I natt var det många ansikten som cirkulerade i mina drömmar. Det var bara personer som jag har träffat på riktigt men de hade helt nya personligheter. Jag kommer inte ihåg allting exakt nu eftersom dagen har gått men något jag minns tydligt är att min pappa plötsligt reste sig upp och sa något, jag skrek och började springa därifrån. Han rusade efter mig och skrek, han stannade till och slet loss en list, så han hade nåogt att slå med, han stod i en dörröppning och ögonen var alldeles vita och ansiktet förvridet i ett grin. Han morrade att jag skulle få ångra mig...

Jag vaknade upp med ett tyst skrik och hjärtat rusade i bröstet på mig. Jag har inte varit så rädd på länge. När jag äntligen lugnat ner mig så insåg jag att stressen från gårdagen på jobbet hade förföljt mig. Det som hände inte drömmen är inte sant, det har aldrig hänt. Visst kan pappa bli arg men inte så arg. Det är antagligen mitt undermedveta som vill säga mig något. Det tog en stund att slappna av men jag slog på Harry Potter som ljudbok och slöt ögonen igen. Inga bilder alls! Jag somnade snart och sov gott tills klockan ringde.

Det var en okej kväll på jobbet idag. Det började lite struligt, men det var nog för att en del från gårdagen satt kvar. Jag blev uppstressad, jag vill inte ha så känsliga nerver. Jag vill ha lite mer tålamod än jag har nu. Det finns annat att fundera på än att gå och stressa upp sig och vara orolig hela dagarna. Men efter den incidenten så gick det bra på jobbet. Vi var ett bra gäng som jobbade och då flyter det på. Det är uppstressande med larmen som kommer hela tiden. Det är en del larm som går jämt och huvudet blir trött av att springa för småsaker. Men jag försöker andas.. Jag lämnade till slut rapportern och fick åka hem och sova.

Vissa dagar är bättre än andra och idag är absolut en sådan där annan dag. Jag vet inte ens hur jag ska uttrycka mig. Men ingenting känns riktigt rätt idag och nu håller jag på att tappa allt förstånd. Det känns inte bra, jag orkar inte vara ledsen över saker. Jag önskar att jag bara kunde skaka det av mig och låtsas som ingenting. Men allting sätter sig. Det sätter sig så djupt att jag håller på att drunkna. Jag vet inte vad jag ska göra längre, vet inte vart jag ska ta vägen. Jag hade ett mål en gång i tiden men jag tappade mig på vägen, jag gick vilse och började tydligen om från början. Nu när jag försöker ta mig tillbaka så verkar det som att alla sättar käppar i hjulet för mig. När vi nu äntligen ska åka till Amsterdam och jag så gärna vill se Anne Frank huset, ja då är det inte säkert vi kommer in. Det står på hemsidan att man ska köpa biljetter men det finns inga tillgängliga för de dagarna som jag är i Amsterdam. Så det känns botten   Dessutom värker det i huvudet igen. Jag vill inte känna smärtan längre, jag vill verkligen inte. Jag har ingen lust att känna så här, jag har ingen lust att vara sur och nedstämd. Jag vill vara glad igen. Jag vill ha ett helt nytt liv! Jag vill inte leva mitt liv längre, jag vill ha ett annat.

Idag vaknade jag upp till månad åtta! Snart är året slut igen. Det går så fort.  Tiden bara springer iväg. Jag känner mig fortfarande ensam emellanåt, visst har jag vänner och familj. Men lägenheten är ändå tom. Jag vill träffa någon att dela mitt liv med, någon att göra saker tillsammans med. Någon att ha en vardag tillsammans med.    Därför skaffade jag en profil på en dejtsida. Har jag åkt mjölkbil och alla kan se det så ska jag väl våga träffa någon. Men jag har upptäckt att det är inte så lätt. Gamla sår gör sig påminda och det känns frusterande och hopplöst. När jag skapade min profil så hittade jag ingen som var intressant men så dök han plötsligt upp. Han hade världens finaste ögon, så jag läste hans profil. Det var mycket som stämde så jag pratade med honom och vi hade många meddelanden. En riktigt konversation men nu är jag bara frusterad. Inte på honom i sig. Men jag ställde en fråga och jag vill egentligen bara veta om han vill ses ikväll eller inte. Jag har inte fått något svar än och det stör mig. Jag ska smal lite mod och fråga om han dyker upp ikväll men det gör jag när jag åkt, jag kommer ändå att hänga på Rydell & Quick.

Nu har jag pratat en stund med en kompis och jag känner mig lite bättre till mods. Jag gillar inte att känna mig så nedstämd och tycka att allting är tråkigt. Jag försöker men ingenting är roligt. Jag tror att det beror på att stressen liksom äter upp mig inifrån och alla demoner bara spyr galla omkring sig. Jag ska försöka ta mig i kragen och även om jag kommer att stå där på torget ensam ikväll så tänker jag ha roligt. Jag ska in och väga mig först så jag är lite orolig för vad vågen kommer att stå på. Det är ingenting som går åt rätt håll för tillfället och det gör allting lite tyngre att bära.

