(Bild från Amsterdam, Nederländerna 2019)

Efter en av mina tuffaste helger någonsin så var det måndag igen. Eftersom jag var ledig torsdag så jobbar jag fredag-måndag. Det har varit chockerande och otroligt påfrestande i helgen. Jag kan fortfarand einte riktigt fattat att helgen har hänt. Jag känner mig skärrad och gråtfärdig om jag ska vara helt ärlig. Det ska bli skönt att få vara ledig imorgon och bara släppa allt. Det började i fredags med att jag var glad att få gå till jobbet när jag vaknade på morgonen. Jag höll på att krypa ur skinnet under min ledighet den här gången. Det är inte okej, jag behöver lära mig att slapppna av och bara vara för en stund. Det skulle nog underlätta en hel del. Men i alla fall, det började med att jag vaknade och bara var en bra stund innan dem ringde från jobbet och undrade om jag sov. Det var bara det att jag började klockan 16 istället för 14 men det visste dem inte om. Men som sagt jag var glad att jag fick gå till jobbet. Jag kom dit och det började lugnt och fint men efter klockan 16:10 då gick det snabbt utför. En av våra boende lämnde detta livet. Det var en ny upplevelse för mig, jag vill förtydliga att hen inte var ensam en enda minut under det här. En kollega var inne hos brukaren och så behövde hon hjälp med att sätta henne bekvämare i stolen. Jag gick in och ljudet jag hörde var obehagligt. Hen hade en massa vatten i lungorna, så det gurglade varje gång brukaren andades. Så jag gick ut eftersom jag inte behövdes, två minuter senare kommer min kollega ut och berättar att hen har vandrat vidare. Jag kunde inte tro på det och går in i rummet, jo hen är borta och det är otroligt. Det var så rörigt och kaotiskt alltså...

Tillsammans tog vi oss igenom helgen. Det var rätt folk på rätt plats. Jag har aldrig varit med om ett dödsfall på det sättet och blev skärrad. Jag stannade av, jag vet att vi är slut destinationen men det ska inte gå så fort. Vi ska få en förvarning om att nu kan det gå fort inte så här... Men som sagt jag blev igång kickade genom att fina kollegor visste precis vad dem skulle göra. Jag är tacksam att jag slapp göra iordning kroppen, hen var så vacker och fridfull när de var klar och det var en lättnad. Idag var det lugnt. Vi hann till och med sätta oss ner med gröna och prata lite innan vi tog i tur med kvällsrutinerna. Idag var alla i säng vid 20:45 och det var skönt. Då känner man att man är på rätt spår. Efter jobbet så blev det en liten sväng på ICA med Anna. Vi hade tänkt ta en promenad men det blev inte så... Men det får bli en annan gång. Jag är så jävla godissugen men som tur var så stoppade Anna mig och det är bra. Men jag är fortfarnade sugen på nåogt. Men det är bara måndag idag. Veckan har bara börjat... Jag vill jobba i en chokladbutik  

Var rädda om varandra

X0X0   

Idag hade jag tänkt att jag skulle gå upp tidigt, eller i alla fall senast vid åtta. Jag hade tänkt att jag skulle hinna med att göra några saker. Men nej det blev inte så. Jag ville inte alls gå upp när klockan ringde. Låg kvar ända till 8:45 innan jag klev ur sängen och kunde starta en tvättmaskin. Jag tänkte att det var lika bra att köra en nu när jag var ledig. Vem vet när jag får vara ledig nästa gång. Det känns som det beror lite på hur mycket personal vi har på jobbet. Jag startade tvättmaskinen, jag fixade lite frukost och sedan satt jag här hela förmiddagen utan att göra någonting. Jag höll på att börja klättra på väggarna, såg att solen sken i alla fall lite grand. Så jag tänkte att nä nu fan går jag ut. Så det gjorde jag.

Jag lovar att jag skötte mig. Jag höll avstånd från alla jag mötte eftersom jag egentligen inte visste om dem var sjuka. Jag är fortfarnade frisk men enligt nyheterna så kan man ju inte veta om man är det eller inte. Kan tydligen vara smittbärare utan att ha symptom. Så bäst att int andas på folk men det var skönt att få komma ut, att få röra lite på sig. När jag kom hem så hade jag post i lådan och det gjorde mig glad. För idag behövde jag verkligen uppmuntaran. Med tanke på vilka mörka tankar som dök upp under promenaden. Jag kände mig äntligen lite uppskattad och inte riktigt lika ensam.

