Vad har jag inte hunnit med idag? Jag som hela tiden säger till mig själv att sakta ner och bara ta det lungt ibland... Varför gör man inte det då? Jag vet att en av orsaker är att jag vill slippa tänka så mycket, för när jag tänker så slår det bara tillbaka på min dåliga självkänsla, jag tycker bara att jag är dålig. Men jag måste säga att idag är jag ändå lugn. Det är som att allting som händer, det händer och jag kommer att överleva det också. Jag skulle ha varit ledig idag trodde jag i början på veckan men sedan dök det upp att kören skulle tydligen sjunga i kyrkan idag. Jag tänkte att visst det hinner jag med, sedan bokade jag in mig på jobb på morgonen och i torsdags fick jag en inbjudan till en 50 års fest. Jag hann med alla tre men det känns faktikst i kroppen, det kan jag inte dölja för mig själv tyvärr. Smärtan är nog det enda som jag inte kan gömma mig ifrån tyvärr.

Jag vaknade av att klockan ringde 05:23 eller något sådant. Jag hade ingen lust alls att kliva ur sängen. Men jag tog mig upp och gjorde mig i ordning för att åka till jobbet. Jag var i tid som vanligt, 06:45 och jag börjar inte förrän klockan sju. Sedan jobbade jag i tre timmar. Det gick bra idag, jag känner mig nöjd med min insats. Det är egentlgien alldeles förlite för att jobba tre timmar men jag ville vara lite snäll och rädda dem från att att vara en man för kort. Det behövs dubbelt överallt även om det blir lite för mycket ändå. Idag blev det lite sent eftersom vårdtagarna inte hade ätit klart sin frukost förrän klockan tio. Men då gick jag hem, eller jag åkte till kyrkan. Det visade sig att det var mässa idag, det betyder nattvard och körledaren tyckte att vi skulle föregå med gott exempel för konfirmanderna, så det blev nattvard för min del också. Jag har inte tagit någon nattvard på evigheter. Vi hade i alla fall bättre låtare den här gången än på minnesgudstjänsten. Den här gången kunde jag ju låtarna nästan i alla fall. När det var slut i kyrkan så körde jag hem Aisha eftersom jag hade lite tid innan jag skulle på 50 års kalas.

Jag kom till kalaset först, då var jag bara en kvart tidig så det gjorde inte så mycket. Fick sitta ner och prata en stund med "födelsedagsbarnet". För senare fick hon inte sitta så mycket. Det knackade på dörren nästan hela tiden så hon var tvungen att öppna och hälsa folket välkommen. Jag var lite hungrig när jag kom fram eftersom jag bara hade kastat i mig en clementin vid 10:45. Det räknades tydligen inte som frukost enligt Lisbeth så vi började äta strax efter klockan ett som tur var så var Bo hungrig också. Lisbeth hade exprimenterat ordenligt med allting dagen till ära. Det var tomat och paprika soppa, det fanns västerbotten paj och kladdkaka som hon hade gjort själv. Sedan hade hon köpt lite saker med som potatissallad och rostbiff. Det var gott och det var trevligt. Men vid tre tiden kände jag mig väldigt trött. Så jag tackade för mig och åkte hem. Jag var hemma vid 16:00 och då startade jag torktumlaren, som fortfarande inte är färdig, en tvättmaskin och hann ta en dusch innan jag kände att jag somnade på soffan.

Nu väntar jag bara på att torktummlaren ska bli klar, så ska jag fundera på att gå och lägga mig. Det är en dag imorgon också. Imorgon händer det spännande saker. Jag ska ta mig en sväng till frisören, som är en kompis till mig. Det ska bli kul att träffa henne igen och så hoppas jag att håret kommer bli precis som jag har drömt om. Jag hoppas verkligen det. Jag känner att jag behöver förnya mig lite grand. Jag vill göra något spännande med håret så här lagom till snön börjar falla...

Det känns som jag har en dålig dag idag. Allting som känns negativt, det är det som blomstrar i mina tankar. Jag mår egentlgien inte bra av det men eftersom jag inte har något annat att koncentrera mig på så tänker jag. Jag kan inte rå för att jag känner som jag gör, det är nog inte hans fel utan det är min dåliga självkänsla och att alla andra gånger jag har känt något så gömmer sig killarna. Istället för att säga något så hoppas dem att det ska rinna ut i sanden. Jag är nog typ världens jobbigaste tjej på det viset. Men är jag verkligen den enda som vill ha ett tydligt ja eller nej? Jag ville lätta på hjärtat så jag skrev ett kärleksbrev. Skriver man ens sådan idag? Är det någon som vill ha det? Jag hade velat ha ett... Jag vet inte om jag kommer att våga sända det, jag har ingen adress så jag får ändå vänta på att vi ses eller fråga om hans adress. Men idag ska jag nog bara låta det vara... Förutom att jag gjorde något dumt. Han har inte skrivit på hela dagen och om två timmar slutar han jobbet. Jag skickade ett nytt meddelande, egentligen bara en smiley men jag läste någonstans igår att killar inte vill att man hänger över dem bara för att man inte får svar. Fan också! Så här brukar jag inte bete mig, och jag är inte orolig att det är någon annan det är bara min tvivel på mig själv som ber mig göra en  massa dumma saker. Jag kanske ska renskriva brevet och be om hans adress, fast egentligen vill jag mycket hellre träffa honom. Hur ska jag bli av med mina tvivel???