XOXO  

Idag var jag ledig. Det kändes så skönt. Det är inte lätt att ha ett jobb som man helst vill vara ledig ifrån hela tiden fast man älskar att hänga med sina arbetskollegor. Det är inte deras fel att jag längtar bort. Det är bara det att jag inte vet vad jag ska byta ut mitt jobb till. Jag har så dyra planer inför nästa år att jag kommer att behöva ha ett heltidsjobb för att ha råd att vara tjänstledig... Men idag var jag i alla fall ledig och jag sov ut. Jag ställde ingen klocka. Jag tänkte att idag tar vi dagen som den kommer. Jag vaknade inte förrän klockan var 10:12 Jag behövde helt enkelt sova. Jag somnade någon gång efter tolv och vaknade tio, det blev många timmars sömn. Jag chansade och hade tur, tvättstugan var ledig. Så jag har idag tvättat upp min tvätt. Hann med nästan alla maskiner innan mamma slutade jobbet. Då skulle jag åka hem till henne för att hämta laddaren som hon hade köpt åt mig. Hon ringde på väg från jobbet och sa att hon skulle åka till min broder. Då sa jag att då kommer jag också en sväng. Jag hade lite abstinens över att jag inte hade fått träffa min brorson på ett tag. Han fick en studsmatta som jag och min bror hade när vi var små. Han var överlycklig. Han blev trött av att studsa men han tyckte det var så roligt. Han pratar jättemycket, det är många två ordsmeningar och en och annan tre ords mening. Han är så fin och snart ska han bli storebror. Jag längtar efter att få ännu ett brorsbarn. När vi hade varit där en kort stund så åkte jag med mamma hem för att hämta laddaren och lite grejer som jag hade lämnat kvar när jag sov där i söndags. Jag var kattvakt mellan söndag och måndag.

När vi satt där vid köksbordet och pratade ut om jobbet. Det hade visst varit en dålig dag för mamma idag. Så hon behövde gnälla av sig lite, då fick jag ett sms av världens bästa Gina som frågade om jag ville ha besök. Det ville jag hemskt gärna. Så jag åkte hem från mamma, en sväng in på ICA för att fixa lite gott till kaffet. Det var ju lill-lördag idag. Då slog jag på stort.

"Åh vad mysigt du har gjort det" sa Gina när hon kom in. Det var ett välbehövligt besök och fick prata av mig lite, fick skratta lite. Det var precis vad jag behövde idag, mitt i allt tvättande. Lägenheten såg fortfarande ut som ett bombnedslag men det gjorde ingenting. Vi hade riktigt trevligt. Jag är glad att jag har hittat Gina    

Nu har Gina åkt hem och tvätten är förflyttad från tvättstugan in i mitt sovrum i alla fall. Disken väntar på att jag ska ta tag i den och jag resten av lägenheten också. Men nu kände jag för att se på Asterix Obelix innan jag tänker krypa ner i sängen. Imorgon tänkte jag gå upp lite tidigare. Jag tänkte jag skulle hinna med lite innan jag åker in till Borås för att se på Rydell och Quick. Det är nästan en tradition att åka och titta på dem. Jag tycker att dem är bra. Nä nu börjar det nog bli dags att lägga sig. Jag orkar inte med att skriva det jag hade tänkt att jag skulle skriva. Men det kanske jag hinner skriva av mig imorgon.

Ett liter ord på vägen:

Ta hand om er där ute...  

Jag hade en jättekonstig dröm precis innan klockan skulle ringa. Jag som brukar komma ihåg vad jag drömmer har tyvärr glömt allting så fort klockan ringde. Dock så hade jag jätteont i tummen när jag vaknade. Jag tänkte att det går över om en liten stund så jag låg kvar i sängen och drog mig. Det gick inte över. Så jag tänkte att jag skulle smörja in tummen med lite voltaren och hoppas på det bästa. Det var bara det att jag hittade inte voltaren och tog lite ice på tummen. Det hände ingenting, dock fick jag ice i ögonen och det sved. Det känns inte riktigt som om det här är min dag. Jag har fortfarande jätteont i min tumme och jag har ingen aning om varför det gör ont. Men det är riktigt jobigt att vänster tumme gör ont...

Efter en väldigt tuff helg så har jag äntligen semester! Jag har tur som har sådana fantastiska kollegor som har stått ut med mitt zombie-jag och som ställde upp för att jag skulle slippa stå där med allt ansvar själv under gårdagen. Jag har aldrig känt mig så värdelös och hjälplös på samma gång. Jag tycker om mitt jobb och har alltid gillat att gå dit men igår ville jag verkligen inte. Jag mådde dåligt över gårdagen i fyra dagar. Jag behöver verkligen vila.

