Det känns som jag har en dålig dag idag. Allting som känns negativt, det är det som blomstrar i mina tankar. Jag mår egentlgien inte bra av det men eftersom jag inte har något annat att koncentrera mig på så tänker jag. Jag kan inte rå för att jag känner som jag gör, det är nog inte hans fel utan det är min dåliga självkänsla och att alla andra gånger jag har känt något så gömmer sig killarna. Istället för att säga något så hoppas dem att det ska rinna ut i sanden. Jag är nog typ världens jobbigaste tjej på det viset. Men är jag verkligen den enda som vill ha ett tydligt ja eller nej? Jag ville lätta på hjärtat så jag skrev ett kärleksbrev. Skriver man ens sådan idag? Är det någon som vill ha det? Jag hade velat ha ett... Jag vet inte om jag kommer att våga sända det, jag har ingen adress så jag får ändå vänta på att vi ses eller fråga om hans adress. Men idag ska jag nog bara låta det vara... Förutom att jag gjorde något dumt. Han har inte skrivit på hela dagen och om två timmar slutar han jobbet. Jag skickade ett nytt meddelande, egentligen bara en smiley men jag läste någonstans igår att killar inte vill att man hänger över dem bara för att man inte får svar. Fan också! Så här brukar jag inte bete mig, och jag är inte orolig att det är någon annan det är bara min tvivel på mig själv som ber mig göra en  massa dumma saker. Jag kanske ska renskriva brevet och be om hans adress, fast egentligen vill jag mycket hellre träffa honom. Hur ska jag bli av med mina tvivel???

Jag sluter mina ögon och det första jag ser är dig. Du finns i mina drömmar dagligen.

De senaste drömmarna har inte bara varit mysiga.

Det pirrar i kroppen när jag ser dig, din ögon är så vackra och även din beröring får mig att rysa.

Synd att det bara är en dröm...

Det som skrämmer mig i mina drömmar är det vi pratar om, det jag vill ha svar på men inte har dina utan bara mina tvivel...

Jag vaknade och det första jag tänkte på var dig. Jag skrev till dig och två timmar senare har du fortfarande inte svarat. Jag vet att det inte alltid är lätt att skriva när man kr lastbil, jag kan inte heller skriver hela tiden när jag jobbar. Men det känns som att i början var du mera aktiv men nu... jag vill verkligen tro på dig. Jag vill verkligen att det ska vara sant men det gör ont i magen när du inte svarar.

Jag skulle verkligen behöva prata med dig men jag vågar inte ställa frågan, jag är rädd för svaret jag skulle få.

Alla kan inte vara skitstövlar och jag hoppas verkligen inte att du är någon. Jag vill att allt du sagt ska vara sanning.

Det kankse är jag som skrämmer dig, det är inte min mening jag önskar bara att någon för en gång skull kunde känna samma sak som jag.

Jag tycker verkligen inte om dem här dagarna när jag sitter här ensam med mina tankar, det går inte. Jag tvivlar bara hela tiden. Kankse inte så mycket på dig egentlgien. Det är min dåliga självkänsla som ställer till det för mig.

Så snälla hör av dig, jag samlar verkligen mod för att våga ställa frågan jag behöver för att få lite lugn och ro i mitt inre.