Jag har redan skrivit ett brev men jag står i valet och kvalet om jag ska skicka det. Vi började med att chatta med varandra och vi pratade varje dag med varandra i två månader innan vi äntligen träffades. När vi väl träffades så stämde allt... Jag har aldrig känt mig så kär i någon förut. Jag vill verkligen träffa honom igen men... eftersom vi inte riktigt har samma föruttsättningar så har vi svårt att ses. Jag är ledig nästan jämt och han har fullt upp med många arbetstimmar, barn och en fungerande vardag. Jag har fått svaret när jag frågat att han vill träffas igen, tre gånger har han sagt det. Det var det sista han sa innan vi skildes åt när vi sågs. Jag vill inte skrämma iväg honom men jag vill så gärna ha ett svar, jag vill veta vart vi står, så alla tvivel kan skingras... För det är det som tar kål på mig när jag inte har något annat att fokusera på. ibland måste man bara lita på personen och eftersom jag aldrig har försökt dejta någon med barn så blir det en helt ny situation för mig. Jag kände att jag ville ändå få en chans, visst pratade vi med varandra efter att vi hade träffats, han skrev först. Jag vill tro att jag ändå har en chans, men jag har inga konkreta svar än, mina tvivel överstiger mitt förstånd... Jag har många frågor jag skulle vilja ställa men inte vågar. Jag vet inte om det är rätt väg att gå men jag skrev ett brev som beskrev hur jag hade upplevt det och egenskaper jag hittat hos honom som jag verkligen tyckte om. Saker som  var bättre än när vi bara pratade över nätet. Jag känner ändå att jag fick en bra bild av honom och när allting bara stämde när vi sågs så föll jag... Jag har en känsla av att jag kommer att få vänta längre än vad jag hade tänkt mig så jag tänkte skriva ett brev, eller snarare skicka ett handskrivet kärleksbrev, som en liten julklapp till honom. Då har jag i alal fall vågat ta chansen. Antingen kommer han att tycka om det eller inte, men jag behöver ett svar vilket som. Jag har svårt för saker som inte ger konkreta och tydliga svar. Ska jag våga skickat brevet???