Min älskade vän från Nederländerna hade skickat mig lite uppmuntran. Hon tillhör dessutom riskgrupperna och sitter i karantän hemma. Jag hoppas verkligen att hon håller sig frisk. De hade många fler dödsfall i Nederländerna och även i alla åldrar. Så den här epedemin den tar verkligen alla. Jag hoppas att det här kommer att vara över snart av många anledningar, om jag får det så hoppas jag att jag dör fort om det blir så illa... Det här är nämligen ingen bra tid för mig att sitta med mig själv instängd i min lägenheten alldeles ensam. Det blir inte bra. Jag kryper ur mitt skinn och jag har bara mörka tankar. Om jag ska vara ärlig så är jag mer rädd för mig själv än för den här influensa viruset som sprider sig som en löpeld över världen. Jag tycker inte om att bli för rädd heller, så jag håller inte koll på nyheterna men såg lite kort på Coronaspeicalen på tvåan. Där fick jag veta att dödsantalet stigit till 10 men goda nyheter ändå att 16 stycken har blivit friska. Det finns fortfarnade hopp. Jag försöker hur mörkt det än ser ut hos mig, att vara positiv. Men eftersom jag mår som jag gör så kan jag inte känna för alla andra. Jag behöver fokusera på mig själv så mycket det bara går. Jag vill verkligen bli mig själv igen. Jag vill se positivt på livet. Nä nu ska jag sluta gnälla och gå och lägga mig tror jag. Imorgon är ännu en ledig dag men det positiva är att efter imorgon så går jag tillbaka till jobbet och får träffa människor igen! Jag slipper sitta instängd här hemma och tanka på allt som är mörkt och dyster. Jag slipper känna ensamheten. För det känns som att jag inga vänner har. Jag har försökt att få vänner men det känns inte som dem bryr sig. Jag kankse är för gnällig i alla fall  

Jag somnade på soffan en stund idag. Kände mig inte alls trött men sömnen tog mig...  och det slutade med att klockan ringde för att jag skulle plocka ut tvätten ifrån torktumlaren... Men det tog mig nästan två timmar efter att klockan ringt att komma tillbaka till verkligheten. Det var liksom extra tungt att lämna sömnstadiet. Jag säger ju det, jag vill inte vakna. Det finns ingen mening med det. Ingen skulle ändå bry sig...

Var rädda om varandra

X0X0  

Idag tog jag sovmorgon. Jag somnade sent som vanligt, men det var för att jag somnade på soffan när jag äntligen kom hem igår. Jag slutade jobbet klockan 14 men var inte hemma förrän 16. Jag stannade till hos farmor och farfar en stund eftersom jag skulle hämta en grej som jag ska lämna till en brukare på jobbet när jag kommer tillbaka på fredag. Då blev jag stående och pratade med farmor som har fått utegångsförbud av sina söner. Hon tillhör riskgrupperna och hon är väldigt aktiv i allt. Men som tur är så har alla hennes aktivitetet blivit inställda så nu kan hon vara pensionär och göra ingenting. Hon och farfar sitter hemma och ser på gamla svenska filmer och så går hon ut med hunden. Precis som en pensionär ska göra   Efter det så åkte jag till Maxi för att panta två pelletssäckar med burkar som pappa hade till mig. Det blev några kronor och när jag ändå var på MAxi så gick jag in en sväng för att kolla på hyllorna. Det så välfyllt ut tills jag kom till pastan   Och då ska vi inte ens tala om hyllan med toalettpapper. Där var det länsat. Sedan åkte jag hem och somnade på soffan. Sov i tre timmar och vaknade upp vid 19 tiden. Då var det ju lönlöst att gå och lägga sig i tid.

