Jag försökte verkligen vara positiv när jag startade min jobbhelg i fredags kväll. Jag hade intalat mig själv att det skulle bli bra, vilka som en jobbade så skulle det bli en bra helg. Det blev det inte...

Jag började fredagen med att ta sovmorgon och efter det så blev det matlagning. Jag hade plockat upp en kyckling som jag skulle laga till under mina två lediga dagar onsdag och torsdag men det kom hela tiden något emellan. Så det slutade med att jag lagade mat på fredagen innan jag skulle åka till jobbet. Eftersom jag provade en ny maträtt så tog det lite längre tid än jag hade räknat med men det blev lunch vid halvtvå tillslut tror jag. Jag provade på att göra Kyckling- och svampcurry med yoghurtsås och jag tycker inte ens om svamp  

När jag hade ätit upp maten, gjort i ordning matlådorna och lagt i frysen, ja då var det dags att ge sig iväg. Jag hade lovat farmor att hjälpa min kusin, så att hennes surfplatta och Storytel skulle fungera. Det räckte att jag tittade på plattan så fungerade det. Så efter det fick jag höra ljudboken Frost 2 och musik ifrån filmen som jag inte ens har sett än. Men min kusin lovade att den var bra.

Hon spelade även My Little Pony medan farmor försökte prata en stund med mig innan jobbet. Det gick sådär kan vi väl säga   Sedan åkte jag upp till jobbet, jag skulle bara jobba fyra timmar under kvällen och det var ju en bra start på helgen. En liten mjukstart. När la handen på dörrhandtaget så kom klumpen i magen. Jag ville helst inte gå in, jag visste inte alls vilka jag skulle jobba med. Som tur var så var det bra kollegor att jobba med. Allting flöt på och de flesta var i sängen när jag gick hem klockan 20:00.

Igår började jag jobba klockan 07:00. Jag var nog på jobbet runt 06:45 som vanligt. Ibland är jag jättetidig och ibland är jag "sen". När jag kommer sent då är klockan redna 06:50. Jag hade delad tur idag vilket betydde att jag hade timmar att göra av med, jag hade redan bestämt mig för att äta lunch och lägga mig och vila tills jag skulle börja igen. Då slapp jag byta om. Första delen gick bra och sedan gick det bra fram till klockan 20:00 ungefär. Jag skulle gå in till en brukare och hen var inte alls på humör, jag log när jag kom in för att ge kvällsmedicinen. Jag var tvungen att gå in eftersom jag var den enda som kunde ge insulin som var kvar. Jag gjorde inget konstigt, plockade fram medicinen och brukaren säger:

"Du är så stor och skrämmande...

Tänker du ge mig dödsstöten nu?"

Jag förklarade att så var inte fallet och när jag tillslut fick tillåtelse så hände någonting. Brukaren flög upp och skrämde mig. Först blev jag arg, tog medicinen och stormade därifrån. För jag lämnar inte kvar insulin och medicin hos någon som beter sig på det viset. Jag hittade min kollega, för jag visste inte vart jag skulle ta vägen, jag ville bara åka hem och aldrig mer komma tillbaka. När jag skulle berätta så gick det inte, för första så kunde jag knappt andas och därefter kom tårarna. Jag hade blivit rädd. Chockad och rädd. Sedan var jag lite arg också för att jag blivit rädd för brukaren. Jag höll mig undan även om brukaren ville be om ursäkt. Min kollega pratade lugnt och sansat med hen och jag gick inte dit. Vi tog hjälp av en annan avdelning för att kunna ge insulinet. Jag skakade resten av kvällen men fick tillslut ner andningen. Jag kände att jag behövde göra något jag kunde inte bara sitta ner. Jag gick ut på soporna, dukade bordet och för att få ett bra avslut så var jag inne hos en annan lugnare brukare som alltid är så mysig på kvällarna. Det gjorde mycket att avsluta på det viset...

Jag hade problem med att gå och lägga mig när jag kom hem från jobbet. Allting var upp och ner i mig. Jag var så sugen på choklad men hade ingen hemma så jag fick göra varmchoklad och vispa upp lite grädde och hälla hjärtströssel på toppen. Det var bättre än inget alls... Jag satte mig dessutom och såg tre avsnitt av Crossing Lines. En riktigt bra serie, i alla fall de två första säsongerna. Jag är inte riktigt lika förtjust i tredje säsongen men snart kommer jag att ha sett slut den.

