarade jag bara en timme eftersom ryggen började värka och jag har inte lärt mig att träna mig igenom smärtan än. Jag vet inte om det är bra heller, kankse bättre att ge upp och låta smärtan tala för sig själv. Kroppen ska klara några år till tänkte jag, helst många år. Jag kan se framför mig, hur jag ger mig ut och springer mellan trännigspassen och att jag mår bra av det men när jag tittar ut genom fönstret och termometern står på minus 15 grader, ja då känns inte den bilden speciellt talande. Jag hoppas att våren kommer med mer energi och mera motivation.

Jag började dagen med att bli väckt av min klocka redan 05:05. Men jag snozzade tre gånger innan jag klev ur sängen. Jag hade en bra dröm. Den var spännande, romantisk och mysig kan man sova bättre än så liksom  . När jag tog mig ur sängen var det dags att plocka ihop allt som skulle med till jobbet och träningen. Idag var jag inte hemma på hela dagen. Jag jobbade från 7-16 fast var kvar på jobbet ända till 16:40 innan jag åkte till träningen. Eftersom jag skadade ryggen sist jag tränade så kändes det lite halvjobbigt att ta sig till träningen idag. Men jag har sagt till mig själv på skarpen att träna ikapp det jag har missat och då ska jag träna på onsdag igen eftersom det är min enda lediga dag på hela veckan. Det gick bra på jobbet idag, det var en som var sjuk men eftersom vi hade en bredvidgång idag så löste det sig, hon fick jobba. Hon fick jobba med mig. Det gick jättebra, det visade sig att vi kände igen varandra båda två. Jag försökte vara kompis med hennes bror ett tag. Det var lite lustig att vi träffades så här. Imorgon kväll ska vi jobba ihop igen, jag tror det kommer att gå jättebra. Jag tyckte hon skötte sig exemplarisk, det är nytt och mycket att ta in de första gångerna men det löser sig. Jag satte henne i arbete på en gång och sedan tog jag alla mediciner. Det kändes inte så jobbigt alls faktiskt. Men det blir ju vad man gör det till, det jag behövde hjälp med var spoling av KAD men jag tänkte nog ta och lära mig det när jag ska förnya min delegering. Jag måste verkligen kolla det imorgon när det den går ut. Det underlättar om man lär sig nya saker och det tror jag att jag ska klara av att lära mig. När dagen var slut och kvällspersonalen kom så blev det lite fika, medan de andra fyra åt semla så åt jag en proteinpudding som skulle hålla igång mig under träningen men som sagt ryggen gav upp. Jag har inte lärt mig att träna igenom smärtan än... Kan man lära sig det? Jag tycker verkligen inte om smärta. Jag gillar inte när det gör ont.

Jag lämnade träningen efter en timme och kände mig ändå nöjd. Jag ska försöka hålla ut längre på onsdag. Kanske jag orkar två timmar. Jag kände i alla fall smärta både i rygg och knäna när jag tränade idag så jag måste träna bort det för att orka hela vägen. Men visst skulle det gå. Jag tror att jobba och gå till träningen gör kroppen tröttare innan jag har kommit in i det på riktigt. Men snart kommer solen och då kankse jag tycker allting är lite roligare. Jag ska sätta mig ner och försöka lägga upp mina målbilder, vad vill jag upp nå och varför vill jag uppnå det här. Varför började jag? Jag har tappat allt det där, jag orkar inte riktigt med det längre. Sedan tycker jag att det är så himla tråkigt med allt gnäll och alla oro som har uppstått på omorganisationen som ska göras i kommunen, det kommer att hända oss i början på maj. Jag vet inte riktigt vad jag tycker och tänker om det här men jag har svårt att hänga med och försöker bara att ta dagen som den kommer. Jag hoppas på att få ha mina måndag och tisdagskvällar fria i alla fall. Jag hoppas att jag kommer att få semester som jag vill och jag hoppas att jag kommer att tjäna tillräckligt med pengar för att åka iväg nästa år. Vart som helst, bara jag kommer bort. Nä nu har jag gnällt färdigt. Nu blir det snart tattofixers och sedan blir det nog sängen. Imorgon kväll blir det jobb så jag tänker njuta av sovmorgon.

