Idag är det ingen bra dag! Jag känner mig helt sönder innuti. Det känns som hela världen rasarsamman för mig. Jag vaknade vid halvåtta idag och skickade då efter tre dagar iväg ett meddelande till killen som jag gillar. Jag antar att jag gillar honom för mycket för det kan inte vara bra att må så här varenda gång man hittar rätt. Okej två gånger, har jag verkligen känt något speciellt. Mina drömmar är bra mycket bättre än verkligheten faktikst. Jag låg i alla fall kvar i sängen, hans svar värmde inte precis, så jag stannade några timmar till i sängen. Jag tittade på Pelle Svanslös, julkalendern från 97. Sedan bestämde jag mig för att ta en dusch och hoppades att allting skulle försvinna. Det höll i en liten stund i alla fall. vid halv elva kom mamma och plockade upp mig för att vi skulle åka till Netto för att handla. Det fattades lite saker i kylskåpet trots att jag hade fått en matkasse i tisdags. När vi hade handlat klart så gick vi till kina restaurangen för att äta. Sedan åkte mamma hem och jag la mig för att sova en stund. Jag hade ingen lust och ingen energi till att göra något. Sedan fick jag för mig att jag var tvungen att fråga... Jag vet inte om jag gjort bort mig fullständigt nu men jag behövde prata. Jag fick svar rätt snabbt ändå och det kändes bra att ett tvivel skingrades i alla fall. Sedan skickade jag ett meddelande till som jag egentligen kankse inte skulle ha skickat. Jag orkade inte sitta och vänta på ett svar så jag tog en promenad bort till bibiloteket vid 15:45. Jag fick ett svar en halvtimme senare... Jag vill verkligen tro på varje ord men jag har sjunit ner i det där hemska hålet igen och känner bara tvivel gällande allt. Alla andra verkar ha perfekta liv, men mitt går i bitar. När jag kom hem från bibiloteket bröt jag ihop fullstädigt och har känt mig rätt nere väldigt länge nu. Men jag gjorde ändå något kreativt samtidigt som jag tyckte synd om mig själv. Jag dammsög äntligen alla rummen, jag plockade fram min ny inköpta handarbetade julduk till badrummet. Sedan hängde jag även upp mina gardiner i vardagsrummet. På socialmedier mår jag bara bra hela tiden. Men nu sitter jag och väntar på svar på mitt sista meddelande jag skrev. Det kankse var det värsta jag har gjort men då vet jag i alla fall varför jag gråter. Jag har under årens lopp märkt att jag har lättare att släppa saker om jag vet att det är ett konstant slut. Blir det inget så blir det inget, men alla dessa tvivel gör mig galen. Jag känner för mycket och han känner bara att han vill ses igen när han har tid över. Det är mycket nu och svårt att få ihop. Jag vet att han har ett krävande jobb och jag vet att han har ett barn hemma som tar upp den tiden han har kvar av dygnet. Så varför kan inte hjärtat och förnuftet komma överens om att det är så det är, gilla läget och sluta bry dig.  Medan min värld ändå rasar samman, så fick jag en klump i magen av att plånboken kommer vara tom hela december månad, den bästa tiden på hela året. Jag brukar längtar men just nu så känns det menningslöst. Ingenting går riktigt åt mitt håll, snarare ifrån mig.