Jag somnade runt 01:00 under natten och när jag väl hade somnat in så sov jag lugnt. Inga mardrömmar. Dock började oron och ångesten komma smygande under morgonen strax innan klockan skulle ringa. Klockan ringde en gång men jag hade ingen lust att gå upp, jag ville inte vara med om den här dagen.    Dock ville mina kollegor annorlunda. 06:58 kom det första samtalet men jag kände inte igen numret så hade ingen lust att svara och när jag skulle söka på numret så ringde ännu ett nummer och när jag hade hunnit kolla upp det första numret så kunde jag inte koppla men gubben var... Min första tanke var : " Vem fan är Björn?" Då ringde det för tredje gången och då stod det att det var jobbet så då svarade jag. Det visade sig att min kollega ville veta var nycklen till nyckelskåpet var. För den var nämligen inte där den skulle vara... Så då kände man sig lite dum men det var inte mitt fel, kollegorna lyckades bryta sig in i skåpet i alla fall och få ut nycklarna. Så det var inget särskiltbra skåp vi hade i alla fall.. När jag ändå hade kommit ur sängen så fick jag väl åka till jobbet då... Det finns både för och nackdelar med att åka till jobbet när man varit med om något obehagligt. Jag var nervös eftersom jag skulle börja klockan 08:15 idag så fanns risken att brukaren redan hade lämnat lägenheten och befann sig på allmäna ytor. Jag valde att gå omvägar idag. Det gick bra ända fram till eftermiddagen då det var volotärcafe. Jag körde ut några brukare och brukaren som jag hade haft problem med igår ville prata... men jag kunde inte, jag ville inte... Det fick inte. Jag började skaka i hela kroppen när hen försökte prata med mig. Jag var inte redo. Sedan blev jag instängd i köket och kände att nä jag vill inte vara här... som tur var så fick min kollega med sig brukaren. Jag kommer att lyssna på brukaren när JAG är redo... Men nu har jag två dagar ledigt och tänker inte fundera på jobbet alls... Så får vi se hur det känns på onsdag, när det är dags att gå tillbaka...

När jag kom hem idag så var katten äntligen snäll igen. Hon var hungrig men hon slog inte som igår när jag hade varit borta hela dagen. Nu ligger hon härintill mig på soffan och sover medan jag ser på de sista avsnitten av Crossing Lines. Det kommer att bli tomt när hon åker hem men jag är tacksam för att jag har fått ta hand om henne de här 6 veckorna, hon har gjort dagarna lite lättare    

I natt har inte varit någon bra natt. Jag gick och la mig vid halvtolv igår. Jag hade hunnit med att sova en stund på soffan så jag kunde inte gå och lägga mig direkt efter mitt favorit programs om hade börjat igen. Som vanligt sändes det klockan 22. Men kom i säng någon gång efter halvtolv kankse, då hade jag stängt av tv, släckt alla lampor och diskat upp lite av disken i alla fall. Jag la mig ner i sängne och slog på en ljudbok, då kom katten upp hoppande. Hon skulle ligga precis bredvid mig och det gjorde hon en stund. Sedan hoppade hon i väg och jag hörde hur han åt, var på lådan och sedan busade hon runt en stund innan hon kom tillbaka. Drömmarna har avlöst varandra inatt. Det har inte varit några hemska drömmar men det har varit rörigt.

Jag hade en jättelustig dröm om att min kusin hade skickat mig ett meddelande, vi skulle läsa det tillsammans och vi skrattade. Jag vaknade upp mitt i drömmen så jag kommer inte ihåg hela meddelandet men inledningen var i alla fall:

"Nej yr... Jag är ute och spelar nakenhockey med Linus  Linnea"

Jag minns bara att vi skrattade så vi grät innan jag vaknade upp av att hjärtat mitt rusade. Jag blev rädd på riktigt. Hade egentligen inte ont någonstans men jag kunde höra hur det slog i hela kroppen. Alla ställen du kan känna pulsen på var extremt tydliga och det liksom slog som en trumma i örat på mig. Jag sparkade med benen för att se att allting gick att röra. Det gjorde det. Ansiktet verkade också vara normalt. Jag såg ut som mig själv när jag tittade mig i spegeln i morse. Jag hade ingen lust att gå upp klockan 02:00 för att promenera. Men jag var nervös ett tag för så här mycket har inte hjärtat rusat på länge. Jag skulle ändå ringa vårdcentralen på morgonen idag men som sagt det tog en stund att somna in men jag somnade till slut och vaknade inte förrän klockan ringde. Då orkade jag ändå inte gå upp så har snozzat tre gånger så klockan han bli 10:30 innan jag gav mig ut på en morgon promenad.