Jag tog en kort sovmorgon idag och så startade jag tvättmaskinen och slängde mig i duschen. Idag hade jag en helt ledig dag men eftersom mötet på jobbet igår tog över mina tankar under natten så var jag tvungen att göra något. Det är mycket gnäll och det är tråkigt, det är min arbetsplats också. Jag ska också få trivas och känna mig hemma. Så när jag fått i mig lite frukost så blev det en tur ner till soprummet för att slänga skräp, en sväng bort till Ica för att inhandla Hickorysås för det har jag inte hemma. Visste inte ens vad det var för något. När jag handlat till lunchen så blev det en sväng bort till bokhandeln. Jag var tvungen att skaffa mig större papper? När jag kom hem så blev det matlagning.

När jag ätit mat så började jag pyssla med min ide som dök upp i mina tankar inatt.

Jag ska presentera det för några på jobbet imorgon. Jag är lite nervös men bättre att försöka göra något än inget alls.

När jag tvättat klart så var det dags för ombyte och ge sig iväg på träningen. Haft sådan sjuk träningsvärk och tänkte att ända sättet att bli av med den är att träna lite till. Så under en timme så gav jag 110%. ?? var genom svettig och hade ny värk när jag var tvungen att åka hem. Även om det är jobbigt så är det trevligt att träna med snyggaste killen på ställen och dessutom få höra att man gör bra saker. Jag tänker mig att jag ska försöka träna lite emellan träningarna så att jag får in det rätta knycker och kan stanna i två timmar. Idag var jag tvungen att gå så jag hann äta innan jag skulle fasta. Efter klockan 20:00 idag så var det fasta som gällde. Är lite nervös för provet imorgon, hoppas att jag mår bra??

Nu är det snart dags att lägga sig och hoppas att kroppen känns bättre imorgon. Jag ska ju jobba hela helgen? vet inte vilka jag jobbar med men det blir säkert bra. Allt blir ju det man gör det till.

Jag förstår inte varför det ska vara så svårt. Jag har jobbat lång dag idag och efter fyra intensiva dagar på jobbet så var det skönt att veta att när klockan blev 16:00, ja då fick jag gå på ledighet. Det är bara en dag men en dag är bättre än inget alls... Jag gjorde allt för att inte somna på soffan och gick och la mig vid 22:30 och var då jättetrött men nu är klockan 01:49 och jag är inte ett dugg trött. Det är så typiskt, klockan ringer redan halvåtta imorgon för att jag ska hinna tvätta innan träningen börjar. Jag hade en lång lista på vad jag tänker göra under dagen, vad jag behöver göra... Jag tänkte försöka hålla i gång så mycket som möjligt men just nu känns det inte som det kommer bli så mycket gjort. Jag kommer att tvätta eftersom jag vet att det behövs. Jag har inte tvättat på nästan tre veckor och tvättkorgen svämmar över av tvätt. Jag köpte dessutom nya kläder i Ullared, som om inte garderoben redan var full. Jag behöver gå igenom min garderob också, jag rensade lite innan jul men jag behöver gå igenom alla garderober ordentligt. Jag gjorde i alla fall någon glad, som fick nya fina kläder i julklapp   Jag önskar verkligen att jag kunde sova, känner inte att jag tänker på något speciellt men ändå är jag klarvaken och det är inte okej när jag har planerat hela min lediga dag. Jag tänkte att jag skulle börja städa ut julen och bädda sängen med de nya lakanen som jag köpte i Ullared. Jag insåg idag när jag drog på mig min nya tröja att den här gången hade jag köpt på mig mörktgrönt. Jag håller tydligen på att skaffa mig en helt ny garderob. Jag har aldrig varit rädd för färger men mörkgrönt har nog aldrig funnits i min garderob förut. Vad roligt att man inte helt medvetet skaffar sig en helt ny garderob. Jag är skitnöjd med mina nya tröjor som jag köpte även om dem var i grönt.

