Direktlänk till inlägg 14 november 2012
Jag tog äntligen mod till mig och ringde det dör samtalet. Klumpen i magen blev inte bättre när han inte svarade. Men jag ringde en gång till när jag visste han hade mobilen i handen. Det var så skönt att bara få höra hans röst och prata. Vi pratade om allt utom det. Det nändes och svaret var: jag lovar inget, vi håller det öppet. Får man göra så? Det känns något lättare idag inte lika tungt som det har gjort. Men jag känner kanske ändå att vi behöver prata öga för öga om det här. Jag vill veta om det finns en chans. Att det finns någonting alls... Men det verkar inte som det är upp till mig utan till honom. Vi ska fortsätta hålla kontakten via sms. Ja det är väl bättre än inget men jag saknar de sms jag fick i början när allt verkade så lovande. Jag tycker om honom, väldigt mycket det känns så bra. Jag trivs i hans sällskap så lätt att prata med och det kändes som vi passade ihop. Men nu vet jag inte... Har ingen aning om någonting. Men det är väl så livet är.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
||||||
5 |
6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
11 |
|||
12 |
13 |
14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
|||
19 | 20 | 21 |
22 | 23 |
24 |
25 | |||
26 |
27 |
28 | 29 |
30 | |||||
|