Jag kände mig inte helt okej när jag klev ur sängen. Det enda jag kan tänka på är att jag verkligen inte vill gå till jobbet idag. Men åh andra sidan så vill jag inte vara ensam heller. Jag tog en kort promenad när jag vaknade och nu ska jag äta lite innan jag åker in på det där APT och efter det så ska jag jobba enda till klockan 21:15 ikväll. Jag hoppas att det kommer att bli en lugn kväll. Det är allt jag önskar idag och att jag får sova lugnt i natt, att alla muskler är under kontroll och avslappnade.

Jag säger sällan eller aldrig att en svensk film är bra. Många är långt ifrån bra om jag får framföra min åsikt. Oftast tycker jag filmerna är pinsamma speciellt dialogen. Saker man aldrig skulle säga till en människa på riktigt, det ger mig rysningar och inga bra sådana. Men ikväll var jag på bio tillsammans med min mamma och hennes svägerska. Jag är fortfarnade lycklig   Jag var och såg En del av mitt hjärta som bygger på låtar av Thomas Ledin. Den var fantastisk bra, även om replikerna bygger på låttexterna så blev det liksom aldrig pinsamt. Allting klaffade, det här var en riktigt, riktigt bra film. Som sagt, jag är fortfarnade lycklig, jag svävar på moln. Det är av sådan här anledningar som jag önskar att mitt liv var en musikal. Tänk att kunna brista ut i sång på ett möte och alla deltagare plötsligt dansar i takt. Nu verkar det svårt att sälja in det, jag vet, vi sjunger lite tillsammans. BOM! Affären gick i lås. Tänk vad livet hade varit glatt då. Det kanske är dags att sätta sig och skriva en musikal om min arbetsplats, vem vet det kankse kan bli en riktigt storsäljare och glädjen till arbetslivet kanske kan komma tillbaka igen. Det finns många udda orginal och egenheter där jag jobbar men det gör inget för oftast så gör det oss till en av de bästa arbetsplatser jag har varit på.

Men just idag, ikväll vill jag bara vara med i en musikal, eller att hela livet vore en musikal. Så tack Thomas Ledin för dina fantastiska texter och låtar som har fått ett helt nytt liv i den här filmen. Tack till Edward af silen som har stått för regin.  Och tack till alla skådespelar som har fått mig att skratta idag och verkligen skådespelat med hela sitt hjärta i den här musikalen.  

(bild lånad från Google)

X0X0     

Idag hade jag en ledig dag och jag hade tänkt att jag skulle hinna göra en massa saker. Det blev inte så... Jag hade tänkt börja dagen med att tvätta men eftersom jag inte kunde somna i tid så orkade jag inte upp. Jag har hamnat i en ond cirkel, igår somnade jag på soffan flera gånger om och jag slutade jobbet klockan 12. När jag vaknade upp klockan 22:00 på soffan så var det omöjligt att sova. Så jag slog in julklapparna och kunde inte somna förrän framåt två tiden...

...Därför orkade jag inte gå upp förrän vid halvtio. Jag åt frukost i lugn och ro och sedan slappade jag framför tv. Orkade inte ta tag i att göra någonting. Jag hade planerat att baka och sätta upp julgranen, det hände inte. För plötsligt var klockan 12:00 och jag var tvungen att byta ut pyjamasen emot anständiga kläder. Jag åkte iväg till jobbet för att hämta min julklapp men jag hoppade över tårtan som de bjöd på. Den här gången gjorde jag det av två anledningar. Jag kan inte äta grädde och jag ska minska ner på sockret. Hittills har jag bara börjat med att dricka light läsk. December månad är inte rätt tid att ändra kosten och börja med nya rutiner. När jag hade varit på jobbet så åkte jag hem till Jennifer, vi tog en kort promenad i regnet och efter det så fikade vi. Jennifer hade bakat och det smakde jättebra. Efter det åkte vi ner till kyrkan för att gå till Betlehem och skattskriva oss. Jag har inte varit där på jättelänge, kanske inte alls. Men nu har jag provat det också, de jag tyckte var allra bäst var åsnorna  Dessutom var "Killen på Betlehem-Toppen" cool, han gick runt och sjöng sånger om stjärnor och lamm. Det gjorde det kalla regnet lite mer uthärdligt. Det är typiskt att jag har glömt namnet men det stod en tulltjänste man och tog betalt innan vi kom in till skattskrivningen och han var duktig också.