Under natten så drömde jag, det var en väldigt verklig men sjukt konstig dröm. När jag slog upp ögonen så vet jag att min första tanke var: " Vad var det som hände?" efter det minns jag inte vad jag drömde. Men det var skönt med sovmorgon. Behövde inte stressa upp till någonting och jag tog det lugnt och åt lite frukost. Sedan har jag typ inte gjort något alls idag. Jo jag var och tog cellprov, jag visste inte om jag skulle få göra provet eller inte men det var folk på plats när jag kom. Idag var det riktigt obekvämt att göra provet, det gjorde ont och det gör fortfarnade lite ont. Men det går över. Det skrämmande var att jag pratade med barnmorskan och hon sa att dem kankse ska stänga ner pågrundav personalbrist. De har ingen personal kvar. Enligt de nya reglerna så måste du vara hemma vid minsta symptom och har du snuviga barn så får inte du heller gå till jobbet. Det gör att vi som inte har barn hemma får jobba dubbelt så mycket eller tills vi inte orkar mer. Jag vet att det är tuffa tider och än så länge är jag frisk fysiskt sett så jag kommer att gå till jobbet, jag kommer att skydda mina pensionärer från viruset men det är inte lätt när vi inte har någon personal.

Jag hade tänkt att jag skulle få lite gjort idag när jag nu är ledig i tre dagar, eller sjukskriven på deltid från jobbet. Men det blev inte så istället blev jag rastlös och spelade helt onödiga mobilspel...

Imorgon är en ny dag och då tänker jag göra ett nytt försöka att göra något vettigt. Jag kan inte lova någonting men jag har tänkt köra en tvättmaskin och packa några flyttlådor. Jag måste verkligen ta tag i att oacka ihop alla serietidningar som jag ska slänga. Dessutom tänkte jag bära ut en låda till bilen som jag ska ställa hos mina kära föräldrar så vi slipper köra alla lådor på en gång. Jag borde ta en promenad också, jag hoppas på fint väder så jag verkligen kommer ut. Det är roligare att gå om solen skiner lite grand. Nu har jag gnällt färdigt för idag...

Ta hand om er

X0X0  

Idag ringde klockan eftersom jag hade tänkt hinna starta en tvättmaskin innan Gina och lilla W kom på besök. Jag var inte jättetrött och idag gick det att vakna också. Idag är en av mina bättre dagar. När Gina kommer för att hälsa på, för att prata med mig. Ja då är det värt att kliva ur sängen. Jag startade tvättmaskinen, jag diskade upp på den ena sidan av diskhon. Halva bänken var ren och fin i alla fall   Efter det gick jag bort en sväng till apoteket för att hamstra munskydd och mediciner. Nej, så var det inte. Jag behövde köpa mig en ny handkräm då mina inte verkar fungera. Jag tål inte handspriten och använder den aldrig men så hade vi magsjuka på jobbet och jag hade varit inne hos en som hade det. Jag var itne hundra procent och ville inte riskera att bli sjuk så jag spritade lite och nu är mina händer krustorra och knallröda. När jag kom hem från apoteket hann jag dessutom diska upp alla kastruller så att vi skulle kunna laga lite mat och efter det så kom Gina och lilla W. Då lagade vi lite mat, det blev tacos. Tur att jag hade fyllt på skafferiet så det fanns lite mat i huset i alla fall. Efter att vi hade ätit så blev det kaffe och både köpta kakor och hembakat. Jag var inte säker på att jag skulle hinna baka så jag köpte hem lite fika. Men jag hann även baka igår kväll när jag kom hem. Men det var för att min kära mamma hade en burk med jordnötsmör hemma.

Gina och lilla W var här ända till kvällen och det behövde jag. Jag har inte hunnit med att packa ner så mycket av mina grejer i lådor som jag tänkte göra men idag gör det ingenting. Det finns en morgondag, idag känns det så i alal fall. När Gina hade satt sig i bilen och åkt hem, då tog jag en sväng in på ICA eftersom jag hade glömt att handla saker eller så var det redan slut när jag var på MAXI igår. När jag kom hem så orkade jag inte göra något. Jag la mig en stund på soffan och där har jag befunnit mig sedna klockan 17:30 typ. Jag tittade klart på första säsongen på Valpakademin. Jag hade inget att titta på och så tänkte jag att djur brukar göra en glad. Jag behöver bli glad. Så jag tittade på den och nu är första säsongen slut. Efter det tittade jag på Bäst i test. Zillah och Totte var med för att bedömma en av tävlingarna. Tänk att Zillah och Totte fortfarande är lika roliga som när de vann Talang för typ 100 år sedan. jag har faktikst ingen aning om när hon vann.

