Jag minns vårt första möte, precis som om det var igår.

Du kom gående emot mig med din bruna skinnjacka.

Du hade en hatt på huvudet och ett stort leende på läpparna.

Jag kommer alltid att minnas den dagen.

Solen sken och det var andra dagen i hyttan.

Från att ha känt sig så ensam till att träffa någon så speciell,

det gjorde hela min dag och du gav mig de tre bästa åren av mitt liv.

Du var lätt att tycka om, du hade alltid ett leende på läpparna.

Du hälsade alltid med din standard fras.

Du påpekade både en och två gånger att vi redhairs, var farliga varelser.

Ändå stannade du kvar.

Du fanns alltid där, alltid med ett leende och dina "1300-tals" uttryck.

Vi älskade dig för det även om vi ibland retades. Men det var för att vi tyckte om dig.

Jag tyckte om dig.

Det var alltid roligt att komma hem till dig på middag, det var aldrig något enkelt som severades.

Nej, det skulle vara fint.

Du älskade att bjuda på Citronmarängpaj och visa upp dina kunskaper i vin.

Det är kvällar jag minns, och alltid kommer att minnas. Jag tyckte om dem.

Jag tyckte om dig.

Jag uppskattade kanske inte alltid att vi spelade tv spel, men en gång vann till och med jag.

Det hände nog bara en enda gång att jag fick besegra dig.

Lät du mig vinna? Eller var jag verkligen så skicklig?

Jag saknar de där stunderna.

Jag saknar dig.