När jag kom hem var jag jättehungrig och var ställde mig och lagade mat. Idag fick det bli Grönkålspaj som jag har tänkt göra i en hel vecka. Så idag blev det äntligen gjort och den smakade riktigt bra. Det blev till och med paj över, så nu har jag lunch till imorgon också innan jag åker till jobbet. Det räcker nog till matlåda på fredag också och några lådor jag kan lägga i frysen. Det är fördelen med att laga paj när man bor ensam. Eller jag just nu bor jag inte ensam men min inneboende äter inte så mycket, mest på nätterna. Då äter hon pluttar så det knastrar i hela lägenheten. Dessutom tror jag att hon ser spöken och det gör inte saken bättre. Då blir jag ju rädd. Tänk att hon ska bo här i fem veckor till, vi har klarat första veckan i alla fall!

Igår trodde jag att jag var döende, idag var det konsert och imorgon är det dop... Det kan hända väldigt mycket på bara några dagar.

Jag började jobbet klockan 06:15 idag. Det betydde att klockan stod på 04:39. Jag gick och la mig och somnade redan vid 23:00 och trodde att jag skulle sova hela natten. Jag vaknade klockan 01:00 och låg vaken i nästan två timmar. Så när klockan väl ringde hade jag ingen lust att gå upp. Men jag fick masa mig ur sängen och göra mig i ordning, det var en massa saker att tänka på idag eftersom jag skulle iväg efter jobbet. Jag kom till jobbet och hann byta om och ta rapport innan det började larma. Jag hann inte med att göra smörgåsar eftersom det larmade men det gjorde inte så mycket. När jobbet var slut, jag överlevde hela dagen. Det gick fort på jobbet idag. Men det var skönt när klockan var två och jag fick gå hem. Jag bytte om och gjorde mig redo för att åka. När jag kom fram till parkeringen var inte Gina där men det berodde tydligen på att vi inte var riktigt överens om när vi skulle åka. Men det var nog bara bra för nu hann jag hem och vila i en halvtimme innan vi skulle åka. Jag slapp köra och det kändes bra. Vi bestämde att eftersom vi båda bara blir förvirrade och inte hittar inne i Göteborg så parkerade vi på Delsjömotet och tog bussen in. Det var smidigt. Det var bara att kliva av på korsvägen och gå bort till Scandinavium. Vi fick stå i kö en stund, det var lite förvirrande men vi hamnade ändå rätt långt fram i kön och sedan sprang vi in. Vi gick på toaletten och sedan första dörren in till scenen. Gina skuttade fram när vi kommit ner på golvet och så hamnade vi längst fram. Jag var lite orolig ett tag, eftersom jag inte tycker om att bli instängd. Men det gick bra. Arenan fylldes, inte en enda knuff och det var luft emellan oss. Det var så skönt att kunna andas att stå framme vid staketet utan att ta det intryckt i magen. Lars Winnerbäcks fans är bra fans. Jag hade inte läst min läxa men jag njöt av varenda sekund där framme. Jag behövde verkligen det här. De där två timmarna plus 30 minuters extra nummer kändes inte ens. Jo det värkte lite i fötterna och ryggen när vi lämnade arenen men det kändes inte långt eller jobbigt att stå där. Det händer saker hela tiden. Han har många bra texter, en del av dem talade till mig och satte sig rakt i hjärtat. Jag kände så igen mig i en del av orden. Den låten jag kommer ihåg som en av mina favoritlåtar den kom aldrig men det var många bra låtar ändå. Hugger i sten och Solen i ögonen kände jag i alla fall igen. Det hände mycket bakom bandet också, de hade bilder och filmer till låtarna och det var coolt att titta på. Musik är bäst live.