(Bild lånad från Google 2020-03-13)

(Bild lånad ifrån Google 20202-03-13)

Efter det så blev det ett konstigt program av Svenska nyheter. Det var tomt i studion och Kristoffer Appelqvist fick dra skämt för tomma stolar och klippa in skratt. En del av de klippen var roliga.

(Bild lånaf ifrån Google, 2020-03-13)

Nä nu är klockan mycket och jag tänkte gå och lägga mig. Det har jag nog tänkt ett tag i för sig men jag har ingen lust. Det är som en ond cirkel, jag kan inte gå och lägga mig. Jag har svårt att somna och när dagen gryr ja då finns det ingen mening med att gå upp. För mig spelar det ingen roll om jag får Viruset eller inte heller... Jag är ensam i vilket fall som helst och dör jag så dör jag. Shit happens liksom... Jag känner inte igen mig själv och det är ingen rolig känsla. Jag vill vara mig själv igen. Jag vill kunna le när jag vaknar på morgonen, utan att ha något att se framemot. Jag vill inte vara trött varenda gång jag ska göra någonting. Speciellt på släktkalas. Man samlar all energi man har och tänker, idag fixar jag det. Sedan sitter man där på en stol, har ingen aning om vad du ska säga och ögonlocken blir bara tyngre och tyngre. Du vill bara hem och lägga dig igen... Det är som ett ekorrhjul men det kommer inte ut något bra av det... Jag vill hitta tillbaka!!! Jag vill leva för något, vad som helst! Jag vill kunna sätta mig upp i sängen och säga! IDAG ÄR EN BRA DAG!

X0X0   

God morgon eller förmiddag beror väl på hur man ser det! Jag ska alldeles strax dra på mig kläderna, då jag fortfarnde går runt i pyjamas... Det är snart dags att gå till jobbet igen. Idag börjar jag klockan 13, så är det att jobba heltid nu börjar jag en massa konstiga tider. Ännu en gång får jag ett schema som inte har någon form av rutin överhuvudtaget. Jag kommer aldrig ihåg när jag börjar, eftersom det är olika varje gång. Men i alla fall, jag har bestämt mig, jag hade tänkt börja redan i måndags men det blev inte så, inte hela morgonrutinen i alla fall. Jag har bestämt mig att gå upp lite tidigare än vanligt, jag ska känna mig utvilad också men att försöka ställa klockan lite tidigare... Snozza en gång, lyssna på ett avsnitt av Monday Mantra podden. Jag försöker ställa om mig för att känna mig lugnare och tryggare i mig själv och så 5 minuter meditation... Det funkar. Jag gjorde fem minuter meditation igår och även innan jag gick och la mig. För igår gick jag raka vägen till sovrummet efter att jag kom hem från jobbet. Det var en bra ide, jag kände mig lite lugnare efter meditiationen. Sedan såg jag två avsnitt av en riktigt bra serie. 22juli. Den är bra gjord om vad som hände före, under och efter dådet på Utöya. Det kankse inte är den bästa serien innan sovdags men jag kan inte somna på en gång...

Jag vaknade upp strax innan klockan ringde idag, valde att hoppa snozzandet och körde igång ett poddavsnitt på en gång. När det var avslutat så satte jag mig för att meditera i fem minuter. Kroppen är stel och det är svårt att slappna av men när de fem minuterna hade gått så kändes det ändå som att jag var redo för att ta tag i dagen. Jag fixade frukost och åt i lugn och ro och nu har jag bara tagit det lugnt ända tills det börjar bli dags att göra sig klar för att åka till jobbet idag igen. Jag tycker att det har gått rätt bra de här kvällarna så jag hoppas att det kommer bli bra ikväll också. Det blir ju lite andra rutiner när avdelningen är isolerad eftersom det går magsjuka men igår gick det bra med att dela ut maten och sedan lägga alla. Det fanns ingen stress utan vi hann till och med andas en stund innan vi gick ut med soporna och dukade bordet.

Ta hand om er där ute...