Jag kom även på att jag är ledig nästa helg och har faktiskt ingenting planerat och det är säkert suveränt i sig. Jag behöver vila, behöver lära mig att inte göra saker hela tiden. Det slog mig i alla fall att jag ska kolla om mamma är ledig och skulle kunna hjälpa mig. Jag fundrar på att färga håret. Jag har fått en hel knasig ide om att göra en ny frisyr... Men jag funderar på att böjra vänja mig vid en av färgerna och prova på att ha en hårfärg jag inte haft. Jo har haft lila slingor i håret men nu tänkte jag färga hela håret lila   Det kanske är vid midnatt som man får dem dummaste ideerna är jag rädd.

(Monsters INC, bild lånad från Google).

Jag vet inte varför jag är fullständigt galen. Men hur kul är det att vara normal egentligen? Jag har funderat på att se ut som Sullivan från Monsters Inc. Jag vet inte varför men jag vill väl sticka ut igen. Som om jag inte gör det ändå. Jag tänkte fråga min frisör vad hon tycker om min ide. Men till att börja med så tänkte jag vänja mig vid färgen. Så får väl åka iväg till Maxi och se om dem har några roliga färger så jag slipper vara blond. Men som sagt, nu är jag väldigt inne på lila. Någon av dem här tre nyanserna skulle jag vilja ha.

Man kunde ju tycka att det nya året kunde börja bättre.

Jag har inte mycket att klaga på egentligen.

Jag fick fira in det nya året med mina fina föräldrar...

Jag hade en riktigt rolig dag på jobbet på nyårsdagen.

När man jobbar med rätt kollegor, då är dagarna toppen.

Jag gjorde en tur till Ullared idag tillsammans med mamma och min moster.

Det blev mycket shoppande men det var en toppen dag. Jag hade sett fram emot det länge.

När vi är på väg hem så ringer pappa och säger att han blir skickad till lassarettet.

Det gjorde ont, det var som om något gick sönder... Min pappa. Han är inte tillräckligt gammal för att lämna oss än.

Jag blev rädd. Han var precis som vanligt på nyårsafton och nu åkte han ambulans till Lassarett för observation, det var något som var galet med EKG.

Jag tänkte inte på det först, inte så farligt. Min mamma var ändå lugn.

Men när jag satt i bilen på väg hem, då kom tårarna. MIn pappa kankse hade en möjlig hjärtinfarkt.

Det gjorde ont och tårarna började rinna... VI kan ingenting göra mer än att invänta provresultaten.

Det är vid sådan här tillfällen jag kan sakna att ha en realtion, att ha ett förhållande, någon att komma hem till. Någon som kan hålla om och säga att allting kommer att bli bra...

(Bild lånad från Google.)

Det verkar ändå som att kvällen kommer att sluta bra.

Det verkar som att pappa får komma hem redan ikväll.

Mitt hjärta lugnade ner sig och jag kunde torka tårarna.

Jag hoppas kunna sova lugnt ikväll och slippa oroa mig.