Jag skiter i att svara när det ringer

Det är ett väldigt långsamt sätt att bli ensam

Jag retirerar och är snart tillbaka

På gatan där jag lärde mig gå

Man skulle kunna säga att jag började den här söndagen med att vara lite bitter, eller jättebitter. Jag har många demoner som spökar och vissa nätter är värre än andra, i natt var en av de värre nätterna. Jag blev sur och irriterad över hur orättvist livet kändes... Jag somnade i alla fall och vaknade gladare. Dagens planer blev inställda och jag kunde sova lite längre. Jag låg kvar en stund efter att klockan ringde men snart klev jag ur sängen. Först tänkte jag inte göra någonting alls men när jag satt i soffan och såg på Hotel Impossible så såg jag plötsligt något konstigt på väggen ovanför soffan. Jag kastade mig ur soffan och hämtade papper och sedan svor jag. Jag förstår inte vart den kom ifrån men jag vågade inte sitta kvar i soffan efter att jag hade hittat ett kryp på väggen. Silverfiskar och andra kryp får mig att agera. Jag slängde alla textilier i tvättkorgen, jag drog fram dammsugaren och dammsög över allt, under soffan i soffan och varenda dyna. Jag tror till och med att jag har möblerat om bland dynorna i soffan .  När jag hade dammsugt varenda millimeter av vardagsrummet då skurade jag golvet och sen skrubbade jag av soffbordetordentligt. Jag letade fram nya dukar, det fanns två. De andra borden får vänta tills jag har hunnit tvätta. Jag fundrar på att börja plocka fram lite julsaker bara för att jag behöver lite kuddar i soffan . Det är snart första advent så det gör ingenting, dessutom så står det över allt att alla som julpyntar tidigt är lyckligare. Jag kanske ska testa den teorin. För jag är allt annat än lycklig...

Min myshörna är färdig. Den behöver bara en julduk och några tomtar  

När jag efter en timme var klar, så bestämde jag mig för att laga mat. Eftersom jag är dålig på att äta när jag inte gör någonting. Jag hade redan planerat vad jag skulle göra så det var bara att gå ut till mitt stökiga kök, det får jag ta en annan gång, och börja laga mat. Idag blev det köttfärslimpa med bacon. Det blev också två matlådor och det är bra nu, har jag mat för nästan två veckor. Det är ju toppen bra. Tänk vad pengar jag kommer att spara på det.

Nä, ska jag städa lite till kanske eller ska jag se en bra film. Beslutsångest. Jag tror jag väljer filmen, för jag har ingen lust att städa mera nu.

Take care out there

X0X0   

Idag var det sista jobbdagen för den här veckan. Jag har varit en zombie hela veckan och idag verkade som att alla var Zombies. Kökspersonalen var sömninga och vi var virriga. Det hände mycket idag men det har hänt mycket hela veckan. Det har varit bredvidgångar i massor och dödsfall. Jag vet att jag jobbar på ett äldreboende, att jag ska ge pensionärerna det bästa det kan få under sina sista år men när dagen kommer då är det jobbigt. I tisdags satt en av kollegorna på vak och på onsdagen så var det slut. Det var skönt att pensionären slapp lida, det gick fort. Igår morse var vi inne och tog farväl av 23. Det var tyst, fridfullt och lite kallt eftersom fönstret stod öppet för att själen skulle få flyga fritt. Vi vet att 23 har det bra i himlen för det är där hen befinner sig. Hen dog med ett leende på läpparna, det var skönt att se, kära 23 var lättad. Vi stängde dörren och gick ut för att börja arbeta. Begravningsbyrån kom med kistan för att hämta hen på eftermiddagen. Jag släppte in dem och när kistan rullade förbi då kände jag att det var på riktigt, då blev jag riktigt tagen. Det var verkligen jobbigt att se den där lilla kistan rulla förbi mig. Och då var den tom...  En olycka kommer sällan ensam heter det och på bygget så brukar de försvinna 3 på rad. När vi kom till jobbet idag fick vi veta att under natten hade nummer två försvunnit på våningen ovanför. Nu väntar vi på att nummer tre ska vandra vidare. Det finns några möjliga kandidater men vi har haft fel förut... Jag har ett fantastiskt jobb, underbara kollegor och man vet att en dag så kommer våra pensionärer att somna in och ändå blir man lika förvånad varenda gång det händer...