X0X0

Idag tänkte jag sova ut men inte för länge så jag ställde klockan för att komma upp i tid. Jag behövde slå in paket och hita kläder till kalaset. Det var inget jätteroligt väder att vacka till och jag var inte glad när jag vaknade. Jag låg och drog mig länge och visste inte alls varför jag skulle kliva ur sängen. Vad är det för mening med det? Jag hade ingen lust att göra någonting alls, eftersom jag bara känner på mig att fredagskvällen bara var ett rus, ett kort ögonblick. En sekund av att känna sig omtyckt. Men jag tog mig ur sängen i alla fall. Jag hittade till och med kläder som kändes helt rätt idag. Jag åt frukost i lugn och ro och sedan slog jag in paket.

I år körde jag på tema hela vägen, förutom omslagspappret, men det var uppskattat ändå. I paket låg det bara en massa Frost prylar. Hon är tydligen helt tokig i Frost speciellt efter film nummer två. Jag har inte sett den filmen än, jag måste göra det. I alla fall så kom pappa och hämtade mig vid 13:00 för att vi skulle se om vi kunde få igång bilen. Den startade och den gick att köra hela vägen bort till bilverkstaden. Så nu står bilen parkerad där borta. När vi stängde av bilen så stängde äntligen skärmen av sig och sedan sprakade det till och den startade upp igen. Pappa har lovat att prata med gubbarna där borta och se om de kan göra något åt min bil. Så på min första semester dag imorgon så är jag helt utan bil  Hur ska jag klara mig! Jag tror att det kommer att gå bra, jag har redan planerat vad jag ska göra imorgon och jag kommer att hålla mig inom staden och då kan jag promenera. Tänk vad smal jag kommer vara om en vecka när jag har fått gå överallt i en hel veckas tid  

Det var ett trevligt kalas. Nova blev glad för sina presenter och vi fick träffa släkten. Det blev tårta, några kakor och kaffe. Jag fick lite te i alla fall. Och jag var duktig och tog te med honung och vetemjölk. Så det känns ändå som jag gjorde ett bra val idag vid fikat. Sedan fick jag en liten visning på Novas rum, hon hade ett sminbord på ena sidan och ett pysselbord på andra sidan av skrivbordet. Hon börjar bli stor nu.

Jag blev rätt nöjd med mig själv innan jag gick ut genom dörren.

Eftersom jag hamnade på bild, så tog jag en hämndbild på Sara. Hon var glad på bilden i alla fall.

Var rädda om varandra

X0X0     

Jag började planera det här redan för två veckor sedan men som vanligt så gör jag allt i sista minuten. Det innebär att jag satt igår och gjorde klart allting. Det började med att jag hade tänkt pyssla ihop mitt diadem. Jag hade plockat fram allting och tänkte att det här blir bra...   

Det här blev inte alls bra. Det gick inte att fästa sugrören, som är i papper, på diademet. Då kom jag att tänka på att jag hade ett gamalt diadem som jag köpte till nyår en gång och det kan man använda. Sagt och gjort så började jag om från början...

Idag gick jag upp extra tidigt för att hinna dekorera kakorna. Jag hann inte det under gårdagen. Man är alldeles för snäll och omtänksam när man gå upp tidigare än man brukar för att göra hjärtkakor till kollegorna.

När alla förberedelser var klara så lastade jag in allting i bilen och åkte till jobbet. Jag kände mig lite halvnere när jag vaknade men idag är det alla hjärtans dag och jag tänker göra något roligt för alla. Idag ska det inte finnas några sura miner på jobbet. Jag kom till jobbet bytte om till arbetskläder och drog på mig diademet. Jag gick in på kontoret och fick en utskällning för att det hade varit så stökigt kvällen innan. Jag tror att det var menat som ett skämt men just då kändes det inte så. Jag försökte skaka det av mig och då sken min kollega upp och tittade på mig med ett leende. Hon tyckte att mitt diadem var jätteroligt och det var bara första reaktionen. Jag gick runt under morgonarbete och gjorde det jag skulle. Alla jag var hos gav mig ett leende. När jag kom in i matsalen så stod Patricia där och brast ut i ett gapskratt och sa med ett stort leende; " Du och dina diadem". Jag vet att hon var nöjd. Idag spred jag glädje och ska jag vara ärlig så tror jag att alla var glada. Både kollegor och brukare fick hemgjorda kakor bakade med kärlek. Jag vet inte om det är professionellt att gå runt med två hjärtan på huvudet, jag såg att några tittade snett på mig men just idag så brydde jag mig inte. Idag är en dag att visa kärlek. Vi ska göra det varje dag men idag kunde jag göra det utan att folk tyckte att jag var konstig. Eller ja inte mer än vanligt i alla fall. En del kollegor var även avundsjuka på mitt diadem. Får se om vi kan lösa diadem till alla under påsken. Då slipper jag vara knasig helt ensam. För att sprida lite glädje över hela vår jord så skickade jag även ut hemmagjorda kort där jag skrev en liten personlig hälsning. Det är även ett sätt att må bra. Ibland behöver man känna tacksamhet för det man har. Det känns otroligt bra när man får tillbaka ett tack  