Jag vet att pappa inte gillar sjukhus så skönt ändå att han får komma hem   

Otroligt idag vaknade jag och var pigg redan klockan 04:22, exakt två timmar senare än igår men jag gick inte och la mig två timmar tidigare. Jag har ont i magen, kankse är därför det är svårt att sova eller så är jag orolig för någonting men jag vet inte exakt vad. Jag har i för sig legat och tänkt på hur jag ska hinna med hundpromenad innan jobbet imorgon. Jag har funderat fram och tillbaka när jag behöver gå upp men jag tänker att nu bor jag så när ajobbet att jag inte borde behöva gå upp så tidigt, jag kan nästan ta sovmorgon och ändå hinna med en kort promenad för hundens skull. Jag funderar på hur jag ska göra under eftermiddagen då jag jobbar heldag imorgon, ända till fyra och det blir länge för hunden att vänta. Om jag tar en kortare frukost så hinner jag kanske gå ut med henne en kort sväng på lunchen. Eftersom det är då hon är nödig, skulle kunna gå hem och släppa ut henne i hagen vid lunchen kankse så att hon får kissa. Då skulle det bara bli två timmar ute. Åh jag vet inte hur jag ska göra. Jag får helt enkelt ta en kortare frukost och springa iväg på lunchen. Jag behöver dock äta lite också... Åh vad det var jobbigt att ha hund plötsligt. Vi har under de här dagarna gått ut vid åtta på morgonen och halvtre på eftermiddagen men imorgon skulle det bli promenad redan klockan 06:00 och sedan inte gå ut förrän 16:00 det blir lite väl länge. Jag undrar om det är det här som håller mig vaken på nätterna. Jag skulle i för sig kunna fråga Kerstin om hon har tid att ta med Sally ut på en promenad imorgon eftermiddag. Jag kan ta en sväng med henne vid 16:00 också så slipper vi kankse gå ut när dem börjar smälla, för jag måste laga mat också. Jag ska tydligen inte sitta ensam på nyår. I för sig så kommer pappa ner när mamma börjar jobba och då kanske han kunde ta en promenad med henne runt halvfyra. Men det kanske blir länge ändå? Jag har inte samma rutiner som farmor och farfar har, dem är pensionärer och jag jobbar. Jag får inte ihop det!  Nu har jag varit ledig i tre dagar i alla fall och har kunnat ha samma rutiner som Sally är van vid men imorgon så jobbar jag heldag. Man får passa på att ta de långa passen när det verkligen lönar sig. Det är ju extra betalt att jobba på Nyårsafton. Jag ska även jobba nyårsdagen så det betyder att jag måste upp dagen efter också men då har jag kort dag och hinner med en promenad med Sally direkt efter jobb innan jag stupar i soffan. Dock kommer jag ändå behöva röra mig en gång till då hon vill ha en kvällspromenad också. Jag börjar allvarligt fundera på om jag ska gå till kyrkan om några timmar bara för att kunna prata med Kerstin. Åh vad jag önskar att jag kunde sova istället, när jag äntligen är ledig och hade tänkt få sova ut så måste jag planera in hundpromenader. Jobbigt när jag inte får ihop det, jag vet hur länge hon fick vänta när jag inte lyckades ta mig in i huset som planerat. Därför behöver jag någon som tar en sväng med henne innan jag kommer hem. Jag vill och skulle behöva sova! Min kropp behöver det för att jag ska orka med resten av livet. Men just nu är jag inte trött alls, jag bara sitter här klarvaken och tänker...

Jag undrar fortfarande varför jag sa ja. Jag är inte helt säker på att jag egentligen sa ja. Men nu sitter jag här den tredje dagen med hunden äntligen liggande på golvet. Vi kommer inte riktigt överrens om soffan. Hon får sova i den hela nätterna men tycker ändå att jag borde ligga på golvet och bryr sig inte ett skvatt när jag ber henne hoppa ner. Jag har för tillfället ett helt hus att ta hand om och än så länge går det bra. Husvakt är egentligen inget problem det är det här med hunden. Jag måste ta tre promenader om dagen, vilket egentligen är häslossamt och bra för kropp och själ. Men vem går ut med vem egentligen? Nog för att hon är uppfostrad och snäll men hon är stark och stannar hon så är det stopp. Vill hon hälsa på en annan hund på promenaden, ja då får jag ta i av alla krafter för att få med henne därifrån. Jag anar att hon känner av min rädsla och därför gör som hon vill.   Jag är nog ingen hundmänniska men hittills går det bra och promenaderna har gått fint men jag vet inte om jag egentligen tycker om det... Jag vet inte ens hur länge jag behöver vara hundvakt. Men en dag i taget så blir det nog bra. På måndag ska jag i alla fall i väg och jobba lite. Det känns ändå som en räddning. Jag tycker om Sally, hon är en snäll hund men jag behöver också en paus från henne känner jag.