Jag sluter mina ögon och det första jag ser är dig. Du finns i mina drömmar dagligen.

De senaste drömmarna har inte bara varit mysiga.

Det pirrar i kroppen när jag ser dig, din ögon är så vackra och även din beröring får mig att rysa.

Synd att det bara är en dröm...

Det som skrämmer mig i mina drömmar är det vi pratar om, det jag vill ha svar på men inte har dina utan bara mina tvivel...

Jag vaknade och det första jag tänkte på var dig. Jag skrev till dig och två timmar senare har du fortfarande inte svarat. Jag vet att det inte alltid är lätt att skriva när man kr lastbil, jag kan inte heller skriver hela tiden när jag jobbar. Men det känns som att i början var du mera aktiv men nu... jag vill verkligen tro på dig. Jag vill verkligen att det ska vara sant men det gör ont i magen när du inte svarar.

Jag skulle verkligen behöva prata med dig men jag vågar inte ställa frågan, jag är rädd för svaret jag skulle få.

Alla kan inte vara skitstövlar och jag hoppas verkligen inte att du är någon. Jag vill att allt du sagt ska vara sanning.

Det kankse är jag som skrämmer dig, det är inte min mening jag önskar bara att någon för en gång skull kunde känna samma sak som jag.

Jag tycker verkligen inte om dem här dagarna när jag sitter här ensam med mina tankar, det går inte. Jag tvivlar bara hela tiden. Kankse inte så mycket på dig egentlgien. Det är min dåliga självkänsla som ställer till det för mig.

Så snälla hör av dig, jag samlar verkligen mod för att våga ställa frågan jag behöver för att få lite lugn och ro i mitt inre.

Idag är det söndag igen men den här söndagen är det farsdag. Det firade jag med sovmorgon, sedan gjorde jag klart mina muffins och åkte hem till pappa. Eftersom min pappa alltid ställer upp och byter däck på min bil vid den här tiden på året. Han är bäst på att byta däck. Jag hade även om pappa inte behövde någon present skaffat en till honom. Han fick en t-shirt med muminpappan på och några begagnade Kalle Anka tidningar. Ibland är jag som Findus i Pettson och Findus. Jag ger saker som finns här hemma, som jag vet att pappa tycker om dessutom. Han gillar Kalle Anka, han till och med han läsa ut tre tidningar medan jag var där. Jag kom i alla fall hem till pappa och han fick sitt paket, sedan ringde mamma och hade glömt typ allting hemma som dem skulle ha till julmarknaden. Så jag fick packa ihop sakerna och åka bort till mamma och lämna hennes grejer. Sedan satt jag där en stund och höll dem sällskap innan pappa hämtade mig och vi åkte till Årås julmarkand och gick igenom den. Sedan åkte vi hem igen, pappa släppte av mig vid affären och då var det så mycket folk inne att de kanppt fick plats där inne. Jag åkte hem tilll pappa igen, han skulle ut och elda och gräva lite i trädgården och då satte jag mig vid tv:n och tittade på Pojken med Guldbyxorna. Sedan kom pappa in och ropade: " Börja du att laga mat, så byter jag däck på din bil!" Jag gjorde som pappa hade sagt. Gick alltså ner och stekte korv och dukade bordet. När vi hade ätit, så gjorde jag en matlåda till mamma och Katarina. Pappa bytte mina däck och jag åkte bort till affären med lite mat. Sedan hem till pappa igen för att skruva åt mina däck ordentligt, efter det kunde jag äntligen åka hem.

När jag kom in till staden igen, blev det en snabbsväng in på Lidel då jag inte orkade laga någon mat. Jag packade upp matvarorna och la mig en stund på soffan för jag kände mig trött. Jag somnade och vaknade lagom till Tatto Fixers och då blev det mat samtidigt. Sedan blev det en tidigt kväll. Nu kom jag på att jag skulle kolla i frysen vad jag ska äta imorgon och när jag har gjort det så är det nog dags att sova lite grand. Jag börjar bli lite trött tror jag.

Idag vaknade jag upp klockan nio. Jag ställde ingen klocka idag heller. Jag vaknade upp och tittade igenom mobilen som jag gör varje morgon. Jag blev lite nedstämd när jag såg att mitt meddelnade blivit läst men att jag inte hade fått något svar... Men skakade av mig oroskänslorna så gott det gick och skrev ett brev. Brevet hade okänd avsändare men jag lyckades klura ut vem som skulle ha det. Så när jag hade skrivit klart, gick jag upp och klädde på mig. Sedan tog jag en promenad bort till brevlådan och vidare till biblioteket. Jag skulle lämna tillbaka några böcker som ska vara tillbaka på måndag. Men jag vet inte vad jag gör på måndag, så tänkte jag lämnar dem idag istället. När jag kom ut från bibiloteket, tyckte jag att det verkade vackert nere vid sjön, så jag gick den vägen hem. Det slutade med att jag var ute i nästan 30 minuter och gick före frukost! Jag behövde den kyliga luften i mitt ansikte. Det var riktigt skönt. När jag kom hem var jag hungrig. Så det blev lite frukost och så diskade jag lite. Nu ska jag snart ta tag i att baka lite idag också. Jag har en idé på vad jag vill testa.