Glad alla   dag  

Åntligen ledig och sovmorgon! Jag hade nog kunnat sova några timmar till om jag inte hade behövt gå upp och tvätta. Jag kankse inte alls hade behövt gå upp och tvätta men det hade jag planerat sedan en vecka tillbaka. Jag vet inte hur man gör ingenting. Jag har ingen aning. Det har varit en tuff vecka, det har varit en intensiv helg. Jag känner i hela kroppen hur något är fel. Jag tror att det beror på det som hände förra helgen. Jag har varit psykisktstressad sedan allting hände. Det är tur att en del glömmer fort, jag har ändå gjort framsteg, efter den tunga och tuffa onsdagen så har det lättat. Jag har varit inne hos brukaren både torsdag och fredag och gett medicin. Jag var absolut inte själv inne i rummet, det klarade jag inte av. Det gick bra att öppna medicinskåpet och plocka ut medicinen. Det gick bra att gå fram till brukaren men när jag skulle öppna medicinpåsen och ge tabletterna då kände jag hur jag började skaka... Men jag gjorde det. Framsteg. Jag kan träffa brukaren i huset nu i alla fall men det ligger nog kvar i kroppen. Det här har förstört mitt psyke fullständigt.

Idag ringde då klockan vid åtta tiden, för att jag vill börja tidigt så man blir klar tidigt med tvätten. Jag hann tvätta två maskiner och se fyra avsnitt av serien Syskonen Baudelaires olycksaliga liv innan klockan blev 12:45 och jag skulle åka iväg och simma. Träning har stått på schemat i minst två veckor. Jag försöker planera i förväg för att det ska bli av. När jag är ledig då åker jag upp och simmar. Jag kom iväg och jag klev ner i bassängen som idag var full med folk. Så jag bestämde mig för att ta snabbbanan så att jag faktisk skulle få en möjlighet att simma i alla fall. Jag kände bara hur kroppen protesterade redan under första vändan. Det gjorde ont i armarna och benen. Det var inte alls roligt. Men jag tänkte inte ge upp, inte när jag hade kommit ner i bassängen. Jag simmade bara 15 minuter och gjorde bara 10 längder men det är bättre än inget alls. Jag försökte bita ihop och tänka det här är bra, det är rätt... Men det kändes inte alls rätt idag. Jag satte mig i bastun och försökte få kroppen att lugna ner sig. Det gick inte. Jag försökte verkligen slappna av men jag kan inte. Jag vet inte hur man gör! Jag har ingen ro i kroppen att göra sådant som tydligen är avslappnande.

När jag kom ut från simhallen så åkte jag till Netto för att handla. Jag hade redan planerat lunchen men inte kvällsmaten. Så jag behövde handla lite. När jag kom hem så ställde jag mig och lagade mat. Idag blev det vegoschnitzel med wok grönsaker ochskrivade pommes frites. Det kändes ändå som det skulle vara en nyttig måltid. Efter det var tvätten klar och jag hann titta klart på filmen Airplane mode och Pelle Kanin. Jag tog en kvällspromenad bort till mamma som skulle måla lite ikväll. Hon hade en räkning till mig som jag skulle ha, så då hämtade jag den. Så motion har jag fått idag också. Men att gå uppför backar är riktigt jobbigt. Kan knappt andas och så vill jag inte ha det. Det är dags att ta tag i det här igen, jag känner att jag har tappat mitt flow...

Take Care

X0X0