Idag ställde jag ingen klocka och vaknade jättesent! Jag behövde helt enkelt sova ut ordentligt. Jag sov lite halvoroligt det var många tankar som snurrade från gårdagen. Men när jag äntligen masat mig ur sängen så blev det lite frukost. Jag åt frukost i lugn och ro efter det gjorde jag ingenting alls. Det mest vettiga jag gjort idag var att jag åkte och handlade vid 15:00. Hela dagen gick utan att jag egentligen rörde mig. Jag var tvungen att handla lite eftersom jag har planerat att hinna med att baka hamburgarbröd och göra hamburgare innan fredag. Idag funderar jag inte ens över hur jag ska hinna men hela den här veckan är fullbokad med grejer. Minst en aktivitet varje dag. Det är semester vad? Jag har bara roliga saker och tänker försöka glömma bort jobbet helt. Jag vill inte tänka på det, jag vill inte oroa mig. Jag ska bara vara de här tre veckorna och efter det så ska jag komma tillbaka med ny energi och några nya ideer. Men dem börjar jag att pyssla med när min tredje vecka börjar närma sig sitt slut. Nu ska jag återgå till att göra ingenting och se på tv. Jag har kört Netflix hela dagen.

Jag kan inte sova. Den här gången beror det inte på att det är varmt ute. Den här gången tänker jag inte klaga på värmen. I sommar ska jag bara vara nöjd över att vi äntligen har varmt och skönt och att solen skiner. Den här gången kan jag inte sova för att jag har panik. Jag har nog aldrig haft den här känslan förut men den här gången är det illa. Jag försökte göra något åt det så jag gick till chefen och pratade om hur min arbetssituation ser ut under helgen. Chefen gjorde faktiskt sitt jobb och kom med ett lösning, jag fick ett sms på kvällen och jag läste smset flera gånger och jag är inte lugn eller helt nöjd med lösningen men jag får ta mig igenom det. Sista kvällen innan jag äntligen går på smester men jag mår inte bra. Jag har panik känslor och ingen ro i kroppen. Tankarna snurrar hela tiden och jag kan inte sova. Det är två dagar kvar innan söndagen kommer men jag mår dåligt nu och jag vet inte hur jag ska klara det här. Jag har nog aldrig känt mig så här förvivlad över mitt jobb. Jag känner bara att allting kan gå fel. Även om cheferna lovar att det ska bli bättre i framtiden så mår inte jag bättre när det är jag som drabbas igen. Det är alltid jag som drabbas. Jag klagar inte högst och jag försöker att ta mig igenom allt. Jag brukar gå in med inställningen att jag löser det här men den här gången känner jag mig så hjälplös   Det känns inte okej att behöva ha allt ansvar själv, jag klarar inte det. De vikarier jag har är int esjälvgående och det gör att jag kommer att få göra fyramans arbete alldeles själv.

Jag vet att man inte ska gå händelserna i förväg men det känns verkligen inte bra den här gången. Jag vill inte gå till jobbet de här sista dagarna. Jag vet inte hur jag ska ta mig igenom det. Jag borde sova nu för att orka med morgondagen. Jag vet att jag har en kort dag imorgon men jag behöver ändå sova för att orka. Jag har aldrig känt mig så här nedstämd av att behöva gå till mitt jobb. Jag tycker om mitt jobb och jag gör allt för att brukarna ska känna sig hemma och omtycka. De ska känna att de är på ett bra ställe men just nu vet jag inte om jag ens klarar av det. Jag vill inte känna så här, jag vill inte må så här. Jag vill inte behöva gråta mig till sömns för att orka med att jobba imorgon. Det är en enda stor ond cirkel just nu. Jag brukade tro på mig själv, jag brukade låtsas att jag var bra och tog det mesta med ett leende men nu... Jag vill inte gå till jobbet imorgon. Jag vill inte vara med längre...

Känslan för morgondagen och hela helgen.

Jag förstår inte varför... Nu har jag planerat att jag ska gå upp klockan 07:30 imorgon eftersom jag ska iväg på loppis och ska man vara ute i god tid och hitta parkeringar och så, tänker jag att man behöver åka så man är där lite innan. Men i natt kan jag tydligen inte alls sova bara för det.

Jag låg och funderade på mitt jobb, typiskt att man ska behöva ta med sig det hem också! Jag tycker om mitt jobb men som sitautionen ser ut just nu så vill man inte ta det med sig hem. Jag funderade mest på att göra något roligt av de bilder som jag har tagit på jobbet när det händer lite grejer. Jag har redan målat upp en framsida och en inledningstext och bildtexter till några bilder jag redan har... Varför ska man alltid fundera på sådant här när man ska sova?