Idag var det en sådan dag då jag inte riktigt visste vad jag skulle ta mig till. Jag fick i alla fall sova. Jag sov ända fram till halvtio. När man inte ställer klockan och kroppen verkligen behöver sova, ja då verkar jag sova bra länge. Jag gjorde lite frukost och sedan låg jag på soffan en stund. Pappa ringde och frågade om jag kunde tänka mig att vara taxi ikväll. Det gjorde jag så gärna. Det blev dags att hitta på något till lunchen. Jag öppnade kylskåpet och plockade fram lite rester från veckan.

Sedan fick jag något ryck och bestämde mig för att baka lite. Jag hade massor av planer som slutade med att det blev lite chokladbollar från Roy Fares receptbok Cake Hero.

Jag är inte helt nöjd med resultatet men jag provsmakade en och den smakade bra i alla fall. Det var lite lustigt att doppa dem i smältcchoklad innan man skulle rulla dem i strössel. Jag valde att rulla mina i neonströssel, kolaströssel och pärlsocker. När jag hade bakat klart och gjort lite kvällsmat, det blev tacos. Så fick jag för mig att jag skulle pyssla lite till. Jag behövde askar att lägga mina bakverk i. Jag har fått en ide så var tvungen att testa om jag var så pysslig som jag hoppades. Jag tyckte inte alls att det var superenkelt men jag lyckades till slut få ihop en ask med lock.

När jag var klar med den, så ville pappa åka hem från sin personalfest. Så jag plockade ihop och körde hem pappa. Jag fick lite bensinpengar och det var skönt att lämna lägenheten lite grand. Men nu har jag krupit ner i sängen för att få sova lite grand.

God natt och sov så gott   

Jag såg framemot en lång och härlig sovmorgon idag, eftersom jag var så många timmar på jobbet igår. Det blir väldigt sällan som jag har tänkt mig. Jag gick och la mig någon gång kvart över tio igår kväll men sova det fick jag inte. Min förkylning ville visst tala om att den existerade. Så klockan 03:50 var jag klarvaken. Jag låg kvar i sängen i en hel timme och försökte sova. Det gick inte alls. Så klockan fem gick jag upp och började diska och bädda sängen med rena lakan. Efter det la jag mig på soffan och tittade på Riverdale. När klockan blev sju så körde jag igång tvättmaskinen. Jag har fått undan den rena tvätten, så de kläderna hänger på sin plats i garderoben, jag har slagit in pappas farsdagspresent som han ska få på söndag, jag har letar fram ett extra täcke som jag inte ens visste att jag hade  Så nu slipper pappa frysa när han ska sova på soffan hos mig imorgon. Familjen tycker om att jag bor i staden, då kan dem låna min soffa när dem är ute på äventyr . När klockan blev 10:00 bestämde jag mig för att trots att det var alldeles grått och disigt ute, för att jag behövde komma ut. Jag bytte om och drog mig ut genom dörren. Jag tog en promenad bort till biblioteket för att lämna tillbaka böcker och låna några nya. Sedan var jag inne en sväng på ICA och handlade. Innan jag gick hem var jag inne på Nilles och skaffade små Cellofanpåsar som mamma behövde till julgodiset som hon ska sälja på julmarknaden på lördag.

När jag kom hem igen, var jag lite hungrig och fick i mig lite "frukost". Sedan blev jag så sjukt trött och somnade på soffan. Blev väckt av larmet för att tvätten var klar, så gick upp och slängde i en ny maskin och sedan somnade jag igen. Men har man varit vaken sedan 03:50 så får man sova lite under dagen. Nu ligger jag här på soffan och är jättemätt. Har inte ätit så mycket underdagen så kvällsmaten åt jag nog lite för mycket. Hoppas att nästäppan försvinner och hostan lugnar ner sig så jag kan sova lite längre inatt i alla fall. Jag har ingen lust att vakna klockan fyra imorgon bitti igen. Visst är jag ledig men så tidigt behöver man inte starta dagen om man inte måste.

Over änd out

Ingredienser

450g potatis, gärna delikatess

1/2 förp (á 150g) sockerärtor

2 högrevsburgare

1/2 msk olja

2 ägg

salt och peppar

1 ask (20g) färsk persilja

1 dl créme fraiche, tre sorters senap

Gör så här:

1. koka potatisen

2. Ansa och koka sockerärtorna med potatisen i 3 minuter.

3. Stek burgarna i hälften av oljan i en stekpanna och lägg upp dem på en tallrik.

4. Stek äggen i resten av oljan. Krydda salt och peppar.

5. Hacka persiljan och rör ihop med créme fraichen. Smaka av med salt och peppar.

6. Servera parisarna med ägg, senapskräm, potatis och sockerärtor