Idag så var det gudstjänst så det tändes ljus och prästen läste upp deras namn och hade tacksägelse för de två pensionärerna som hade somnat in dagarna efter varandra. Det är ändå fint. Tillbaka till början, i morse var det virrigt. Det blev ingen rapport och när vi skulle börja jobba så visste vi knappt vart vi skulle börja jobba. Jag hade en dusch idag som jag inte ville ha, jag tycker det är jobbigt att duscha de pensionärer som man inte kankse inte riktigt drar jämt med. Men eftersom jag har så fina kollegor så gjorde vi ett byte. Jag fick det långa passet hos 14 + träning och idag var 14 på riktigt bra humör, hen skrattade och träningen blev gjord. Sedan har jag sprungit fram och tillbaka på bygget. Men jag tror att allting jag skulle göra idag blev gjort. Det var skönt att gå hem klockan två idag.

När jag lämnat jobbet åkte jag iväg till biblioteket, jag hade några böcker att lämna tillbaka och så lånade jag med mig nya hem. Det är nyttigt att läsa. Hjärnan mår bra av att få fantisera lite grand. Efter Biblioteket åkte jag bort till Netto en sväng. Jag var oskäker på om det fanns grönsaker. Jag fick med mig några saker hem iaf. När jag handlat klart åkte jag äntligen hem, då var klockan halv fyra eller något sådant. Jag somnade på soffan, eftersom jag var helt mentalt slut. När jag vaknade upp var klockan mer än jag hade tänkt mig. 18:43. Jag kastade mig ur soffan och kröp in i köket för att komma igång. Jag plockade fram allt jag skulle ha och så blev det hemgjord pizza och gurkstavar och dipp som fredagsmys.

Men nu är det dags att sova, för imorgon är det syauktion och det vill man vara pigg till. Jag hade tänkt att jag skulle hinna med att göra lite nytta också innan jag åker dit.

Take care

X0X0    

Idag väcktes jag av min chef, han ringde för att kolla att jag kommer till jobbet imorgon. Jag borde nog inte men jag tänker inte missa kvällen imorgon. Om det nu blir något av det, då alla verkar hoppa av hela tiden. Det är så tråkigt att försöka göra något när alla bara hoppar av i sista minuten. Nej, jag skulle försöka tänka positiva tankar. Det är något jag har väldigt svårt för. Men jag hoppas att jag ska komma till en lösning med det problemet också en dag. Om jag bara kunde komma till handling så skulle det nog gå vägen. Jag har i alla fall nu när jag varit hemma hela dagen och känt mig bättre tills jag började hosta upp mina lungor. Det är nog det värsta, jag hostar upp allt slem som inte har kommit upp alls under de här dagarna. Jag har idag hunnit med att bocka av en hel del punkter på min att göra lista:

1. Bakat mozartkulor

2. Bakat Chokladhögar

3. Skurat toaletten

4. Tvätta

5. Slå in farsdags-present till pappa

6. Samla ihop påsar

7. Samla ihop papper

För er kankse inte det här är så mycket men för mig är det här en hel del som jag hunnit att göra idag. Visst, det skulle säkert gå att göra dubbelt så många saker om jag hade ökat farten men det är just det. Jag har inte energi att göra det, det går bra när jag kan gå och små plocka och göra det i mitt eget tempo att inte ha något att göra. Jag hann även med att titta på en film som jag har velat se väldigt länge. Nu äntligen fick jag en chans att göra det, jag tyckte om den. Det var en riktigt fin film.

Och precis innan läggdags så fick jag den goda iden att låta bli att äta upp min toblerone och smälte ner den och gjorde små chokladpraliner. Jag fick en fix idé och behövde testa den, jag hoppas att de små chokladbitarna blir bra. För nu har jag en massa saker jag skulle vilja testa. Choklad går att kombinera med det mesta och göra praliner av. Imorgon får jag se om det gett något resultat. Nu ska jag försöka få lite sömn också, så jag orkar med att jobba, övertala min kollega att följa med på Laserdome och att sedan testa på lite laserdome. Jag hoppas verkligen att det blir en bra dag imorgon...

Ta hand om er där ute

X0X0